Vandring i ravinen Vintgar Gorge på resa i Slovenien

När vi reser genom Slovenien bestämmer vi att göra ett par övernattningar i landet. Vårt första stopp är i kuststaden och den underbara staden Piran. Vi stannar även till i landets huvudstad Ljubljana och fortsätter sedan till Lake Bled där vi har ännu en övernattning.

I samband med vårt stopp i Bled gör vi också en trevlig vandring i den vackra ravinen Vintgar Gorge. Ravinen som ska vara ett “måste” att besöka ligger knappa 15 minuters bilresa från Bled. Och det blir en minnesvärd vandring, på gott och ont.

Start

Ibland går det lite fort i svängarna och glada för att vara ute i god tid kommer vi fram till byn Podhom. Vi blir invinkade till första bästa parkeringsplats och tänker att det inte är så långt att gå till ravinens entré. Det visar sig vara en bra bit, kanske 2 kilometer i lätt uppförsbacke.

Nåväl ingen har väl dött av lite motion tänker vi och snart når vi entrén, där det finns en stor parkeringsplats och nästan inga bilar alls, suck! Jag har hört att man ska vara tidigt ute eftersom ravinen är ett mycket populärt turistmål. Vi står redo vid biljettluckan strax före tiotiden på förmiddagen, betalar och tar oss vidare ned mot ravinen. Vi har bara en halvliter vatten med oss och tänker att det kommer räcka gott och väl.

På vår promenad mellan parkeringsplatsen och huvudentrén ser vi fina alpstugor med möjlighet till boende och måltider. 

Lätt vandring

Det är en förtjusande lagom vandring som går utmed ravinens klippvägg, stundtals på stig men även på spänger och broar som korsar floden. Vintgar ravinen är cirka 1,6 kilometer lång och 250 meter djup. Utmed den slingrande leden blir det många stopp och wow – upplevelser.

Naturen är grön och frodig. Det känns fuktigt och fräscht trots att vi befinner oss i juli månad. Det kristallklara vattnet under oss glimrar i alla nyanser av grönt och blått. Så läckert!

Här och där ilsknar floden till och blir mer vild för att sedan fortsätta i lugnare tempo. Ravinen är huggen mitt emellan de vertikala väggarna i Hom- och Boršt-kullarna där Radovna floden flyter fram med små vattenfall, stilla pooler och virvlande forsar.

Vi promenerar vidare utmed klippkanterna på trygga och stabila träbroar med skyddande räcke. Vi har tur, snart letar sig solens varma strålar in i den grönskande ravinen. Färgpaletten går i en skiftande mångfald.

Vandringen är lätt, det är inga direkta höjdskillnader men på vissa håll kan det bli lite trångt när många av besökarna stannar till för att fota sig själva och den fina omgivningen.

Då och då når färden sin höjdpunkt men vi kan inte riktigt bestämma oss för var det är som vackrast.

Plötsligt dyker en stenbro upp ovanför oss. Det är en över hundra år gammal stenbågsbron på Bohinj-järnvägen, byggd 1905, som korsar den 53 meter breda ravinen och på en höjd av 33,5 meter över vägen. Nedanför ligger en damm varifrån vattnet rinner till det lilla Vintgar vattenkraftverk.

Efter en knapp timmes promenad når vi slutet på leden. Här finns en liten kiosk som många stannar till vid för lite förfriskningar. Vi har inte ens börjat smutta på vårt vatten, men med facit i hand borde vi ha stannat till här, åtminstone för lite eftertanke.

Minnesvärd vandring, på gott och ont

Hade vi kanske fått nog av vandringen i ravinen? Nej, jag hade gärna tagit ett varv tillbaka för att ta fler bilder men något får oss att göra precis helt tvärtom. Vi tittar lite på några kartor som finns uppsatta vid kiosken och får syn på en annan väg för att ta oss tillbaka till huvudentrén. Jag frågar i kiosken om närmaste led för att ta sig tillbaka och blir hänvisad en liten trevliga slinga över bergstoppen. Hur lång är den? Ja, det frågar jag inte ens. Jag tycker den ser helt okej ut.

Leden över ett av de två bergen börjar med trappor och eftersom vi knappt blivit andfådda på vandringen genom ravinen tycker vi att det är en toppenidé. Åtminstone till en början. Vi går och går. Det bär uppför för att sedan plana ut och då borde varningsklockan ringt? Hur långt är det egentligen kvar, men att vända om känns inte så kul nu när vi tagit alla dessa trappor uppför.

Järnvägen når vi efter många trappor.

Efter en dryg halvtimmes promenad kommer vi fram till en liten by. Förhoppningsfulla som vi är till en början tänker vi att det nog inte är så långt kvar men det visar sig att leden bara har börjat. Efter det att vi passerat den mysiga byn fortsätter stigen återigen slingra sig upp på berget. På många ställen är det förstås vackert och mycket rogivande, men i mitt tycke ingenting mot vandringen genom ravinen.

Gullig by ovanför ravinen Vintgar Gorge.

Trötta, svettiga, hungriga och törstiga kommer vi fram till huvudentrén, minst en och halvtimme senare än vad vi tänkt oss. Eftersom vi även parkerat bilen så långt bort från huvudparkeringen som möjligt blir det ytterligare en promenad på minst två kilometer för att nå den efterlängtade bilen igen. Så här i efterhand skrattar vi förstås åt vårt lilla missöde som ändå blev ett roligt äventyr. Och motion är ju aldrig fel!

Var ligger Vintgar Gorge?

Den vackra ravinen Vintgar Gorge ligger i nordvästra Slovenien i kommunerna Gorje och Bled. Det är cirka fyra kilometer nordväst om Bled. Vi tog oss hit med bil. Några bussar eller annan kollektivtrafik såg vi inte till under vår långa förmiddag.

Vad kostar det att besöka ravinen?

Vi betalade 10 euro per person sommaren 2022.

Tips för besöket i ravinen:

• Bra att vara tidigt ute. Vi startade vår vandring vid tiotiden och då var det ganska lite folk. När vi kom tillbaka vid tidig eftermiddag ringlade sig kön lång.
• Det finns två stora parkeringsplatser, den precis vid huvudentrén samt den som vi ställde oss på cirka 2 kilometer därifrån.
• Det går bra att gå i “vanliga” skor typ gympaskor eller liknande. Det är mycket lättvandrat.
• Kläder efter årstid. Sommartid behövs inga varmare kläder men det är något kyligare i ravinen än ovanför.
• Det finns toaletter vid huvudentrén. Här finns även en liten kiosk för lättare tilltugg. Det finns ännu en mindre kiosk vid ravinledens slut.
• Det finns ytterligare minst två leder till. Dessa går över bergen som omger ravinen, inget som vi rekommenderar om man inte har mycket tid förstås. Längden på den sträckan känns lite oklar, men tidsmässigt tar den cirka en timme längre än färden genom ravinen. Dessutom går den både uppför och nedför, jag hade gärna använt vandringskängor för det äventyret.