Kystriksveien 17 i Norge – En bilresa på en av världens mest natursköna vägar

Vi är på väg på vår första utlandsresa efter hela 15 månader och vad passar inte bättre att göra det än i vårt vackra grannland Norge. Vi befinner oss i Bodö och väntar egentligen på att köra tillbaka till Sverige om det blir svalare väder för att fortsätta vår vandringssemester i nordligaste Norrland.

Det blir inte svalare, snarare stiger temperaturen ytterligare och vi bestämmer oss för att fortsätta söderut och ändra inrikting på semesterplanerna. Istället för vandring i fjäll och nationalparker blir det bilsemester. Ja, jag vet så himla trist, när vi missar så mycket som vi bestämt oss för att göra, men nationalparkerna och landskapstopparna lär finnas kvar länge än. Och Norge är vilt och vackert, särskilt Kystriksveien som räknas till “en av världens 101 mest natursköna vägar ” enligt National Geographic.

Vad är Kystriksveien?

Utmed Norges vackra kust ligger riksväg 17 som går mellan Bodö i norr och Tröndelag i söder. Hela vägsträckan är en cirka 650 kilometer lång överjordisk vacker väg. Vägen går på slingriga men hyfsat bra vägar, genom små drömlika fiskebyar med fjäll som har de mest osannolika formationer som jag någonsin skådat. En färgsprakande sagovärld som ständigt överraskar med häpnadsväckande upplevelser.

Fina rastplatser med storslagna vyer möter oss på turistväg 17 – Kystriksveien. 

Vägarna är bra men ganska smala och slingrar sig utmed fjäll och havsvikar.

Här och där stannar vi till och konstaterar att vi skulle kunna tillbringa minst en vecka i dessa storslagna landskap.

Färjor utmed vägen

Vi startar vår färd från Bodö och kör inte hela vägen ner till Tröndelag. Vi stoppar i Trondheim och tar där vägen in mot Sverige och kör via Duved, Åre tillbaka till Östersund. Innan dess hinner vi med två dagsturer utmed Kystriksveien och åker två av de sex färjor som ligger utmed hela vägsträckan.

Strax utanför Bodö är Kystriksveien väl markerad och där tar vi av. Vägen slingrar sig längs stränder och vikar. Helst av allt vill vi stanna vid varje rastplats för att njuta av fjällen som speglar sig i de klara och blanka vattnet. Det är inte alls så mycket trafik men när vi kommer till dagens första färja i Helsa har det samlats en hel del bilar men alla kommer med vilket är tur för bilfärjorna går inte så ofta. Nästa färja går mitt framför ögonen på oss, det blir en dryg väntan på över en och halvtimme till nästa färja dyker upp. Det vi kan glädjas åt är att vi nästan står först i kön.

Svårt att hitta boenden utmed vägen

Jag blir så sugen på att ta oss längst ut mot kusten på öar som bland annat  Sandnessjøen och Brønnøysund när vi kör turistväg 17 söderut. Jag börjar söka hotellboende men på mina webbsidor finns inga lediga boenden alls. Till sist tar jag och ringer ett antal hotell, men alla som jag kan tänka mig att bo på är fullbokade. Typiskt, men norrmännen har också hemsemester och jag antar att det är attraktiva semesterorter som man måste vara ute i god tid för att ha chans på. Om vi hade lyckats hittat boende där ute hade resan förmodligen tagit många fler dagar än de två dagar som vi använde till kustvägen.

Lång väntan på färja.

En sagovärld möter oss i fjorden. 

Andra sevärdheter utmed vägen

Det är inte enbart bilåkning som gör vägen intressant. Det finns många möjligheter att göra små avstickare till platser som bland annat Kustmuseet i Rørvik och den röda ön Leka, Norges geologiska nationalmonument. Leka är en liten bit av Nordamerika som lämnades kvar i Norge för 60 miljoner år sedan.

Något som vi inte hann med och som jag gärna vill besöka är berget, Torghatten. Berget har ett hål mitt i som inte alls ser så stort ut, men om man kommer dit visar det sig vara en häftig ingång som man kan gå rätt igenom. Nåja, det får bli en annan gång.

Vädret slår hastigt om i dessa trakter och visst blir det förstås extra vackert när solen åter kommer fram. Efter dagens andra färja börjar klockan ticka alldeles för snabbt och vi väljer att ta av från turistvägen och kör istället en bit in i landet mot E6:an för att sedan köra söderut.

Det är inte det lättaste att hitta bra boenden utmed vägen och till sist bestämmer vi oss för Mosjøen där vi ser att det finns flera hotell att välja på. Det är ändå svårt att få tag i ett boende för natten men till sist lyckas jag hitta ett hyfsat motell med både restaurang och rum under samma tak.

Morgonen därpå fortsätter vi på mot Trondheim och tar oss sedan åter in i Sverige. Vi hamnar i Duved och Åre innan vi når Östersund.