Höjdpunkter under vår bilresa i Andorra

Att Andorra är betydligt mycket mer än ett taxfree-land märker vi efter bara 10 minuters bilkörning från huvudstaden. Vi möts av ett storslaget alplandskap. Färden går på slingrande vägar och genom mysiga byar. När vi inte tror att det går att komma högre upp så bär det iväg ännu högre. Och givetvis går det också nedför.

___________________________________________________________________________________________

Att regnet återigen öser ner när vi lämnar Andorras huvudstad känns lite eländigt. Vi gnällde lite redan under gårdagens oväder hos hotellreceptionisten som sa att de aldrig varit med om ett så regnigt sommarväder. Men att temperaturen nästan aldrig överstiger 20 grader här i landet bör vi vara medvetna om. Innan vi tackar för oss visar receptionisten på kartan var några av de bästa sevärdheterna i Andorra finns.

Alplandskap

Vi tänker inte göra några längre stopp i de olika byarna vi passerar. Några ser mycket charmiga ut med hus i byggda i en mycket speciell sten. Det är svårt att avgöra åldern på dessa hus när de ser både nya och gamla ut. Alla byggnader är i samma stil och det känns nästan som om vi befinner oss i en österrikisk skidort. Att vi befinner oss i alperna råder ingen tvekan om, Andorra är ju även känt för sin skidåkning vintertid.

Söta byar

Det är ingen idé att tänka sig en rundtur på vår färd genom landet. Vi anpassar vår resa till den norra delen i både väst-  och ostlig riktning. Av vädret att döma är det heller ingen idé att tänka vandring och vi är för den delen inte heller förberedda för det. Kängor och stavar har jag tyvärr lämnat hemma.  Nu kommer åtminstone ett par stavar finnas med när vi gör bilresor.

Det finns fler små söta byar att besöka. Vi har blivit rekommenderade orter som La Massana, Ordino, och El Serrat. Men det regnar och blotta tanken på att stiga ur bilen känns inte roligt. Vi fortsätter istället norrut och plötsligt genom ett under skingrar sig molnen och på bara några minuter kommer solen fram. Här i alperna sker dock ganska tvära kast när det gäller väder. Från ösregn till solsken på nolltid.

Tristaina Solar Viewpoint

Det finns en sevärdhet som sticker ut mer än alla söta byar tillsammans och det är utsiktspunkten Mirador Solar de Tristaina. Vägen dit går på bra men lite slingriga vägar. Efter cirka 40 minuters bilkörning från huvudstaden når vi parkeringsplatsen och solen strålar så fint. Härifrån finns det två liftar, en kabinbana och en sittlift. Vi ser att det endast är kabinbanan som rullar.

I biljettkassan får vi veta att vi endast har möjlighet att åka kabinbana upp eftersom sittliften som tar besökaren upp till det nya soluret håller stängt. Man väntar på att ett nytt oväder ska dyka upp och då kan man inte använda sittliften.

Men alltså, det är ju dit vi vill! Är det någon gång vi blir riktigt besvikna är det nu. Dock går det att vandra dit upp, turen lär ta cirka två och halvtimme. Med den vetenskapen köper vi ändå biljetter med kabinliften och hoppas, hoppas att väderprognosen ändras.

Kabinbanan tar oss till högre höjder.

Skakiga ben

Vi kommer en bra bit upp med kabinbanan och visst är det fina vyer även härifrån. Vi inser snart att det är för långt att ta sig till fots upp till soluret, men man kan göra en kortare vandring på en dryg halvtimme för att nå två sjöar informerar skyltarna oss om.

Jag är rejält varmt klädd och har typ handväska och en liten vattenflaska. Inte mycket att ha med för en ganska brant vandring uppför. Vi tror nog att det inte kan vara så himla jobbigt så vi börjar gå. Jag börjar ganska snart känna mig lite skakig, och behöver vila tidigt. Stegen känns helt plötsligt blytunga, jag känner hur svetten bryter ut och börjar må illa.

Maken traskar på men när jag börjar beklaga mig tycker han att det är bäst att vända om. Till en början tycker jag att vi ska fortsätta och försöker strunta i att orken sinar allt mer. Uppför brukar det ofta gå bra för mig men så småningom ska vi ta oss ner i ganska branta partier och där skulle jag föredra stavar och absolut inga skakiga ben.

Men nej, det går inte att fortsätta. Jag inser om jag ska ta mig ned för egen maskin är det nu jag måste ta ett beslut. Kommer jag att piggna till eller är det bara vända om?

När jag ser ned mot de par hundra meterna vi tagit oss upp känns det inget vidare att erkänna att trots att det inte är särskilt svårt att vandra här, fungerar det inte att fortsätta. Kanske är det den höga höjden en bit över 2300 meter som har gjort mig luftsjuk eller så har jag plötsligt fått tendens till svindel.

På ostadiga ben tar jag mig ned till kabinbanan igen och får erkänna mitt misslyckande. Även om vyerna vid liften är hänförande är det ju till soluret vi vill till, eller åtminstone en bra bit högre upp än vad vi stannar vid nu.

Kraftig förstoring av soluret med storslagen vy över alperna i Andorra.

På alltför skakiga ben och illa rustad för vandring på höga höjder vänder vi om. Om sittliften hade varit igång skulle det naturligtvis inte vara några problem att ta sig till utsiktspunkten.

Vi vänder om

Det blir en ganska kort visist här uppe innan jag fumlar in i kabinbanan. Under nedresan känner jag mig ännu mer illamående men så fort vi sätter oss bilen känner jag mig bättre.

Förhoppningsvis är det en engångsföreteelse, jag vill för allt i världen klara höga höjder i fortsättningen. Och jag har många sådana på min önskelista.

Plåster på såret

Nu behöver vi inte misströsta särskilt länge när vi bestämmer oss för att köra mot den östra sidan av Andorra för att så småningom ta oss in i Frankrike igen. Vi tar oss vidare mot staden Meritxell och Canillo. Här gör vi ett par korta stopp men njuter framför allt av de storslagna vyerna från höjderna utmed serpentinvägarna mellan orterna.

Serpentinvägar

Vi följer GPS:n med komplement av kartbok och Google maps på telefonen när vi är ute och kör. För det mesta går det bra att följa bilens navigator men ibland undrar man ju om den visar oss rätt. Att det är närmaste vägen får vi ändå tro på, men dagens resa på smala serpentinvägar tillsammans med en cykeltävling i motsatt riktning är liten utmaning.

Det betalar sig med de mest hänförande vyer över alperna här i Andorra. Ibland tar vi oss på rejält höga höjder där landets toppar ligger på en bit över 2900 meter över havet. Ibland befinner vi oss i de allra djupaste dalarna och där finns både större och mindre orter.

Trots misslyckandet med att inte besöka soluret är vi ändå mycket nöjda med vår resa i Andorra. Tyvärr ligger landet inte så lättillgängligt man skulle önska. Någon gång i framtiden kanske vi ändå tar oss tillbaka.

10 Snabba fakta om Andorra

1. Andorra ligger i Pyrenéerna mellan Spanien och Frankrike.
2. Andorra La Vella är huvudstaden i Andorra, och är den högsta huvudstaden i Europa, då den ligger på en höjd av 1023 meter.
3. Andorras valuta är euron, även om landet inte är en del av euroområdet.
4. Andorra är känt för sin taxfree. Det mesta är därför billigare här än i många av Europas länder.
5. Andorra tillhör inte EU, mobiltelefonen kan därför ha andra kostnader än normalt.
6. Befolkningen i det lilla furstendömet talar tre språk – spanska, franska och katalanska, även om endast det senare har officiell status.
7. Andorra är det 14: e äldsta landet i världen, daterat till 803 e.Kr.
8. Andorra är endast 468 kvadratkilometer stort
9. Mellan 8 – 10 miljoner människor besöker Andorra varje år. Det är framför allt vintersporten med över 300 kilometer skidbackar som når 2640 meter höjd.
10. Det finns mer än 60 olika vandringsleder genom Andorras tre olika naturparker med varierad svårighetsgrad.