Cu Chi-tunnlarna och Krigsmuseet – två dystra men nödvändiga besök i Ho Chi Minh-staden, dag 13
Resan i Sydostasien börjar lida mot sitt slut, men innan vi lämnar Vietnam och Ho Chi Minh-staden – eller Saigon, som staden hette fram till 1979, har vi två viktiga besök kvar. I vårt reseprogrammet ingår ett besök vid Cu Chi-tunnlarna och på Krigsminnesmuseet. Det är kanske inte platser man önskar att besöka, men de känns ändå viktiga för att få en djupare förståelse för det som hände under Vietnamkriget.
Vår näst sista dag besöker vi både Cu Chi-tunnlarna och Krigsminnesmuseet, två platser som på olika sätt berättar om Vietnamkriget. Vid Cu Chi får vi uppleva hur det enorma tunnelsystemet fungerade och hur människor levde och tog sig fram under marken under kriget. Det är svårt att föreställa sig hur de klarade vardagen där nere, men besöket ger en tydlig bild av hur uppfinningsrika och uthålliga de som levde här var.
Vad är Cu Chi-tunnlarna?
Cu Chi-tunnlarna är ett omfattande underjordiskt nätverk som sträcker sig över 250 kilometer i området nordväst om Ho Chi Minh-staden. Tunnlarna byggdes och användes av Viet Cong under Vietnamkriget som baser, gömställen, sjukstugor och kommunikationsleder. Systemet består av smala gångar, dolda ingångar, fällor och små utrymmen för vila, mat och vapenförvaring.
Vår besök vid Cu Chi-tunnlarna
Vår dag började med en busstur genom Hu Chi Minh-staden i ett trafikkaos som kräver sin chaufför. Så småningom kommer vi fram till Cu Chi-tunnlarna som är ett historiskt besöksområde på den plats där det ursprungliga tunnelsystemet låg eller till viss del fortfarande finns.
Området fungerar som ett friluftsmuseum, där besökare kan uppleva och förstå hur gerillakriget bedrevs under Vietnamkriget. Här kan man gå ner i utvalda delar av tunnlarna som har bevarats och rekonstruerats, se dolda ingångar och försvarsanordningar, samt ta del av information om hur soldater och civila levde och verkade under marken.
Här gäller det också att komma bland de första turistbussarna eftersom området tillhör en av de mest besökta och turistiska platserna här i Ho Chi Minh-staden. Vi har tur och är framme bland de första turisterna för dagen och hinner beskåda julgranen innan det är dags att bekanta sig närmare av området där gerillan stred mot sydvietnameser och amerikaner.
Julgran?
Det kändes nästan surrealistiskt att mötas av en gigantisk julgran vid entrén till Cu Chi-tunnlarna. Mitt i ett område som vittnar om krigets hårda verklighet och Vietnams historia stod plötsligt en symbol för västerländsk jul, blinkande, prydlig och lite festlig. Kontrasten blev påtaglig, underjordiska tunnlar som påminner om lidande och motstånd, och ovan mark en dekor som påminner om hur turistattraktioner kanske alltför ofta anpassas för oss internationella besökare.
Förutom själva tunnlarna finns enklare utställningar och informationsbyggnader som förklarar tunnelsystemets funktion och historiska betydelse. Det som gör platsen så intressant är att man befinner sig på originalmarken där historien utspelade sig, vilket kanske ger en mer påtaglig förståelse av den tidens svåra levnadsförhållanden men också hur man anpassade sig till de förutsättningar som gavs.
Efter att ha fått en god inblick med föreläsning och filmvisning är det dags att gå ut i området för att gå en guidad tur där vi bland annat får se vilka metoder som användes för att lura sina fiender. Det ser inte roligt ut att hamna i någon av Chu Chi-gerillans fällor.
En av de starkaste upplevelserna vid Cu Chi-tunnlarna är den lilla hålan i marken som man själv får krypa ner i och sedan täcka över med ett trälock. Sådana gömställen användes för att gömma sig för fienden, ibland i bara några minuter, ibland i flera timmar. De kunde också användas för att förvara vapen eller för att plötsligt dyka upp bakom fienden.
Några av besökarna testar att krypa ner i en av groparna som är iordningsställda för att vi turister ska få uppleva hur trångt och läskigt det måste ha varit att sitta här under marken.
Längs den lilla stigen genom djungeln finns flera exempel på hur kriget gick till och en del av dem är riktigt hemska. Vissa av gerillakrigarnas fällor känns nästan overkliga, och även tillhöra till en annan tid, men det är ju bara femtio år sedan detta användes.
Cu Chi-tunnlarna
Förutom de olika fällorna är den stora attraktionen, att gå ned i någon av Cu Chi-tunnlarna som användes främst av Viet Cong, alltså av den gerilla som stred mot USA och Sydvietnam under Vietnamkriget. I området kring Cu Chi utgjorde den lokala gerillan av de som kallades “Cu Chi-gerillan”. Det var en skicklig och uthållig styrka som utnyttjade tunnelsystemet för försvar, gömställen och överraskningsattacker.
Idag finns delar av tunnlarna kvar och har bevarats för besökare. Vissa sektioner har förstärkts och utvidgats för att man ska kunna krypa ner och få en känsla av hur trångt och mörkt livet under marken var. Trots att mycket har restaurerats på turiststräckorna är det fascinerande att ta sig ner i en av de gångar som man har gjort i ordning för att vi turister ska få se den uppfinningsrikedom och uthållighet som krävdes för att överleva under dessa förhållanden
Det är inte alla som kan ta sig ned i de trånga tunnlarna, man bör inte vara allt för lång eller bred. Jag får huka mig rejält och krypa cirka trettio meter genom tunneln, det är lite svårt att fota samtidigt som man måste använda bägge händerna för att ta sig fram. Det finns ett par olika tunnlar för oss turister att krypa i men för mig räckte det gott och väl med en enda.
Besöket vid Cu Chi-tunnlarna är en halvdagstur, vilket jag tycker är helt lagom. Det finns säkert mer att se för den som är extra intresserad, men för oss räckte det gott och väl. Guidningen var väldigt informativ och gav en bra bild av området och dess historia.
Det som tar mest tid är bussresan tur- och retur, särskilt på vägen tillbaka. Bilar, motorcyklar och mopeder trängs i ett enda virrvarr, men som tur är sitter vi tryggt på bussen och kan mest betrakta kaoset utanför. Till slut rullar vi vidare mot nästa starka upplevelse, Krigsmuseet (War Remnants Museum).
Krigsminnesmuseet
Mitt i Ho Chi Minh-staden ligger Krigsminnesmuseet (War Remnants Museum). Det är ett av stadens största besöksmål och ger en stark inblick i Vietnams moderna historia, framför allt Vietnamkriget och dess konsekvenser. Museet har varit öppet sedan 1975 för att dokumentera krigets effekter och fungerar idag som ett minnesmärke över de enorma mänskliga och materiella förlusterna.
När vi kommer fram möts vi utomhus av stora amerikanska militärfordon och vapen, stridsvagnar, helikoptrar och flygplan. På området finns också de så kallade ”Tiger Cages”, små burar där politiska fångar hölls under kriget. Det var en så obehaglig del av besöket att jag faktiskt inte tog en enda bild.
Inne i museet går man runt på flera våningar med utställningar som visar fotografier, dokument och berättelser om krigsbrott, politiska fångar och följderna av Agent Orange, det kemiska avlövningsmedel som användes av USA under Vietnamkriget för att förstöra djungel och grödor.
Många av bilderna är fruktansvärda och stannar kvar på näthinnan långt efter att man har lämnat museet. Det är svårt att ta in hur oerhört mycket människor på båda sidor fick lida och hur konsekvenserna levde kvar långt efter att kriget tagit slut. Det är tungt att gå genom salarna, och det är omöjligt att gå därifrån oberörd.
Besöket ger en bild av Vietnamkriget ur vietnamesiskt perspektiv, som ibland skiljer sig från de västerländska berättelserna som vi förmodligen är mer vana att höra.
Bör man besöka Củ Chi och War Remnants Museum?
Även om jag egentligen inte är särskilt intresserad av krig kändes det nästan som ett måste att besöka både Cu Chi-tunnlarna och Krigsmuseet när vi är i Saigon/HCM
För mig gav besöken i Củ Chi-tunnlarna och War Remnants Museum en stark och gripande bild av vad Vietnamkriget faktiskt innebar. Fotografier, dokument och personliga berättelser samt tillsammans med upplevelsen av att själv krypa genom de trånga tunnlarna, gjorde besöken tunga men samtidigt mycket lärorika. Särskilt museet är en upplevelse som lämnar ett bestående intryck. Därför bör man besöka båda platserna.
