Tomelilla, Sjöbo, Staffanstorp, Lund och Eslöv – Fem kommuner i mitten av södra Skåne

Det finns hela 33 kommuner i Skåne och under ett par dagar besöker vi dem alla. Även fast ett par av kommunerna är ganska små tar det betydligt längre tid vi trott men vi kan inte åka hem innan alla kommuner i Skåne är besökta. Alltså startar vi tidigt på morgonen och avslutar inte förrän dagens planerade besök att utförda.

Tomelilla kommun

När vi ändå befinner oss i Simrishamn tar vi oss lite nordväst till grannkommun Tomelilla. Vid första anblicken ser Tomelilla inte så märkvärdig ut. Kommunen sträcker sig från Linderödsåsen i norr till slättlandskapen i söder och utgörs av ett antal mindre socknar. socknarna där bland annat orter som Brösarp Bollerup, Kverrestad, Onslunda, Smedstorp, Spjutstorp, Tryde, Ullstorp, Östra Ingelstad och Övraby vittnar om traktens långa historia. Ortsnamn med efterled som -by, och -stad kan ha anor ändå från folkvandringstid, medan namn med -torp eller -arp och -erup är kända sedan vikingatid. Byn Tomelilla omnämns för första gången i skrift 1437. Då var benämningen ”Tommorp lille”.

Lite historia

Från 1500-tal till 1700-tal byggdes flera av de herresäten som ger de södra delarna av kommunen karaktär av slottslandskap. Byarna låg ännu samlade i odlingsbygden medan de var mindre och mer utspridda i de norra delarna. Vattendragen kom att få allt större betydelse där kraft för att att mala säden hämtades och där låg kvarnarna tätt. Möllan Hallamölla vid Andrarum, har anor ända från 1400-tal och kan fortfarande ses i bruk på ”Möllornas dag”.

Även kalkbrytning ska ha förkommit på flera platser i kommunen och det ryktas även om att det förekommit planer att bryta silver. Under 1630 – talet startades Alunbruket som har en betydande plats i skånsk industrihistoria och var i drift ända fram till 1900 – talets början. Verket var under 1700 – talet Nordens största industri. Christina Piper som var gift med Carl Piper, en av de främsta rådgivarna till Karl XII, ledde bruket under dess glansdagar. Bruket hade till och med egna lagar, egen valuta och bedrev skola och sjukvård för de anställda. Som mest bodde 900 personer här och under samma tid hade Malmö 5 000 invånare.

Med järnvägens tillkomst utvecklades Tomelilla när hantverkare och diversehandlare söker sig till orten. Det första gästgiveriet med skjutsstation byggs 1873 och knappt tio år senare anläggs ett mejeri. 1882 öppnas en järnvägslinje till Simrishamn och drygt tio år senare en till Malmö. Tomelilla får sin första folkskola 1884.

Tomelilla kyrka

Handel och hantverk dominerade orten länge men runt sekelskiftet tillkom allt fler industrier, många med rötterna i jordbruket. Vissa av dem ska prägla orten för en lång tid framöver. Här drivs bränneri, jästfabrik, stärkelsefabrik, mekanisk verkstad, mejeri, yllefabrik, och inte minst det “Engelska slakteriet” vars namn kom av att företaget exporterade kött till England. Slakteriet startade 1889 och blev Sydöstra Skånes andelsslakteriförening och 1942 blev det Scan som var ortens största arbetsgivare ända fram till 1990-talet.

Genom konstutställningen “Tomelillautställningen” år 1927, som var en samlingsutställning med bland annat verk av Carl Milles. Utställningen blev en stor publiksuccé med över 5 000 besökare. Den etablerade Tomelillas roll som kulturcentrum och lade kanske grunden till Österlen som begrepp.

När bilismen under 1950 – talet ökade fick järnvägen mindre betydelse och flera av sträckorna läggs ner under den här tiden. Tomelilla fortsätte dock att expandera och upplevde en verklig byggboom under 1960- och 70-talen. Befolkningen i kommunen ökade till nära 13 000, varav hälften i tätorten. 1971 bildas Tomelilla kommun. Idag bor det cirka 13 663 invånare i kommunen.

Vårt besök i Tomelilla kommun

Det måste erkännas att vi hastar oss igenom Tomelilla kommun men med all intressant fakta om kommunen vill jag gärna återkomma för att se mer av den. Det verkar finnas många spännande historier om orten som till exempel hur namnet Tomelilla kom till: “Sagan täljer om en man som delade sina ägor mellan sina söner i Tome-stora och Tome-lilla. Härav skulle samhället ha fått sitt namn. Hem byggdes vid hem och gård lades vid gård. Tomelilla blev en by. Sedan gick utvecklingen raskt…”.

Sjöbo kommun

Vi far vidare något mer nordväst och befinner oss cirka 35 kilometer öster om Lund, 25 kilometer norr om Ystad och 45 kilometer väster om Simrishamn. Här ligger Sjöbo som är tätort och centralort i Sjöbo kommun i sydöstra Skåne,

Sjöbo växte fram som en järnvägsknut för trafik på Malmö-Simrishamns Järnvägar och Landskrona-Kävlinge-Sjöbo Järnväg, båda är numera nedlagda.

Vårt besök i Sjöbo kommun

Även i Sjöbo går vårt kommunbesök snabbt. Jag tittar till kommunhuset som ligger i en pampig byggnad vid Gamla torg. Här finns även Sjöbo gästgifvaregård och Sjöbos äldsta hus, gamla tingshuset byggt 1771 och som just var tingshus, fram till 1905.

Vad erbjuder Sjöbo kommun?

Kommun har gott om vandringsleder och strövområden i lummig lövskog. Det finns även sjöar med möjlighet till fiske och slingrande vattendrag. Kommunen har ett stort jordbrukslandskap med naturbetesmarker. Sedan urminnes tider har Sjöbotrakten präglats av lantbruk och djurhållning. Än i dag finns mycket av det gamla kulturlandskapet kvar.

I Sjöbo tätort ligger Möllers mosse som förvandlats till en plats med härlig parkmiljö, en plats för alla. Även Sjöbo aktivitetspark är ett ställe där tanken är att man ska vistas över generationsgränserna. Här finns ytor för boule, parkour och skate/kick. Det finns även flera sjöar i området, men det är förstås heller inte långt till havet för de cirka 19 500 invånarna i Sjöbo kommun.

Sjöbo kulturhus

Staffanstorp kommun

Vi tar oss vidare västerut och hamnar i Staffanstorp kommun som ligger mellan Malmö och Lund. De dryga 26 000 invånarna har nära till allt. Vad sägs om nära till vacker natur, landsbygd eller stad. Nära till jobb, service och affärer. Och nära till många städer såsom Köpenhamn, Malmö och Lund. Det låter ju toppen!

Staffanstorp och lite historia

Platsen omnämns i skrift första gången år 1304, då i formen Stafnsthorp. Enligt Svenskt ortnamnslexikon hänger förleden troligen samman med ett gammalt mansnamn Stafn. Namnet skulle inte ha samband med namnet Stefan/Staffan, utan ha innebörden “stäv” (på ett skepp). Byns namn förvandlades sedan i dagligt tal till Stanstorp. När en järnvägsstation byggdes 1875 fick den namnet Staffanstorp. Denna form hade tillkommit tidigare på 1800-talet och valdes för att undvika förväxling med ett annat Stanstorp.

År 1857 fick Staffanstorps gästgivaregård, i korsningen för landsvägarna Arlöv-Dalby respektive Lund-Trelleborg, sina gästgivarrättigheter.

År 1885 öppnades Staffanstorps sockerbruk ett råsockerbruk, som fram till nedläggningen 1963 var ortens viktigaste industri. Sockerbrukets arbetare hyrde in sig i kringliggande byar, och så småningom kunde en del av dem köpa tomter utmed landsvägarna. Någon samlad bebyggelse uppstod dock inte. Mellan åren 1896-1960 var Staffanstorps station en järnvägsknut där linjerna mellan Malmö och Simrishamn respektive Lund och Trelleborg möttes. Sveriges hittills enda tågrån genomfördes den 18 mars 1907 på järnvägssträckan mellan Staffanstorp och Djurslöv.

Från 1950-talet ökade inflyttningen rejält och ortens invånarantal flerdubblades under de närmaste två påföljande decennierna.

Vårt besök i Staffanstorp

Vi kommer till Staffanstorp en strålande solig förmiddag i början av mars. Våren är på ingång och solen värmer redan. Runt centrum där kommunhuset ligger finns ett litet torg och några affärer och ett bostadsområde. Annars präglas kommunen av villabebyggelse i lugn och trygg miljö. Vi är beredda att hålla med kommunens beskrivningen om Staffanstorp. I Staffanstorp känns det lugnt och trevlig. Det är relativt nära till andra större städer, med andra ord helt okej att bo i.

Lunds kommun

Trots att vi bott både i Malmö och Helsingborg har vi nästan aldrig besökt Lund. Någon gång har vi kört igenom staden men aldrig mer än så. I mina ögon påminner Lund så mycket om Uppsala, med både domkyrka och universitet. När vi gör kommunbesök i Lund förstår vi att kommunen har så mycket mer än vad vi trott och egentligen behöver vi mycket mer tid här en den vi har till vårt förfogande den här gången.

Vårt besök i Lund

Vi är så hungriga när vi anländer till Lund och tror oss snabbt hitta något att äta. Tyvärr är vi inte ensamma när vi hamnar mitt i värsta lunchtid då gymnasie- och universitetsstudenter också har lunchtid.

Vi hoppar på lunchen och tar en liten tur runt domkyrka och en promenad i Lundagård parken. Självaste domkyrkan är stängd och låst, kanske öppnar man upp när den är färdigrenoverad. Efter det att vi letat parkeringsplats alldeles för länge konstaterar vi att det är så mäktigt att promenera runt här i Lund att staden förtjänar minst en övernattning här.

Lund är universitetsstaden med tusenåriga traditioner. Att flanera runt på Lund på charmiga kullerstensgator är inget man gör på ett par timmar här vill man stanna betydligt längre. Vi återkommer mer än gärna till Lund.

Lunds domkyrka under renovering.

Att strosa runt i Lund är spännande. Här finns många intressanta byggnader och platser att skåda.

Eslöv kommun

Lite norr om Lund ligger Eslöv kommun. Själva Eslöv är lugnt och skönt och kommunhuset ligger förstås mitt i centrala Eslöv. Även i Eslöv har järnvägen betydelse för ortens utveckling. På mindre än ett decennium blev Eslöv en viktig skånsk knutpunkt där stambanan mötte två lokala järnvägsspår, som gynnade Eslöv och den lokala handeln. När Eslöv blev stad 1911 var det därför självklart att stadsvapnet skulle gestalta järnvägen och handeln med lantbruksprodukter.

Mellan åren 1860 och 1880 uppstod ett helt nytt samhälle med så god stabilitet. Förvandlingen från en bondby med femtontalet gårdar till ett viktigt jordbruks och handelscentrum kröntes 1875, då Eslöv blev köping. Järnvägen gjorde att samhället utvecklades till en viktig knutpunkt för den spårbundna trafiken.

I mitten av 1880-talet hade Eslöv seglat upp till andraplatsen bland landets viktigaste handelsköpingar. Ett par av de företag som grundades under denna tid var ättiksfabriken, där så småningom också desinfektionsmedlet Salubrin producerades.

Kring sekelskiftet öppnades ytterligare järnvägslinjer, bland annat till Hörby. Eslöv var den första av alla nya järnvägknutpunkter som fick stadsrättigheter, år 1911, och som snabbt drog till sig både handlare och verkstäder.

Eslöv kyrka 

Trollenäs slott

När vi tittat färdigt på kommunhuset och Eslövs lilla tätort vill vi gärna ha ytterligare någon sevärdhet. Jag söker lite efter sevärdheter och hittar slottet, Trollenäs. Vi kör dit på stört. Tyvärr är det ett privat slott där man måste boka visning, enligt Trollenäs slotts hemsida är det följande som gäller: “Är du intresserad av guidad visning av Trollenäs Slott? Skicka ett mail med din förfrågan till Unni Trolle på unni.trolle@trollenasgods.se.
En guidad tur, för upp till 30 personer, under vilken Unni under en knapp timme berättar om slottet och dess historia kostar 3 500:-. För grupper större än 30 personer tillkommer en kostnad på 100:-/person.”

Däremot är det fritt fram att besöka slottets trädgård för att se slottet utifrån. Det gjorde vi men det café som är öppet under sommarmånaderna var nu i mars månad stängt. Slottet är ändå sevärt och mycket vackert.

Trollenäs historia

På 1380-talet ägs en gård av riddaren Stig Aagesen Thott. Gården kallades Näs efter den udde som bildats vid sammanflödet av Saxån och Gullarpsån. Egendomen ärvs inom släkten Thott och år 1559 bygger Thage Ottesen Thott en borgbyggnad. Denna borg finns avbildad i ett planchverk från 1680-talet och visar en ståtlig renässansborg i tegel.

Så småningom ärvs gården vidare inom familjen Thott tills år 1682 då Knut Thott ingår en bytesaffär med Helle Trolle, som var änka efter riksrådet, riksamiralen och vicekungen i Norge, Nils Trolle och ägare av Gaunö slott, på Själland i Danmark. Helles son Arvid ärver i sin tur  egendomen och efter denne blir sonen Fredrik Trolle ägare 1720. Fredrik Trolle instiftade ett fideikommiss till förmån för sin sonson och namne Fredrik Trolle som ärver egendomen 1770. I och med instiftandet av fideikommisset döps Näs om till Trollenäs.

Fredrik Trolle låter även sina 3 döttrar ärva egendomar och kapital med löfte om att dessa skulle ihågkomma namnet Trolle. På det sättet uppkom egendomar som var kopplade till namnet Trolle, som Trolleholm, Trolleberg, Trollesund, Trolle-Ljungby och familjerna Trolle-Bonde, Trolle-Löwen och Trolle-Wachtmeister. Tyvärr avlider Fredrik Trolle (jr) i en drunkningsolycka 1775 med sina systrar vid ett besök på Torups slott i Bara. Hans yngre bror Arvid fick då ärva egendomen. Han var barnlös och efter honom följer två ogifta brorssöner Fredrik Arvid och Nils. År 1890 ärver brorsonen Nils Trolle egendomen och sätter igång ett omfattande renoverings och nybyggnadsarbete.

Nils Trolle kom tillsammans med sin hustru Anna, född Leijonhufvud, anlita den berömde danska arkitekten Ferdinand Meldahl. Han skapade en imponerande slottsanläggning med medeltida skånsk-danska inslag samt en rik fransk renässansdräkt i tegel. Flyglarna byggdes om till den ursprungliga mittbyggnaden. Interiörerna är till största delen inspirerade av storhetstidens barockideal. Den ansvarige arkitekten Agi Lindegrens främsta inspirationskälla var Drottningholms slott där han sedermera blev utnämnd till slottsarkitekt.

Idag finns slottet fortfarande i släkten ägo, godsets verksamhet består dels av slottsverksamheten, och ett omfattande jord och skogsbruk samt förvaltning av fastigheter.

Läs mer om besöken i Sveriges 290 kommuner

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

9 + femton =