Strängnäs, Flen, Katrineholm och Vingåker – Fyra kommuner i Sörmland

Så fort vi lämnar Stockholms län söderut känns livet lite enklare. Trafiken glesnar och solen verkar alltid lysa över det vackra landskapet som tar vid. Vi befinner oss i Södermanlands län och här finns det bara nio kommuner och dessa borde inte vara så svåra att hinna med för oss som bor i Stockholmstrakten.

I Strängnäs har vi varit flera gånger men aldrig besökt kommunhuset. Flen, Katrineholm och Vingåker ligger mer sydväst och det är kommuner vi aldrig besökt, men som ska bli intressant att upptäcka.

På årets (2022) sista dag hinner vi med sex kommuner, fyra i Södermanland och två i Stockholms län (dessa båda kommer i ett annat reportage) innan mörkret snabbt faller. Häng med på en tur genom mysiga Sörmland!

Strängnäs kommun

En av Sörmlands trevligaste kommuner är kanske Strängnäs. Med sitt läge vid Mälarens södra strand, mellan Södertälje och Eskilstuna är det inte så långt från Stockholm, samtidigt som det är ett betryggande avstånd från storstadens stress.

Strängnäs har en mycket trevlig och pittoresk stadskärna särskilt den gamla delen av staden där småstadscharm och den maffiga domkyrkas dominerar stadsbilden. Det är inte svårt att bli riktigt förtjust i den trevliga småstadsidyll som präglar staden.

Lite historia

Att Strängnäs växte fram är inte konstigt. Det blev en naturlig knutpunkt här vid Mälarens strand. Vägar mot både söder och öster sammanstrålade här. Att staden var ett biskopssäte har också spelat en viktig roll för Strängnäs utveckling. Redan på 1100 – talet omnämns Strängnäs och 1336 fick man stadsprivilegier.

Ett viktigt år i Strängnäs historia måste vara år 1523 då väljs Gustav Vasa till kung i Strängnäs 6 juni, den dag som blev Sveriges nationaldag. Strängnäs blomstrade under senmedeltiden till följd av kyrkans och biskopens ökade makt. Reformationen innebar en ekonomisk tillbakagång. Trots viss återhämtning under 1600- och 1700-talen förblev Strängnäs en relativt liten stad, med ca 900 invånare omkring 1750.

Strängnäs resecenter

År 1871 brinner stora delar av Strängnäs och många människor blir hemlösa i kylan. Tio år senare föreslår biskopen i Strängnäs att en järnväg ska byggas, Södertälje – Strängnäs och som invigs 1895 av kung Oscar II.

År 1921 flyttar det Kungliga Södermanlands regemente från Malmköping till Strängnäs, men läggs ner 2005.

1981 byggs den “Nya Strängnäsbron”, den är 1162 meter lång och går över Strängnäsfjärden. 1996 invigs en ny motorväg mellan Stockholm och Strängnäs och ett år senare, 1997 invigs motorvägen till Eskilstuna. Samma år får man genom Svealandsbanan med  höghastighetståg nya järnvägsstationer i Strängnäs och Läggesta som invigs av kungen. Ett nytt resecentrum kommer på plats 2017.

Mysig småstadsidyll i kvarteren närmast domkyrkan.

Strängnäs domkyrka

Ett besök i domkyrkan hör till. Det är en historisk och mycket intressant kyrka, helt klart värd ett besök.

Kyrkans äldsta del den så kallade kärnkyrkan började byggas omkring 1250. Kyrkan fick under åren flera sidobyggnader i form av sidokapell och kor samt det höga tornet. I högkoret står Karl IX: s gravmonument.

Strängnäs kommunhus

År 1971 bildas nuvarande Strängnäs kommun genom en sammanslagning av städerna Strängnäs och Mariefred samt kommunerna Åker, Stallarholmen, Tosterö och Vårfruberga. I kommunen bor det idag cirka 38 129 invånare.

Dagens besök sker givetvis vid kommunhuset i Strängnäs. Här tas den obligatoriska bilden på kommunhuset.

Uppleva i Strängnäs

Det finns en hel del sevärdheter i Strängnäs. Förutom den pittoreska stadskärnan vid domkyrkan finns en liten hamn, Västerviken som ligger centralt i Strängnäs. Sommartid brukar hamnen var full av småbåtar och här ligger även restaurang och caféer.

Kanske är den största sevärdheten ändå Grippsholms slott i Mariefred som också tillhör Strängnäs kommun. Detta magnifika och imponerande slott som är svårt att undvika när åtminstone vi besöker Strängnäs. Även Mariefred har en pittoresk liten stadskärna med söt kyrka högt över sin ort.

Sommartid kan man åka ångtåg mellan Mariefred och Taxinge (Nykvarns kommun). I stationshuset i Mariefred finns café och butik, även det öppet under sommarmånaderna.

Charmiga Mariefred med pittoresk gammal bebyggelse.

Flens kommun

På bara 58 minuter med tåg från Stockholm når resenären Flen. Och vid vårt första besök här i kommunen besöker vi förstås Flen centralort där järnvägsstationen ligger.

Om man ska tro den reklam som kommunen profilerar sig med är Flens kommun – Sörmlands hjärta. När jag tittar lite närmare på kommunens lilla film om sin kommun verkar det som att Flen med sina goda kommunikationer med bland annat Stockholm gör att fler företagare som har möjlighet väljer Flen för sin verksamhet.

Ofta är det naturen som drar och den småskalighet som mindre kommuner har utan att ge avkall på till exempel bra skolor och vård. Naturupplevelserna är många med allt från vinteraktiviteter till härliga vandringar i vackra landskap

I Flens kommun ingår förutom centralorten Flen bland annat Malmköping, Sparreholm, Bettna med flera.

Flens kommunvapen

Nuförtiden har alla kommuner ett kommunvapen, så även Flen. Vapnet symboliserar järnvägsknuten och sörmländska ekbackar och fastställdes för Flens stad 1948.

Flens kommunhus / Stadshus

Ett snabbt stopp blir det förstås vid Flens stadshus som är en mycket stor byggnad mittemot järnvägsstationen. I stadshuset finns kommunens administration.

Centrala Flen

Flen Kyrka

Någon sevärdhet vill vi gärna ha med oss från Flen, vi stannar till vid Flens kyrka strax utanför tätorten. Maken som observerar att en person just gick in i kyrkan gör att jag naturligtvis springer efter. Kyrkan håller stängt fram till en gudstjänst långt senare i eftermiddag men jag välkomnas ändå in för en liten pratstund med personalen som är i tjänst. Jag hinner även med att beundra de fantastiska kyrkmålningar som pryder väggarna i Flens vackra kyrka.

Upptäcka i Flen

Som många andra kommuner vill även Flen framhäva sin fina natur. När vi kör genom landskapet är det framför allt alla ekbackar som jag tycker präglar den lantliga miljön. För fina naturupplevelse finns till exempel Sparreholm som också har ett vackert slott.

När det gäller småstäder i kommunen finns även Malmköping, en söt liten stad som ligger mellan Nyköping och Flen. Här har vi då och då stannat till utan att bekymra oss ett dugg om vilken kommuntillhörighet staden har. Nu när vi gör kommunbesök blir allt sådant förstås både intressant och viktigt.

Mysiga Malmköping i Flens kommun

Malmköping är kommunens näst största tätort och en pittoresk handels- och turistort med en mycket intressant historia. Här på åsen bodde människor redan på stenåldern och här låg Villåttinge Härads Tingsplats på 1580-talet. Köpingsrättigheter fick man redan 1785 och marknadsrättigheter 1791. På Malma Hed låg Södermanlands Regemente mellan åren 1774 och 1921.

Hembygdsreservatet består av de två gårdarna Malma Rusthåll och Kronolänsmansbostället. Här finns bland annat ett textilmuseum, och Sörmlands soldatregister med fakta om de drygt 18 000 indelta knektarna som varit knutna till regementet.

Katrineholms kommun

Vi förflyttar oss cirka 25 kilometer något sydväst och hamnar i Katrineholm. Ännu en kommun i Södermanlands län.

Det är en ganska solig sista decembereftermiddag men dagen håller snabbt på att falla i mörker. Det gäller att passa på för att hinna se lite närmare på Katrineholm innan det är helt mörkt. När vi anländer Katrineholms lilla centrum ser vi genast kommunhuset som ligger på vad man kallar, Gröna kullen. Här tronar kommunens administration på en kulle med fin utsikt över sin stad.

Lite historia

Det är alltid intressant att ta del av hur en stad eller ort fått sitt namn. Ofta är det inte helt fastställt men när det gäller Katrineholm lär staden fått sitt namn från gården Cathrineholm vid sjön Näsnaren. Gården hette från början Fulbonäs men den dåvarande ägaren Jacob von der Linde döpte om den under 1600 – talet för att hedra sin dotter Catharina.

Som stad är Katrineholm relativt ung. Det var år 1917 som staden fick sina stadsrättigheter. Dessförinnan hade tillkomsten av järnvägen mellan Stockholm och Göteborg, 1862 fått stor betydelse då Katrineholm som ny station på västra stambanan blev en knutpunkt när den nya banan till Norrköping började trafikeras 1866.

1971 blev Katrineholm storkommun då Björkvik, Floda, Julita, Sköldinge och Stora Malms kommuner tillsammans med staden bildade en kommun. Småindustrin utvecklades och på de stora gårdarna som funnits sedan medeltiden började skogs- och jordbruket skötas av ägarna själva.

I dag bor det 34 764 invånare i Katrineholms kommun.

Man med betydelse för Katrineholm

1886 kom smeden Gustaf Robert Grönkvist till Katrineholm för att öppna en smidesverkstad. Det visade sig snart att han var en driftig och kreativ man. Grönkvist utökade snabbt sin verksamhet med tillverkning av nya uppfinningar och 1891 grundade han GMV, Grönkvists Mekaniska Verkstad. Grönkvist hade därmed avancerat från smed till fabrikör.

1899 köpte Grönkvist några tomter belägna i det som då var stadens utkant. Där lät han under åren 1900-1901 uppföra en stor och vacker villa till sig och sin familj. Huset, som hade tretton rum och rymliga källar- och vindsutrymmen, kallade han Gröna Kulle.

Huset byggdes som en typisk patriciervilla med det sena 1800-talets stil med många detaljer. Till huset hörde också en parkliknande trädgård. 1923 sålde Grönkvist Gröna Kulle till Stora Djulö AB. Familjen bodde dock kvar i huset fram till Grönkvists bortgång 1925.

År 1927 köpte staden Gröna Kulle  för 65 200 kronor. Gröna Kulle blev därmed Katrineholms stadshus. 1952 färdigställdes ett skyddsrum under Gröna Kulle. Därmed blev Katrineholm den första svenska staden med atombombsäkert skyddsrum, vilket fick stor uppmärksamhet, även internationellt. Bland annat gjorde tidningen Life ett stort reportage under rubriken “Sverige går under jorden”.

Kyrka centralt i Katrineholm.

Katrineholms centrum

Vårt besök i Katrineholm

Tyvärr börjar dagen lida mot sitt slut. Vi hinner ändå ta en kort promenad genom de centrala delarna av Katrineholm centrum och för oss är det kommunhuset som är det viktigaste.

Eftersom jag älskar slott och herrgårdar vill jag ändå nämna Julita Gård som också ligger i kommunen men drygt 25 kilometer utanför centrum. Ett besök här hann vi inte med på dagens kommunresa men på tillbakavägen kör vi dock förbi gården och som förstås inte är öppet men jag är nästan säker på att Julita Gård passar bäst att besöka under vår och sommar. Det finns all anledning att återkomma till Katrineholms kommun.

Vattentornet i Katrineholm

Innan vi lämnar Katrineholm ser vi en intressant byggnad som också har en historia. Det är det “Gamla vattentornet” strax norr om järnvägsstationen.

Efter en långvarig debatt beslöt Katrineholms municipalsamhälle 1906 att bygga ett vattentorn på en höjd vid Storgatans västra ände, norr om järnvägen. Tornet invigdes året därpå med stor fest på torget och tal av lokala kändisar. För tornets utsmyckning hade fabrikören Gustaf Robert Grönkvist skänkt 1 000 kronor till granitsockeln.

Tornet är 49 meter högt och ritades av den kände arkitekten Ivar Tengboms som också är arkitekten bakom Stockholms konserthus. När det nya vattentornet i Laggarhult stod färdigt 1969 togs det gamla vattentornet ur bruk. Idag är det gamla vattentornet ett välkänt landmärke i Katrineholm och en kulturhistoriskt värdefull byggnad.

Vingåkers kommun

Det är nästan mörkt när vi framåt tretiden på eftermiddagen kommer fram till dagens sista kommun, Vingåker. En kommun som vi inte haft nöjet att besöka förrän idag.

Det första vi ser är ett slott och som vi genast stannar till vid. Det är Säftstaholms slott och där startar vi vårt besök i Vingåker.

Slottet Säfstaholm i Vingåker

Redan år 1620 uppfördes en enkel huvudbyggnad i trä på platsen där slottet idag finns. Så småningom byggdes slottet ut och under  1800 – talet när Gustaf Trolle-Bonde ägde slottet påbörjade en ombyggnation från det tidigare barockslottet till ett slott i nyklassicistisk stil.

Under Gustaf Trolle-Bondes ägo blev slottet ett centrum för konst och kultur. Under långa perioder bodde dåtidens stora svenska konstnärer här.

Nästa ägare, greve Gustav Fredrik Bonde af Björnö överlät godset till sin äldste son greve Carl Gustaf Bonde av Björnö. Han sålde godset 1913 varvid fideikommisset avvecklades och all inredning samt den unika konst- och boksamlingen skingrades. Så småningom skingrades även godset. En period stod slottet öde och blev lekstuga för traktens ungdomar.

1968  köpte  Vingåkers kommun slottet, parkområde inklusive byggnader för 975 000 kr. Under slutet av 1980-talet gjorde kommunen en ambitiös satsning. I samråd med Sörmlands museum genomfördes betydande renoveringar, särskilt av mellanvåningen som rustades för att spegla den miljö som greve Gustaf Trolle-Bonde levt i. Under 2000 – talet anordnas betydande konstutställningar på slottet.

För den som vill besöka slottet är det öppet tisdag – söndag

Parken vid Säfstaholms slott utformades till en engelsk park. En slags vild park, där man anlade olika vattendrag, kullar och dalar. Den gamla barockträdgården som funnits här länge togs bort. Hela området som idag är Vingåkers centrum blev slottets park. Över 20 000 lärkträd fraktades från Skottland och exklusiva arter av gran, tall, lönn och lind planterades ut i den 54 tunnland stora parken som även innefattade en äppellund. Det var också nu som dammarna framför slottet anlades.

1830-1889 drevs en trädgårdsskola på Säfstaholms slott. Trädgårdsskolor förekom ibland på dåtidens gods och den här var en av landets främsta. Mer än 200 trädgårdsmästare fick sin utbildning här.

 

Vårt besök i Vingåker

När jag läser om slottets Säfstaholms historia får det mig att känna att det kanske kunde ha stannat vid ett slott och en underbar park här i Vingåker. Men såklart har inte tiden stannat varken här eller någon annanstans. Förmodligen är Vingåker ett perfekt ställe att bo i med sin naturnära charm. Trots allt ligger Vingåker i Sörmland, en slags metropol för ett lugnt och behagligt liv. Det finns många natursköna platser och det som en gång i tiden var grevar och baroners egendomar finns nu till för oss alla.

Lite historia

Föruto att det  fanns ett slott här sedan 1600 – talet räddades år 1851 ett litet äppelträd i sista stund från att huggas ner. Senare blev moderträdet det berömda Säfstaholmsträdet. Sedan 1921 är det kulturminnesmärkt.

1941 fastställs Västra Vingåkers sockenvapen en sköld kluven av guld och grönt med en grön ek och en humleranka av guld. Mycket fint kommunvapen tycker jag som besökare.

Efter Västra stambanans tillkomst år 1862 flyttades bebyggelsen från kyrkans omgivningar till järnvägsstationen. Stationssamhället växte fram och blev ett municipalsamhälle år 1903. Vid årsskiftet 1962/63 upplöstes municipet och Vingåker kommun bildades. På slutet av 1950 – talet anläggs den populära campingen “Lappe Camping” vid Läppebadet.

År 2003 sker invigning av nya regionaltågstationen, vilket innebär att Vingåker åter får reguljär tågtrafik.

Vi besöker kommunhuset i Vingåker.

Mörkret faller på och de sista bilderna tas.

Västra Vingåkers kyrka är en kyrkobyggnad i bostadsområdet Vidåker i Vingåker

Hej då Vingåker!

Det mörknar snabbt och vi har många mil att köra för att komma hem. Det är ju självaste nyårsafton och lite orolig är jag huruvida vi ska komma hem till nyårsmiddagen inom rimlig tid. Dessutom ligger maten som ska tillagas i en kasse i bagageluckan.

Vi säger hej då till Vingåker och kör hemåt. Det är drygt tjugo mil tillbaka och tyvärr är vår roliga hobby både tidsödande och dyr men vansinnigt rolig.

Följ oss “Besöka Sveriges 290 kommuner” Antal kommuner:(118 – 121/290)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

femton + sjutton =