Besöka Krugerparken i Sydafrika

Kruger National Park är en av Afrikas största och mest kända nationalparker. Här finns möjligheten att se allt från de ikoniska ”Big Five”: lejon, elefant, buffel, leopard och noshörning, till ett stort antal fågelarter och mindre däggdjur i sina naturliga miljöer. Parkens vidsträckta landskap, från savanner till skogsområden, erbjuder en utmärkt inblick i den afrikanska vildmarken. 

När vi bokar resan till Sydafrika ser vi att det även ingår ett tvådagars besök i Krugerparken. Parken ligger i nordöstra delen av Sydafrika och sträcker sig över provinserna Limpopo och Mpumalanga, längs gränsen mot Moçambique. Parken grundades officiellt 1898 av dåvarande presidenten Paul Kruger, vilket också gett området dess namn. I dag omfattar den nästan 20 000 kvadratkilometer, ett område ungefär lika stort som ett mindre europeiskt land, eller två tredjedelar av Småland.

Jag har väl aldrig varit direkt jätteintresserad av att åka på safari eller se ”The Big Five” men tycker förstås att det kommer att blir väldigt spännande och om det ändå ingår i resan i Sydafrika så blir vi förstås riktigt nyfikna.

Regn och åter regn

Vi har dock riktigt otur. Redan dagen innan avresan till Sydafrika får vi ett meddelande från researrangören om att besöket i Krugerparken kanske måste ställas in, eftersom parken helt enkelt är stängd. Det har regnat i flera veckor, vilket gör att många av vägarna i parken inte är farbara. Det kännas förstås lite trist nu när vi nästan börjat längtat efter att få besöka parken, men det finns ju inte så mycket vi kan göra, förutom att avvakta och hoppas på det bästa.

Vårt första safari

Ända in i det sista råder osäkerhet kring om parken kommer att öppna. Men dagen innan vårt tilltänkta safaribesök får vi till sist det glädjande beskedet att parken håller öppet under de två dagar då vårt besök är planerat. Det känns både roligt och mycket spännande.

Efter en dag fylld av olika aktiviteter får vi information om tidig uppstigning. Bussen ska avgå från hotellet redan klockan 04.50. Väldigt tidigt, men det är bra att vara ute så tidigt som möjligt för bästa möjlighet att se djur.

Kvällen innan får flera i resesällskapet plötsligt bubblande magar. Själv tillbringar jag halva natten på toaletten, och när morgonen till sist gryr är jag rejält trött men känner mig ändå ganska okej. Det är bara att bita ihop och få i sig lite magmedicin. Lite oroligt är det förstås, det är ju inte direkt så att det vimlar av toaletter ute i Krugerparken.

Men allt går faktiskt bra och till sist kan även jag koppla av och försöka njuta av att vi äntligen är på väg mot safari i Krugerparken. Vår buss tar oss till närmaste så kallade ”gate”, som entréerna kallas här. Väl framme möts vi av ny information att en bro längre in i parken har kollapsat på grund av allt regn och därför är stängd, vilket även påverkar entrén där vi nu står. Det är bara att hoppa in i bussen igen och styra mot nästa gate, en nätt liten omväg på cirka 40 minuter.

Men väder är ju väder, och vi får vi ändå vara tacksamma över att parken gör sitt bästa för att hålla öppet. Det kommer att blir besök i Krugerparken, bara med en något längre startsträcka än planerat.

Vid nästa gate lyckas vi äntligen komma iväg i safaribilarna. Det finns plats för tio personer plus chauffören men i vår bil blir vi bara  sju personer vilket känns bra med tanke på det trånga utrymmet.

Jag och maken sitter längst bak och lite högre upp men var i bilen man blir placerad har nog ingen betydelse, särskilt idag när vädret helt enkelt är fruktansvärt. Det är kanske en tjugo grader varmt men det regnar konstant och i kombination med vinden i de öppna bilarna är det faktiskt något av det värsta jag varit med om. På nolltid blir vi genomblöta trots att vi får låna regnjackor av guiden i bilen men det hjälper inte ett dugg.

Var är djuren?

Vi åker en bra stund utan att något händer, det är nästan så att vi tappar tron på att det finns djur här. På grund av alla översvämningar kan vi inte ta oss in på de småvägar som finns, utan måste hålla oss till de asfalterade vägarna. En liten besvikelse lägger sig i bilen. Jag hade nog trott att ”Big Five” skulle stå på rad utmed vägen, men nu känns det som om vi får vara glada om vi ens ser ett enda djur.

Efter vad som känns som en evighet kommer dock en liten belöning, ett gäng zebror dyker upp. Tiden stannar, och visst är det något alldeles speciellt att se djuren stå utmed vägen.

Alla småvägar är avstängda på grund av översvämningar.

Djur i Krugerparken – fakta

Kruger National Park är känd världen över för sin fantastiska biologiska mångfald och ger en unik inblick i Afrikas djurliv. Här finns över 140 däggdjursarter, bland annat de klassiska ”Big Five” – lejon, leopard, elefant, noshörning och buffel. Att kanske få syn på någon, eller alla av dem i det vilda är förstås en av parkens stora höjdpunkter.

Men det är långt ifrån bara däggdjuren som gör parken speciell. Här finns också hundratals fågelarter, flera reptiler och en imponerande variation av växter. Tillsammans gör det området till ett av världens mest artrika skyddade naturområden.

Landskapet skiftar ständigt, från öppna savanner och vidsträckta gräsmarker till tätare busk- och skogsområden. Floderna som slingrar sig genom parken är livsviktiga, särskilt under torrperioden när djuren samlas kring vattenhålen. Just nu i slutet av januari månad är det dock allt annat än torrt,  då parken har drabbats av flera översvämningar.

Zebra

Vår första bekantskap med djuren i parken blir zebror och de är ju så vackra. Det finns ingen exakt siffra på hur många zebror som finns i Krugerparken men uppskattningsvis lever det cirka 30 000. Den art som lever i Kruger är stäppzebra, som är den vanligaste zebran i Afrika. I Krugerparken är de relativt vanliga och ses ofta i flock på savanner och öppna gräsmarker, särskilt i de södra och centrala delarna av parken.

Impala

En kort stund senare dyker det upp flera impalor som är en av de allra vanligaste antiloperna i parken. Uppskattningsvis finns det hundratusentals impalor i parken och de är utan tvekan ett av de djur som vi ser flest av under vårt safari.

Impalor trivs i savann- och busklandskap med tillgång till både öppna gräsytor och tätare vegetation och Krugerparken erbjuder just denna variation.

Impalor lever ofta i flockar. Hondjur och deras ungar går tillsammans i större grupper, medan vuxna hanar antingen håller revir med en flock under parningstiden eller lever i ungkarlsgrupper.

Som bytesdjur spelar impalan en central roll i ekosystemet i Krugerparken. De är en viktig födokälla för rovdjur som lejon, leoparder, geparder och vildhundar. De kan göra imponerande språng på upp till tio meter i längd och tre meter i höjd. Deras vaksamhet och snabba flykt, är avgörande för deras överlevnad.

Plötsligt ser vi allt fler djur och både regnet och blåsten glöms bort för en stund. Oavsett vilket djur vi ser är det väldigt spännande. Vår guide är inte den mest pratsamma men vi får ändå en del information om vilka djur vi ser. Några av våra medresenärer är dessutom erfarna safaribesökare och de fyller i när guiden är tyst.

Bushbuck.

Vi ser ett annat vackert djur som påminner om Impala i storlek och kroppsform, men den har tydliga vita ränder och  prickar på ryggen och sidorna. Pälsen är mörkare rödbrun än impalans, och mönstret med vita strimmorna gör den lätt att känna igen.

Till skillnad från impalan, som ofta går i stora flockar på öppna savanner, är bushbuck mer skygg och lever ofta ensam eller i små grupper i tätare vegetation, gärna nära vatten.

Hyenor

På flera ställen utmed vägkanten ser vi en hel del hyenor med sina ungar. De är ju så jättegulliga. Den vanligaste arten är fläckig hyena i Krugerparken.

Kanske kan man tro att hyenor bara är asätare, men i själva verket är de skickliga jägare och fäller en stor del av sin föda själva. Samtidigt spelar de en viktig roll som naturens renhållare genom att ta hand om kadaver. I Kruger är de en central del av ekosystemet och konkurrerar ofta med lejon och andra rovdjur om byten.

Vi åker vidare i parken och stämningen blir allt bättre. På en ganska kort stund ser vi väldigt många djur, en del av dem hinner dock inte fotas eller rättare sagt det är inte alltid så lätt att fota dem. Ett av mina favoritdjur är giraffen och även om vi inte ser så många av dem är det ändå några som sällskapar oss utmed vägen.

Giraff

Trots giraffens imponerande storlek kan den faktiskt vara lite svår att få syn på, särskilt om den står stilla inne i ett buskage eller bland träden. Deras fläckmönster fungerar som effektivt kamouflage mellan träden och de rör sig ganska tyst och stillsamt.

Däremot om de står mitt i vägen blir det till och med lätt att fota dem också.

Giraffer lever oftast i löst sammansatta grupper och rör sig över stora områden i jakt på blad. Med sin långa hals och sin cirka 45 centimeter långa, gripvänliga tunga kan de nå föda som andra växtätare inte kommer åt.

De är generellt lugna djur, men hanar kan slåss med varandra genom att “neckas”, de svingar sina halsar och huvuden mot varandra i kraftfulla slag.

Vårtsvin

Ett av de vanligaste djuren i Kruger ska vara vårtsvin men det är först vid andra dagen som vi ser ett par stycken.

De känns lätt igen på sina stora, böjda betar och de knottriga utväxterna i ansiktet, de så kallade “vårtorna”, som egentligen är förtjockad hud som skyddar när hanar slåss. Trots sitt lite barska utseende är vårtsvin mestadels fredliga växtätare som betar gräs.

Vårtsvin lever i små familjegrupper, oftast en hona med ungar. Hanar kan leva ensamma eller i lösa ungkarlsgrupper. De använder övergivna jordhålor, ofta grävda av jordsvin, som skydd mot rovdjur och värme. De är viktiga i ekosystemet både som betare och som bytesdjur för rovdjur som lejon och hyenor. Samtidigt bidrar deras bökande och användning av hålor till att påverka mark och växtlighet på savannen

Gnu 

Ett annat djur vi ser mycket av är gnun eller wildebeest. Den tillhör de vanligaste djuren i Kruger och vi ser den då och då utmed dikeskanten. Gnun har ett lite säreget utseende med sin kraftiga framdel, smalare bakdel, böjda horn och ett skägg under hakan. Trots sitt tunga intryck är den snabb och uthållig.

Den lever i flock och är gräsätare och rör sig över stora områden i jakt på färskt bete. I Kruger är de en viktig del av näringskedjan och även den är ett vanligt byte för rovdjur som lejon och hyenor.

The Big Five

Ja, så var det ju det här med The Big Five. Begreppet används på safari i Afrika och syftar på fem stora vilda djur: lejon, leopard, afrikansk elefant, afrikansk buffel och spetsnoshörning. Namnet kommer ursprungligen från storviltsjägare och betydde de fem djur som ansågs svårast och farligast att jaga till fots, inte de fem största djuren. Idag används begreppet mest inom turism, som här i Kruger nationalpark, och för oss besökare är det förstås extra spännande att försöka få se alla fem under safarin.

Vilka av djuren kommer att dyka upp under våra två dagar i parken? Det är en fråga vi förstås alla undrar över när vi sitter i safaribilen.

Ett av djuren i Big Five är elefanten. Detta fascinerande djur ser vi många av, både riktigt stora individer och en och annan nyfödd elefantunge.

Elefant

Elefanterna här i parken tillhör den afrikanska savannelefanten. Man uppskattar att det finns runt 18 000–20 000 individer, vilket gör Kruger till ett av de bästa platser i världen för att se elefanter i det vilda. De rör sig ofta i grupper ledda av en äldre hona och kan vara både sociala och nyfikna. Elefanterna spelar en viktig roll i ekosystemet, bland annat genom att fälla träd och skapa öppna ytor för andra djur.

Tyvärr är tjuvjakt fortfarande ett problem, även om Krugerparken har omfattande bevakning och skyddsprogram. Elefanternas elfenben gör dem eftertraktade på den svarta marknaden, men tack vare parkens arbete har man lyckats hålla antalet djur relativt stabil jämfört med vissa andra områden i Afrika.

Vi kan alltså checka av ett av de fem djuren i The Big Five redan efter någon timme i parken. Men det finns ju fler.

Leopard

Ett av de svåraste djuren att få syn på i parken är leoparden. När vi sitter i safaribilen får vår chaufför ett telefonsamtal från en kollega: en leopard har synts till. Vi tar oss dit, men vi är långt ifrån ensamma om att ha fått samma information. Bilkö i Krugerparken. Det trodde vi inte var möjligt! Vi får snällt sitta i bilen och rulla sakta, sakta i nästan en timme, för att på långt håll ana en leopard i ett träd.

Med kraftig förstorning kan man kanske se att det faktiskt är en leopard. Leoparden är känd för att vara väldigt svår att få syn på, även i stora viltparker som Kruger. Den är skygg och nattaktiv, rör sig tyst och undviker både människor och andra djur under dagen. Djurets kamouflage är perfekt, de svarta rosetterna på den gulbruna pälsen gör att den smälter in nästan helt i buskar, träd och högt gräs.

Leoparden gillar också att sitta i träd. Där kan den vila, gömma sitt byte och hålla utkik efter faror.

Buffel

Vårt tredje djur av The Big Five är en buffel. Vid vårt besök var det ganska svårt att få syn dem, men den här buffeln lyckas maken fånga på bild när den står på vägen och kissar.

Bufflar är kraftiga och robusta djur med stora böjda horn, och deras mörka päls gör dem lätta att känna igen även på avstånd.Trots att de är växtätare är bufflar kända som ett av de farligaste afrikanska djuren. De kan bli aggressiva om de känner sig hotade eller om en individ i flocken skadas. Deras stora styrka, snabba rörelser och samordnade flockbeteende gör att de kan försvara sig mot rovdjur och även människor på ett mycket effektivt sätt. Guiden varnar oss för att man aldrig ska komma för nära en buffel utan skydd i bil, eftersom de kan attackera blixtsnabbt.

Tre av fem djur i The Big Five

Det blir alltså tre av fem djur i The Big Five. Några av medresenärerna är kanske lite besvikna över att vi inte får se lejon och noshörning, men vi är ändå överens om att utdelningen är god.

Kanske är det största ögonblicket när vi ser en gepard, en Chita, smyga fram genom gräset nära vägen. Tyst, smidigt och elegant rör den sig. Så otroligt vacker och så fantastiskt att vi får se den på så nära håll.

Gepard

I Krugerpark är geparden mycket ovanlig jämfört med lejon, leoparder eller hyenor. De är skygga och rör sig ofta ensam eller i små familjegrupper, och de jagar främst tidigt på morgonen eller sent på eftermiddagen. Att få se en gepard längs vägkanten är därför ganska sällsynt och en riktigt lyckoträff får vi veta.

Geparden är känd för att vara världens snabbaste landdjur och kan nå hastigheter på upp till 110 km/h under korta språng när den jagar. Eftersom de är specialiserade jägare på små och medelstora bytesdjur kan de också vara svåra att upptäcka när de ligger i gräset och spanar.

Vad tyckte vi om besöket i Krugerparken?

Kanske var inte besöket i Krugerparken det safari vi drömt om. Eller som vi föreställt oss det hela. Även om jag inte hade några planer att ens åka på safari tyckte jag att det skulle bli spännande och trodde att det skulle vara på ett annat sätt än det nu var. Kanske hade jag föreställt mig bättre väder, sol som värmde och turer ut i bushen till platser där lejon och elefanter strök runt bilen.

Nu regnade det under hela första dagens besök, medan det andra dagen höll upp. Däremot blev det ingen större succé när det gällde att få se fler djur. Vi hade ju hoppats få se både noshörning och lejon, men några sådana lyckades vi inte hitta. Det tyckte vi var lite märkligt, eftersom några av de andra safaribilarna hade sett noshörning vid en flod. Dit fanns det dock tydligen inte tillräckligt med tid att åka innan vår tid i parken var slut.

Blir det safari någon annanstans?

Några av våra medresenärer var erfarna safariresenärer och tyckte att Kruger National Park var imponerande, men att man får den riktiga safarikänslan först om man bor på en camp inne i parken. Eftersom den här resan inte var en renodlad safari känns det lite orättvist att recensera parken på ett negativt sätt. Kanske bidrog också regnet och blåsten till att jag då tänkte ”aldrig mer”. Men nu, med lite tid och perspektiv, ser jag besöket mer positivt. Om möjligheten ges i framtiden skulle ett safariäventyr i Kenya definitivt kunna vara intressant.