Översvämning i sommarens Tyskland

Regnet öser ner när vi färdas söderut i Tyskland. Stundtals ser vi knappt bilen framför oss och att gå ur bilen för en bensträckare är det inte tal om. Vi har tänkt att ta oss ner till Moseldalen, det hade varit så roligt att få återse den vackra vindalen.

Mellan Bremen och Traben Trarbach är det cirka 50 mil. Vi passerar Münster, Dortmund, Düsseldorf och Köln, men det är suckarnas stora dag. Köer, ösregn och ännu mer köer och mitt bästa tålamod måste plockas fram. Mil efter mil, timme efter timme rullar vi sakta, sakta ute på autobahn, ibland tar vi av och kör lite småvägar men här är nästan likadant. Flera timmar senare än beräknad tidsåtgång kommer vi fram till Moseldalen och som på beställning minskar regnet något, en liten stund i alla fall.

Gröna och frodiga vinodlingar möter vi på vår väg ned mot Moseldalen.

På Hotel Viva Riverside vill vi egentligen bo men eftersom vi är lite osäkra på parkeringsläget där bokar vi istället in oss på Park – Hotel.

Den gula byggnaden vid vägen är Park – Hotel nära Mosel men ändå på lite avstånd som tur är.

Boende i Traben Trarbach

Vi har haft lite bry om vilket hotell vi ska välja. Det finns flera att hotell med bra läge och jag är riktigt sugen att välja ett flodhotell som både är prisvärt och ser fräscht ut. Av någon anledning finns ingen parkeringsplats och jag blir osäker. Kanske bör man välja hotell som säkert har tillgång till parkeringsplats. Vi väljer därför ett hotell som ligger med utsikt mot Moselfloden en kort bit därifrån och med garanterad parkeringsplats. Vi trivs fint på Park – Hotel, som erbjuder hyfsat stora rum med liten fransk balkong och utsikt mot Mosel. Frukost ingår och middag kan ätas på hotellets restaurang med mat som både är prisvärd och vällagad.

Traben Trarbach är en riktigt mysig ort i Moseldalen. Sist när vi var här för sexton sedan var det en hel del turister, men nu i pandemitider och uselt regnväder känns det nästan lite tomt. Det verkar som det enbart är tyskar som semestrar här i år och så vi, fullvaccinerade svenskar, som måste visa våra covidpass vid incheckningen för att få tillträde till hotellrummet. Det måste även skrivas en hel del dokument innan vi blir godkända. Allt för att underlätta vid smittspårning.

Regn och ännu mer regn

Föga anar vi att det regn som vi genomlider under två dygn genom vår resa i nordvästra Tyskland kommer att få katastrofala följder i många av städerna som vi passerar. När vi äntligen kommer fram till Traben Trarbach har regnet stillat sig till ett mer normalläge, det vill säga vi kan gå ut på en liten promenad klädda i regnkläder.

Trots regnet är det ändå lite mysigt att strosa runt på Traben Trarbach små gator, titta in i någon av alla vinbutiker som finns och spana in de inhemska vinsorterna. Ute på gatan igen är det lite krångligt att använda kamera samtidigt med paraplyt och snart tränger även vattnet in i våra skor och fötterna blir genomblöta. Men att plocka fram vandringskängorna känns lite väl desperat.

Vi vill till en början ta oss upp till ruinen, Schlossruine Grevenburg, som vakar över staden, men när regnet återigen står som spön i backen avbryter vi promenaden dit. Dessutom är ruinen under restaurering och utsikten känns minimal på grund av dimma som sakta men säkert rullar in över dalen.

Traben – Trarbach är en liten drömby med sina vackra korsvirkeshus, vinodlingarna och floden Mosel.

Vinbutikerna är många här i Moseldalen.

Översvämning av Mosel

Till och från lyxar vi till oss med en sovmorgon och vi tänker inte stiga upp förrän vid halvåtta – tiden morgonen därpå. Redan klockan sex på morgonen vaknar jag av en hög röst från en högtalare som stör morgonsömnen. Måste vara något slags jippo tänker jag och försöker somna om, men med fem minuters mellanrum återkommer den monotona rösten med någon slags varning. Det hörs lite otydligt men till sist väcker jag maken och undrar om inte han hör. Jovisst säger han som kan tyska, det låter som om de varnar för översvämning och att man måste flytta på sin bil från parkeringen närmast floden.

Faktiskt hade jag inte en tanke på att regnet kan få Mosel att svämma över. Jag som är den pigga av oss springer upp och tittar ut. Först tycker jag inte att jag ser något särskilt, men kanske ser det ut som om floden stiger. Vi försöker somna om men den ihärdiga högtalaren från brandförsvaret ger sig inte. Nästa gång vi tittar ut ser vi att Mosel stiger och det ganska snabbt och vattnet är riktigt smutsig dessutom. Maken springer ner till receptionen och undrar vad vi ska göra, men de säger att vi är säkra här uppe.

Vi äter frukost och checkar ut. Tanken är att fortsätta till några av de andra byarna i Moseldalen, väderprognosen ser ju lite bättre ut idag. Efter en stadig frukost vill vi ändå ta en rejäl promenad innan vi åker vidare och det är då vi ser att Mosel faktiskt svämmar över och det väldigt snabbt.

Samma gata, den övre bilden är från kvällen innan och den nedre bilden är från morgonen därpå. De flesta har hörsammat brandförsvaret, men en stackare har tydligen försovit sig.

Vi går via bron som sammanlänkar de bägge stadsdelarna av staden. Här har det samlats oroliga invånare som liksom vi förundras över vattnets krafter och hur snabbt det tränger upp på gatorna och in i trädgårdar och snart även in i husen som ligger närmast floden.

Vattenmassorna når snabbt långt upp på land.

På bara någon halvtimme stiger vattnet även över kajen. De som bor på de förtöjda båtarna måste ta sig därifrån och vi är glada att vi själva inte valde att bo på det hotell som är en flodbåt. Då hade det nog varken blivit sovmorgon eller frukost.

Läskigt är det minsta man kan säga, men vi inser nog inte då att det kommer att komma mycket mer vatten än det som vi ser och att det kommer ta tid att återställa vägar i normalt skick ingen. Vi resonerar istället att det kanske är bättre söderut i Moseldalen. Vi hoppar in i bilen för att köra mot Bernkastel, en annan mycket trevlig vinstad utmed floden.

Till en början ser det inte alls så farligt ut, men vi när vi kommer fram till nästa ort börjar vattnet även stiga uppåt mot vägen. Vi kommer fram till en by strax söder om Traben – Trarbach och där har vattnet stigit så pass att man stängt av vägen. Vi försöker ta oss upp bland vinodlingarna men till sist slänger vi in handduken och förstår att det bästa är att ta oss bort från Mosel. Det verkar inte helt riskfritt att vistas här.

Det blir minst sagt ett trist avslut i Mosel men vi är ändå tacksamma att vi inte blir fast i någon av de större städerna där översvämningarna gjorde att folk måste evakuerades. Vissa orter får stora problem men då har vi hunnit upp från Moseldalen och kör vidare söderut mot Lindau vid Bodensjön.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

5 × 2 =