Bilresa från östra till västra Kreta

Efter ett par härliga dagar på den östra sidan av Kreta beger vi oss de kvarvarande dagarna till Kretas västra sida. Där vi bland annat besöker Elafonissi, Kretas bästa sandstrand.

Vi får ett par härliga dagar på den östra sidan av Kreta. Solen tittar fram lite då och då, men klart att det är svårt att få en hel veckas sol och badsemester så här i slutet av oktober. Det är klart att det blir lite roligare om solen kommer fram än att de regnar, men det passar bra att utforska Kreta om det inte är för varmt.

Det blir dags att lämna östra Kreta, men innan vi kör mot den västra sidan igen vill vi se lite av Agios Nikolaos som vi bor granne med, men ännu inte hunnit besökt.

Agios Nicolaos är en mysig liten ort med egen hamn och stadskärna.

Vi kör västerut

Eftersom solen är lite nyckfull denna vecka passar vi på att stanna till på stranden strax utanför Rethymnon. Tyvärr varar det fina väder inte så länge, när vi kommer fram till Chania på eftermiddagen kommer det regn igen.

Efter regn får vi se regnbågen

Byte av hotell

Jag har bokat hotell någon mil utanför Chania i en liten ort Kolymbari. Under resans gång får jag mejl om att hotellet har stängt för säsongen så vi har blivit ombokade till ett annat hotell som visar sig vara ett riktigt toppenställe.

Vi får ett rum med både pool och havsutsikt och trivs väldigt bra här. Maten är dessutom riktigt bra för att vara ett all inklusive – hotell. Kanske skulle jag ha valt annorlunda om jag vetat att orten förvisso var mysig men inte särskilt stor och bokat in oss på hotell i Chania istället.

Elafonissi

Väl på den västra sidan av Kreta vill vi ju självklart besöka Elafonissi igen. För hela nitton år sedan när vi besökte ”Kretas Maldiverna” var det augustihett, alltså helt perfekt för en heldag på stranden, men nu i slutet av oktober fick vi vara glada för varje liten solstråle.

Trots lite kyligare väder än sommaren 1995 är Elafonissi värt ett besök och faktiskt är det lite likt Maldiverna med sitt turkosblå vatten och den nästan kritvita mjuka sanden. 

Vägen mellan Chania och Elafonissi tar lite tid och en lite upplevelse i sig. Sträckan är cirka 75 kilometer, men tar cirka 1,5–2 timmar enkel väg, beroende på trafik och hur ofta man stannar.

Vägen slingrar sig upp i bergsterräng med kurvor, raviner och vidsträckta vyer över karga sluttningar och små byar. Det är ganska trångt på vägarna och det är nästan ofattbart att det går stora turistbussar hit.

Vägen till Elafonissi är fortfarande densamma som sommaren 1995 även om man påbörjat en ny väg lite här och där. Denna årstid är det lugnt och vi är nästan ensamma ned mot havet. Annat brukar det vara under sommartid när stora turistbussar stormar in på de smala gatorna för att komma ut till havet.

Snart kommer vi fram till lite bredare väg och som faktiskt känns lite nyare. Vi får se om man tänker bygga någon ny vägsträcka för att nå Elafonissi som är så populärt, särskilt under sommaren.

Att Elafonissi är en av Kretas mest populära platser, är lätt att förstå. Det som först fångar vår uppmärksamhet är den lite ovanliga sanden, som skimrar svagt rosa tack vare finfördelade snäckor och koraller. Tillsammans med det klara, turkosa vattnet skapar det ett färgspel som känns nästan overkligt och som gör stranden mycket fotogenisk. Färgerna förändras dessutom beroende på ljus, väder och vind. Jag tycker nog att stranden gjorde sig bättre när vi besökte den under sommaren. Det var då ett helt annat ljus.

Härligt att till sist återse Elafonissi.

Att många besöker Elafonissi beror förmodligen också på det grunda vattnet. Mellan fastlandet och den lilla ön Elafonissi kan man ofta vada över i knähöjd, vilket gör platsen perfekt för barnfamiljer men också roligt för vuxna som vill bada utan vågor och djup. Samtidigt finns det öppnare stränder på utsidan där det kan blåsa mer, vilket tilltalar den som vill ha lite mer havskänsla. Denna gång hinner vi inte gå långt förrän det blir lite ruggigt väder och inte alls så skönt som vi minns det från 1995.

 

Uselt väder

Tyvärr varar inte vårt fina väder längre än till lunchdags det blir dessutom lite kallt och snart kan vi känna att regnet är på väg. Vi får en timme på denna fantastiska strand innan det är dags att åter köra över bergen tillbaka till Chania, lite tråkigt förstås, ibland brukar ju oktober bjuda på ett riktigt soligt väder men inte den här gången.

Falassarna

Vår sista dag och det dåliga vädret håller i sig. Vi hoppas in i det sista att solen ändå skulle komma fram en liten stund när vi bestämmer oss för ett annat badparadis, Falassarna som inte ligger mer än cirka 50 minuters bilresa från Chania är ett strandområde på västra Kreta, beläget på öns nordvästra kust. Det är framför allt känt för sina långa, breda sandstränder, sitt klara vatten och sina dramatiska solnedgångar. Någon solnedgång blir det förstås inte tal om för vår del. 

Området består egentligen inte av en enda strand utan av flera sammanhängande stränder, där den största brukar kallas ”Pachia Ammos”. Här är det öppet mot havet, vilket gör att det ofta blåser lite mer än på mer skyddade stränder

Falassarna är ett verkligt fint ställe även om det är lite stenigt här och var. Faktiskt får vi sol i hela fyra minuter innan det mulnade till ordentligt och vi beslutar oss för att köra mot den lilla staden Kissamos.

Resten av dagen öser regnet ner och vi får ta det lugnt på hotellet, äntligen får man läsa och njuta en hel eftermiddag innan det är dags att återvända till Stockholm igen.