Tvådagars roadtrip i Sri Lanka
Klockan har inte ens slagit sex på morgonen när vi hämtas upp av bil med chaufför. Vi ska göra en tvådagarsresa i Sri Lanka. Vi har trott att vi skulle kunna göra en betydligt längre roadtrip än vad vi nu har bokat eftersom vi ändå har två dygn till vårt förfogande, men vi förstår ganska snabbt att resa i Sri Lanka tar tid. Man kan absolut inte titta på antal kilometer och uppskatta hur lång tid det tar att färdas sträckan eftersom vägarna är fyllda av bilar, tuk-tuk, mopeder, människor och hundar.
Tuff morgontrafik
Vi möter många barn som i gryningen är på väg till sina skolor och det ser läskigt ut när bilar gör galna omkörningar på de hårt trafikerade vägarna. Till en början sätter jag hjärtat i halsgropen mest hela tiden men snart blir det till en vana och istället för oroa ihjäl sig är bästa strategin att tänka att just idag kommer inget att hända. Allt kommer att gå bra även om oron finns där när vi är helt i händerna på en annan persons beslut. Vår chaufför kör ändå lugnt och försiktigt men ibland får vi möten av bilar då det är riktigt nära att vi smäller, usch!
Tidigt på morgonen beger vi oss iväg, vi lämnar kusten och åker lite söder om den större staden Kandy. Det hade helt klart varit intressant att stanna där men vi har bestämt oss för att göra flera olika aktiviteter. Jag tror det skulle ha tagit alldeles för lång tid att stanna i en storstad och vi vill se mer av Sri Lanka under den korta tid vi är här.
Bland örter och kryddor
Trots att vi noga har förklarat för researrangören att vi inte är intresserade av att se elefanter hamnar vi ändå på en mindre elefantfarm vid vårt första stopp. Vår chaufför verkar inte riktigt förstå vad vi menar, hans engelska är det lite si och så med.
Han har fått hoppa in för en annan chaufför som blivit sjuk. Vi är förstås glada över att ha en frisk chaufför och guide, men vissa språkförbistringar uppstår ändå.
Vi hälsar artigt på en lösgående elefant. Jag har svårt för djur som visas upp, även om djuren på just den här farmen verkar ha det bra. Vi vill förstås inte vara oartiga, men gör ganska snart klart för skötaren att vi varken vill rida eller stanna särskilt länge. Besöket blir därför kort innan vi åker vidare.
Inte långt därifrån, bara några kilometer bort, ligger en ört- och kryddträdgård. Det kanske är lite mer intressant än elefantfarmen.
Vi följer med på en guidad tur bland kryddor, frukter, växter och örter. Vi får lukta, känna och smaka, och enligt guiden finns det en läkeväxt för varje krämpa. När det blir dags att fylla i våra hälsotillstånd för att kunna rekommenderas rätt medicinalväxt säger maken att vi mår utmärkt – inga som helst fel på oss, alltså inget att fylla i.
Guiden, eller kanske snarare försäljaren, packar snabbt ihop sina krämer och visar oss ut. Ja, inte undra på det – kanske borde vi ha köpt något ändå.
Roadtrip bland teplantage och kurviga vägar
Vi fortsätter ett par mil in i landet, uppför tidvis ganska krokiga vägar. Bilresan är inte särskilt bekväm, vi kränger fram och tillbaka i de många kurvorna.
När vi väl når höjderna bland teplantagerna stannar vi en stund och njuter av de vackra landskapen. Temperaturen är betydligt lägre här uppe, men särskilt kallt är det inte. Innan avresan bad researrangören oss att ta med varma kläder. Jag inser att vi nog har lite olika uppfattningar om kyla, för någon jacka behövs verkligen inte och inte heller jeans. Det hade gott och väl räckt med lite längre shorts eller tunnare byxor.
Vi fortsätter sedan mot nästa mål: en tefabrik med tillhörande mindre teplantage. Där får vi en intressant guidning, provsmakar olika tesorter och ges möjlighet att köpa med oss några favoriter.
Mitt reportage – Vi besöker teplantage och tefabrik i Sri Lanka
Nuwara Eilya
Innan vi ska hoppa på tåget i vid stationen Nano Oya behöver vi hämta ut kontanter till chauffören som även sköter betalningen. Vi har inte betalt något alls innan vi startar bilresan men inför tågresan vill han ha lite pengar för att kunna betala tåg och förmodligen övernattningen.
Vi stoppar till i den livliga staden Nuwara Eilya som ligger ganska mitt i landet på hela 1990 meters höjd. Vi får leta en bra stund innan vi hittar en fungerande bankomat men till sist lyckas chauffören hitta en, så vi kan plocka ut pengar för att betala en del av resan. Det fungerar inte med kort till betalning i mindre sammanhang, då är det kontanter som gäller.
Tågresa från Nuwara Eilya till Ella
Vi lämnar staden Nuwara Eilya och kör en kort sträcka mot stationen för att hoppa på tåget som ska ta oss på kanske världens vackraste tågresa. Efter lite bryderi om huruvida vi ska få en sittplats eller ståplats under den tre timmar långa resan löser sig allt genom att chaufförens kompis som är tågvärd kastar sig på tåget när det kommer in på perrongen och tingar två riktigt bra platser. Här kan vi både njuta och fota landskapen allt eftersom de passeras. Det är en riktigt fin tågresa som absolut är värd att göra även om vi bara gör den korta varianten på tre timmar som känns mer lagom än den betydligt längre på över sex timmar mellan Kandy och Ella.
Mitt reportage – Nuwara Eilya till Ella – Världens vackraste tågresa?
Boende och utflykter i Ella
Vår dag lider mot sitt slut när vi checkar in på hotellet, beläget en bit upp i bergen ovanför Ella. Det är en fantastisk kväll som tyvärr går alldeles för fort. Vi somnar gott, redo att möta en ny dag med nya upplevelser.
Morgonen rivstartar med en vandring upp på Mini Adam’s Peak. Från toppen breder skimrande gröna vyer ut sig över dalen, där teplantager och risodlingar täcker landskapet. I fjärran ser vi Ella Rock, som också sägs bjuda på en fin vandring – men den här gången nöjer vi oss med Little Adam’s Peak.
Mitt reportage – Ella – En bergsby bland teplantage och himmelska vyer
Vi fortsätter till fots mot den vackra bron Nine Arch Bridge, stigen går genom lövskog och teplantage och nedför är det hur lätt som helst att ta sig fram men att gå tillbaka är inte lika roligt när det går uppför. Vi njuter förstås att gå på järnvägen och tror att det ska komma ett tåg, men nej det verkar vara försenat, inget tåg kommer kanske har vi tagit fel på tiden. Bron är trots det uteblivna tåget helt klart värt ett besök, så vacker.
Mitt reportage – Mini Adams Peak och Nine Arch Bridge i Ella
Tillbaka mot havet
Det är ganska skönt att sätta sig i bilen för några timmars transport tillbaka mot kusten men även om det inte är så många mil att köra kommer det att ta tid. Vi stannar till för att äta en senare lunch i närheten av ett vattenfall, när lunchen är avklarad traskar vi en bit upp på vandringsleden. Det är ingen riktig fart i vattenmassorna men trots att vi klättrar uppför en bra bit är det inte alls mycket vatten.
Vi åker vidare och jag har tappat bort orienteringen men på google maps ser det inte alls ut som att vara så långt att åka tillbaka till kusten och hotellet. Vi stannar till lite då och då men det blir många timmar i bilen under eftermiddagen. Det är mycket att se, naturen är vacker, vägarna är av blandad kvalitet, trafiken är på sina håll intensiv men ibland är vi nästan själva lite beroende på var vi färdas.
Tempelbesök i Mahamevnawa Buddhist Monaster
Efter många timmar på vägarna, på väg tillbaka, börjar till och med jag känna mig lite trött på att aldrig riktigt komma fram. Det börjar skymma när chauffören plötsligt stannar bilen, vi ska besöka ett tempel. Det hade vi kommit överens om innan resan, även om det under dagen varit osäkert om tiden skulle räcka beroende på trafiken.
Strax innan mörkret faller når vi fram till ett stort buddhistiskt tempel. Vi tar av oss skorna och promenerar runt i den vackra trädgården. Templet är utsmyckat med guldförgyllda symboler, fontäner och statyer, och Buddha glänser stilla i kvällsljuset. En nästan magisk stämning vilar över platsen innan mörkret sänker sig över tempelbyggnaderna och den stenbelagda gården.
Bilfärd i mörker
Solen har gått ned sedan länge när vi kommer tillbaka till vår resort ute vid kusten. Efter besöket i det undersköna templet är det becksvart, jag kollar google maps och tror att vi har högst en timme kvar innan vi är framme. Vår chaufför skakar på huvudet, han tror att det minst är två timmars bilkörning kvar och han har så rätt.
Trafiken efter mörkrets inbrott är mycket värre än det vi hittills upplevt. Jag vet inte var templet riktigt ligger i förhållande till huvudvägen, vi är ute på småvägar, det vimlar av människor, hundar och mopeder. Vägen är i uselt skick och jag har bara min mobiltelefon för att följa färden mot civilisationen. Vi passerar Kandy där det som tur är inga större trafikhinder, men alltjämt intensivt. Så småningom kommer vi tillbaka till resorten vid havet där vi har våra resväskor och kommer att stanna några dagar till.
