Arvika, Eda och Årjäng – Tre kommuner nära Norge
Det är inte ofta vi befinner oss i västra Värmland och när Norge, men någon gång har vi ändå varit i trakterna men endast svischat förbi i all hast. Nu när vi besöker kommunerna Arvika, Eda och Årjäng får vi möjlighet att uppleva denna del av Sverige lite mer än vad vi gjort tidigare. Det visar sig vara riktigt sevärda och intressanta kommuner att besöka.
Arvika
Vi har lämnat ett iskallt Karlstad och kör vidare västerut mot Arvika. Det är dags att besöka ännu en ny kommun i Värmland. Vi gillar de värmländska skogarna även om det fortfarande är snö utmed vägarna. Det känns betydligt kallare här än på andra platser i Sverige vid samma årstid.
Visst är det lite trafik men det är ändå ganska glest mellan bilarna utmed vägen. Mellan Karlstad och Arvika är det dryga sju mil och tar knappa timmen att köra då det endast är tvåfilig landsväg mellan städerna.
Cirka 20 kilometer öster om Arvika får vi syn på en kyrka högt uppe på en kulle och beslutar oss för att ta oss en titt på denna. Det är Brunskogs kyrka som ligger underbart vacker vid sjön Värmeln.
Brunskogs kyrka invigdes 1880, dessförinnan låg en annan kyrka här som var i så dåligt skick att den revs och det byggdes en ny kyrka på samma plats. Vyn uppifrån kyrkan är klart sevärd och även om kyrkan inte är öppen för besök så här på vintern tycker vi ändå att det är värt den lilla omvägen för att njuta en stund av den vackra utsikten.
Kyrkan drabbades dock av ett blixtnedslag sommaren 1972 och då blev omfattande delar av kyrkan förstörd. Man återuppbyggde kyrkan och den fick en helt ny stil till ett mer modernt kyrkorum än det tidigare.
Stadshuset i Arvika
Vi fortsätter färden mot Arvika och startar vårt besök vid kommunhuset. Kommunhuset ligger i en nyare byggnad och kallas stadshus, det är sammanbyggt med det vackra rådhuset som också tillhör stadshuset. Rådhuset uppfördes 1904 och är i en blandad stil av olika arkitektur. Rådhusbyggnaden inrymde tidigare även brand- och polisstation. Det är en mycket vacker byggnad och därför känns det obegripligt hur man kan bygga det “nya” kommunhuset i så tråkig stil och kalla det för stadshus.
Lite historia
Namnet “Aruika socken” förekom i ett medeltida brev år 1362 men redovisades på kartan för första gången på 1500 – talet, men då som en liten by. På 1700 – talet behövdes ett större samhälle anläggas i västra Värmland, det skulle vara en handelsplats för att hindra problem vid förtullning och gränshandel. Kyrkbyn i Arvika socken passade bra och förutsättningarna för att anlägga en stad här var goda vid Kyrkvikens strand vilken var en utskjutande del till Glasfjorden.
Vid tidigt 1800 – tal hette Arvika “Oscarsstad” som en hyllning till den nye kronprinsens son Oscar, som senare blev kung Oscar. 1821 återtogs dock namnet Arvika och orten fick stadsrättigheter 1911. Under stor del av 1800 – talet var sjöfarten och hamnen viktig för transporter och näringsliv, särskilt när Säffle kanal stod färdig 1837. Arvika är Sveriges innersta hamn med förbindelse med alla de sju haven. Även tillkomsten av den nordvästra stambanan och järnvägen som stod klar 1871 var viktigt för Arvika och det strategiska läget mellan Stockholm och Oslo har stor betydelse än i dag. 1971 bildades Arvika kommun.
I Arvika kommun finns det cirka 25 682 invånare.
Kommunhusets entré välkomnar med bord och stolar. Bara att sitta ner och vänta!
Stadsparken
Mitt emot stadshuset ligger stadsparken. Den ligger nära stranden och planlades redan tidigt på 1800 – talet. Först 1913 fick parken sin definitiva utformning och man anlade träd, buskar och blomsterrabatter samt en unik pergola.
Vid vårt besök är det fortfarande vinter med snö och is men vi kan ana att det är en mycket fin stadspark för rekreation. Stadsparken i Arvika ska idag vara en av jämförelsevis få kvarvarande stadsparker.
Arvika stationshus.
Vårt besök i Arvika
Vi besöker Arvika en tidig förmiddag i början av mars månad. Det känns fortfarande ganska kallt med snö och is lite här och där. Vi vill ju ändå se lite av staden som genast känns trivsam, mycket mer än vad vi förväntat oss.
Arvika Järnvägsstation
Från Stor torget blickar vi ner mot den vackra järnvägsstationen. Det är ritat av SJ:s dåvarande chefsarkitekt Adolf Wilhelm Edelsvärd. Stationen stod färdig 1867, och invigdes när stambanan mellan Stockholm och Oslo färdigställdes 1871. Edelsvärds ambitioner för stationssamhällen var att stationshuset och kyrkan skulle stå mitt emot varandra som stadens viktigaste monument. Detta lyckades han mycket väl med här i Arvika.
Att Arvika fick ett så pass pampigt stationshus kan enligt en skröna vara att ritningarna förväxlades med de till Karlstads stationshus
Trefaldighetskyrkan
Vid 1800 – talets slut växte staden snabbt, man behövde en ny kyrka med central placering i Arvika. Den nya kyrkan Trefaldighetskyrkan byggdes i jugendstil och stod färdig 1911, samma år som Arvika blev stad. Inuti kyrkan kan besökaren se konst och hantverk från lokala konstnärer och hantverkare. Tyvärr är kyrkan stängd tillsvidare på grund av skadegörelse vid vårt besök.
Kyrkans placering högt uppe på toppen av Arvika ger kyrkobesökaren en fin vy nedöver Arvika och det syns ju tydligt att arkitekten lyckades väl med sin plan att förlägga stationshus och kyrka mitt emot varandra.
Mycket speciell kyrkobyggnad möter oss här i Arvika.
Vy från kyrkan nedåt stan och dess stationshus.
Det finns många fina byggnader runt om i stadskärnan här i Arvika.
Tjusigt hus i kvarteren runt de centrala stadsdelen i Arvika.
Vi blir förtjusta i Arvika och kommer gärna tillbaka.
Palladium
När vi promenerar runt i Arvika ser vi den fina biografbyggnaden Palladium. Den uppfördes i nyklassicistisk stil mellan åren 1924 – 25. Det är dessutom en av Sveriges äldsta biografer som fortfarande är i drift. Intill biografen ligger Restaurang Regi, i liknande stil.
Arvika visar sig vara en trevlig stad och förmodligen finns det mer intressanta upplevelser i kommunen än det lilla vi ser. Kommunens hemsida berättar att man i Arvika hittar Sveriges innersta hamn, ett blomstrande kulturliv, intressanta museer, stolta hantverkstraditioner och storslagen natur. Alltså något för alla smaker.
Vi måste dock fortsätta vår resa. Vi har ännu en kommun att besöka ett par mil nordväst om Arvika.
Eda kommun
När vi tittar på kartan och ser att Eda kommun ligger precis på gränsen till Norge känns namnet inte riktigt helt igen. Det är inte så konstigt då centralort i kommunen är Charlottenberg vilket vi då och då hört talas om, åtminstone till namnet.
Lite historia
Eda är gammal bygd, och “Eda skog” är till och med omtalad i de isländska sagorna. I den här delen av Värmland rådde ofta gränsfejder om den politiska makten mellan Sverige, Danmark – Norge. Detta präglade förstås människornas livsvillkor här i trakten. På 1600 – talet anlades flera fasta skansar här i Ed socken där även en tidigt samfärdsled förband de båda rikena och kom då till användning vid fientliga anfall. Den viktigaste var Eda skans.
År 1939 togs beslut om att återskapa skansen som ett kulturhistoriskt minnesmärke och vallarna började restaureras till 1808 års utseende, men beredskapsåren avbröt arbetet. Efter andra världskriget och sommaren 1949 invigdes den återskapade skansen. Senaste restaureringen av vallarna gjordes under 1990-talet. Skansen har idag återfått tre av sina ursprungliga kanoner. Eda skans ingår i Eda kommuns vapensköld.
Närheten till Norge betydde också att handeln var viktig. Den utvecklades tidigt när svensk myrmalm byttes mot norrmännens salt och även de norska fjordhästarna var eftertraktade av svenskarna. Under unionstiden, 1814 – 1905 hade man även fördelaktiga tullregler och handelsutbytet mellan Sverige och Norge var stort.
Från 1880 fram till 1920 – talet erbjöd Tiedemanns tobaksfabrik i Charlottenberg arbete åt många som behövde dryga ut sina inkomster när jordbruken lades ner. Många av bruken lades också ner och socknarna runt om hade en mycket hög utvandring till Amerika under den här tiden. Den tidiga industriella utvecklingen ledde till att arbetarrörelsen blev stor, liksom nykterhetslogerna. Även musiklivet blev livligt där de gamla bruken kom att stå i centrum för ett intensivt musikliv med blåsorkestrar och stråkensembler.
Vårt besök i Eda kommun
Det första vi möts av när vi anländer Charlottenberg är det stora handelsområdet som ligger endast 6 kilometer från den norska gränsen. Gränshandeln i Charlottenberg är av stor betydelse för hela Eda. Här finns ett välutvecklat handelsområde som dagligen lockar mängder med norrmän över till den svenska sidan för att handla billiga varor för dem.
Sevärdheter i Eda kommun
Vi har lite otur när vi kommer till Charlottenberg som är den största av tätortenrna här i kommunen. Vi vill gärna se fredsmonumentet i Morokulien, men samtidigt som vi anländer orten får vi en trafikvarning, på radion att det skett en trafikolycka strax intill gränsen mellan Sverige och Norge och att det råder långa köer i södergående fil, vilket vi skulle drabbas av om vi skulle ta oss tillbaka vid ett eventuellt besök vid gränsstationen.
Om vi skulle ha stannat lite längre här i Eda kommun skulle vi kunna ta oss till Eda Glasmuseum. Eda Glasbruk lades ner 1953 men här ska finnas mycket glas och andra föremål bevarat. Det finns även en ugn för produktion i mindre skala och sommartid visas en temautställning utöver den vanliga utställningen. I området finns flera museum, bland annat Eda Skans Museum och Muséet Beredskapsåren. Det hade givetvis varit intressant att besöka Eda Skans, som numera är ett kulturhistoriskt minnesmärke.
Här finns ett par stora sjöar samt hela 12 naturreservat.
Charlottenberg är ett litet samhälle, men har ett förhållandevis stort kommunhus till sina 8 499 invånare. Om kommunhuset är öppet brukar vi göra ett litet besök även på insidan. Ibland får vi en liten pratstund med receptionisten men ofta är de upptagna med annat och ägnar oss inte en blick. Så är det här i Eda, ingen är intresserad av oss.
Vi tar oss istället en sväng runt orten och konstaterar att det är lugnt och skönt här i den centrala delen av Charlottenberg.
Namnet Charlottenberg kommer från Charlotta Larsson, som var hustru till Lars Daniel Larsson och grundaren av järnbruket Morastforsen 1827 senare kallat Charlottenbergs bruk.
Årjäng kommun
Vi fortsätter vår färd genom Värmland och nästa kommun som står på tur för ett besök är Årjäng. Mellan Charlottenberg och Årjäng är det 63 kilometer och tar knappa timmen att köra.
Redan innan vi anländer Årjäng kör vi förbi en sevärdhet och vänder om. Det är Långelanda tingshus. Vi befinner oss på landsbygden men bara knappa 6 kilometer utanför Årjäng. När vi ändå kör förbi känns det som en intressant plats som måste ses.
Uppmärksammad rättegång
På platsen har det funnits tingshus sedan 1690 – talet men det nya tingshuset som står här idag är från 1802. Vid sidan av tingshuset ligger häktet och söder om det hänger tingshusklockan. Klockan är från 1734, vilket är det år som Sveriges rikes lag stiftades. Klockan användes när det rådde ting och tingspredikan.
Här i tingshuset skedde även en uppmärksammad rättegång. Rättegången gällde en kyrkoherde, Anders Lindbäck som hade flyttat till Sillbodal år 1861. Som nyinflyttad upprördes han av det moraliska förfall som rådde i den fattiga socknen. På hösten 1864 hade kyrkoherden Anders Lindbäck gjort hembesök hos dem som var så sjuka att de inte kunde komma till kyrkan för att ta nattvarden. I nattvardsvinet blandade prästen i en dos arsenik. Sju personer utsattes för mordförsök och tre personer dog. De överlevande kunde vittna vid tingsrättsförhandlingarna i Långelanda tingshus. Prästen erkände sitt brott men tyckte att han gjort de sjuka en god gärning då de inte behövde plågas av sina sjukdomar längre. Men han hade även fått några av offren att låna ut pengar till honom, vilka han inte tänkte betala tillbaka.
Lindbäck som i folkmun kallades “Giftmordsprästen” dömdes i juni 1865 till döden genom halshuggning men tog sitt liv i väntan på att domen skulle fastställas i länsfängelset i Karlstad.
Centralorten Årjäng
Det är alltid lika spännande att komma till en ny kommun och särskilt att besöka kommunhuset. I Årjäng som är centralort i kommunen möts jag av den absolut trevligaste receptionist jag mött inne på de kommunhus vi har haft möjlighet att besöka en vardag då kommunhusen håller öpptet. Hon ville verkligen hjälpa till när hon hörde om vårt projekt att besöka Sveriges alla kommuner. En av få som tyckte det verkade så fantastiskt roligt. Även om det är den mest entusiastiska kommunanställda jag mött fanns det inte så mycket information som hon kunde delge oss, men däremot skickade hon mig till turistbyrån som ligger i en byggnad tvärsöver kommunens parkeringsplats.
Nu behövde jag inte ta del av några större sevärdheter i kommunen mer än att vi gärna vill se något intressant som kommunen har att erbjuda.
Lite historia
År 1540 skrevs namnet Årjäng, ” Argenge”. Å:et betyder å och syftar på Silbodalsälven som vid Årjängs tätort mynnar ut i sjön Västra Silen. “Genge”, betyder gångväg, spång eller bro. Årjäng var alltså platsen där man lätt kunde ta sig över älven.
Bygden här i trakten var mycket fattig. Det var inte ovanligt med krig och fejder mellan Sverige och Norge då och under 1500- och 1600-talen brändes gränsbyarna på svensk sida flera gånger ned.
Huvudvägen som gått länge genom landskapet över riksgränsen fick stor betydelse under Karl XII:s tid, särskilt vid anfallet mot Norge 1716 – 18 då huvudvägen gick över Holmedals socken Töckmark. Vid unionsupplösningen 1905 var det också oroligt här i området längs gränsen. Under andra världskriget flydde många norrmän över gränsen och flera olika flyktingrutter gick i området genom skogar och sjöar. Många gränsbor ställde upp som gränslotsar för att rädda människor som tog sig till Sverige.
Årjängstrollet
Precis intill kommunhuset står det fina Årjängs trollet. En skapelse av som är inspirerad av Tore Skogmans saga och skiva “Årjängstroll”, från 1971. Tore Skogman var en välkänd profil här i Årjäng och självklart ville Årjängsborna ha sitt eget troll som offentlig utsmyckning och sommaren 1972 stor Årjängstrollet färdigt.
Det sägs vara Sveriges största troll. Kanske blir jag lite tveksam till den informationen när jag kommer att tänkta på skulpturen “Jätten” vid E4:an i Huskvarna. Men det är ju en jätte och inte ett troll. Årjängs troll är hela 8 meter högt och har 3,5 meter i skonummer. Sin nuvarande plats mellan kommunhuset och hotellet fick trollet i samband med Årjängs centrums ombyggnation 2008.
Silbodals kyrka ligger i Kyrkan ligger vid norra änden av sjön Västra Silen och är från 1859.
Skulpturpromenaden
När vi gör kommunbesök är vi särskilt intresserade av sevärdheter som kan göras snabbt eftersom tiden är begränsad för oss. Då passar den trevliga skulpturrutten alldeles utmärkt att göra. Dels kan den göras med bil och dels kan vi ta oss vidare till nästa kommun på samma väg.
Här kan vi stanna till och beskåda fantastiska skulpturer gjorda i Bohusgranit. Sträckan är tre kilometer lång och sträcker sig mellan Årjängs tätort och Kyrkeruds folkhögskola.
Uppleva i Årjäng
Det finns naturligtvis många fler sevärdheter här i kommunen. När man tittar i kommuninformationen framträder naturen som en stor tillgång med flera vandringsleder och möjlighet till vattenaktiviteter i kommunens alla sjöar.
Att vi har en hel del kvar att uppleva här i Värmland råder ingen tvivel om. Och vi kommer gärna tillbaka till den variationsrika miljön för att se mer.
Vi fortsätter vår resa, följ oss på: “Vi besöker Sveriges 290 kommuner”
Antal kommuner: 216 – 218/290
