Norrut på Balkankusten

Efter ett par dagar i Albanien bestämmer vi oss för att köra tillbaka.

Tanken var från början att kanske ta oss över med färja till södra Italien. Efter lite funderingar beslöt vi oss för att skippa den idén och istället köra tillbaka en del av samma väg för att ta igen det vi missat på nedresan.

Förvisso blir det lite i repris men det gör ingenting eftersom kuststräckan här är mycket vacker.

På tillbakavägen stannar vi ytterligare en natt i Budva i Montenegro fast då på den norra delen av stadskärnan.

Vi bor så mysigt på ett lägenhetshotell, med skön känsla, nära hamnen med en hel del sevärdheter.

Nästa morgon bär det av till Kotor och vi är tidigt ute. Inget kryssningsfartyg ligger i hamnen och att vara bland de första turisterna gör att vi kan besöka staden i lugn och ro.

Tyvärr är det vansinnigt varmt men ett par timmar orkar vi strosa omkring på de spännande kullerstensgatorna innanför stadsmuren.

Vi fortsätter runt Kotorbukten och vidare mot Kroatien och Dubrovnik. Det är varmt och självklart vill vi bada, samtidigt som vi vill se lite av staden. Jag hittar ett hyfsat prisvärt och bra hotell vid havet. Därifrån kan vi sedan ta en taxi till stadskärnan. Vi får både härligt bad och fina sevärdheter.

Dubrovnik är en riktigt vacker stad men det är så fruktansvärt mycket turister. Visst får alla plats men det är trångt.

Trots att det bara är i början av juli månad  är det mycket varmt även kvällstid. Vi svalkar oss med glass men tycker det känns skönt att lämna Dubrovnik morgonen därpå.

Vi fortsätter norrut på den kroatiska kusten och framåt tidig eftermiddag kommer vi fram till ett lite annorlunda ställe. Lite förutsättningslöst kör vi ut på ön Pag och orten med samma namn. Vi gillar Pag direkt.

Här blir det sol och bad några timmar på eftermiddagen. På kvällen äter vi gott och tar en promenad i en lagom liten stadskärna där vi inte behöver trängas med så många andra turister.

Vi lämnar Kroatien och kör vidare in i Slovenien. Jag har några platser som jag gärna vill besöka nu när vi äntligen är här.

Jag har hört så mycket gott om Slovenien, landet som har allt. Vi börjar med Piran som är ligger utmed kusten. Värmen börjar mattas av något men är fortfarande för varmt för några större ansträngningar, alltså vill vi bo vid havet men så nära stadskärnan som möjligt.

Från hotellet är det cirka 1 km till Pirans mysiga gränder och gamla stadsdelen. Man har löst vägen dit genom en strandpromenad som slingrar sig utmed berget och havet. Helt perfekt.

Även om vi gärna velat stanna i Piran ännu en dag fortsätter vi nordost in i landet.

Vi stannar till i Ljubljana, Sloveniens huvudstad. Vi lyckas hitta en parkeringsplats mitt i den centrala stadskärnan och kan strosa runt i den fantastiskt vackra staden.

Länge har jag tjatat om att jag vill besöka Lake Bled. Och nu när vi är så nära måste vi givetvis ta oss dit.

Efter att ha sett så många bilder från sjöng Bled har jag höga förväntningar. Kanske lite för höga. När vi anländer tidigt eftermiddag blir jag aningens besviken.

Solen gassar, vi checkar in på hotellet som ligger med 10 minuters promenad från sjön. Jag drar i maken,  vi måste skynda oss nu när vi äntligen är här.

Strax når vi sjön med den magiska lilla ön med kyrkan mitt på. Till en början ser verkligheten inte alls ut som på bilderna.  Kanske beror det på ljuset så här på eftermiddagen.

Vi traskar givetvis runt sjön, en rundslinga på cirka 6 kilometer. Halvvägs blir det dryckespaus. Det är varmt men på vissa delar av slingan går genom skuggig lövskog.

Först på kvällen när vi går ut för femtioelfte gången tycker jag mig ana det som jag trott att Lake Bled är. Det ljuvliga ljuset och ön som ligger mitt i sjön.

Vi strosar runt vid sjön tills ljuset är borta och även om jag till en början var lite besviken känns det så bra att få stilla min längtan att till sist njuta av Lake Bled.

Morgonen därpå passar vi på att göra en liten vandring som urartar till en betydligt svettigare historia än nödvändigt.

Inte långt från Bled ligger en mycket fin och behagligt vandringsled, i Vintgare gorge som inte bör ta mer än någon timme.

Vi njuter av den lätta vandringen som går utmed berget med forsen brusande intill. Ganska snart når vi fram till slutet av leden. Här ska man vända och gå samma väg tillbaka men på något sätt lyckas vi drilla in oss på en ny vandringsled som går över toppen av berget.

Det blir en svettig historia med många svordomar men förstås mycket bra med lite extra motion så här på semestern.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

3 + 10 =