Dalarna – Vi besöker Smedjebacken, Ludvika och Vansbro kommuner

Dalarna har ett av Sveriges vackraste landskap. Fjällen, skogarna, de många sjöarna, de röda stugorna och inte minst finns en rik industrihistoria. Det finns alltså många skäl till att besöka landskapet oavsett årstid. Vi besöker tre av Dalarnas mycket spännande och intressanta kommuner, Smedjebacken, Ludvika och Vansbro.

Att färdas i Dalarna särskilt under sommaren är rogivande. Visst går det en hel del trafik mellan de större städerna men i stort upplever vi trots bästa semestertider att allt går i maklig takt. Här och var kan man stanna till för att äta en lunch eller bara ta en fika.

Gamla Brukskontoret är ett mysigt kafé i Dalarna.

På vissa orter finns en rik gruvtradition där man kan återuppleva hur mäktigt Sverige var genom den gruvdrift som bedrevs häromkring. Eller ta del av hur de olika vattendragens betydelse för landskapets industrialisering och många andra intressanta sevärdheter. Vi börjar i Smedjebackens kommun.

Smedjebackens kommun

Smedjebacken är kommunens centralort här i södra delen av Dalarna. Orten har en rik historia och dess geografiska läge vid sjön Norra Barken har haft stor betydelse för utvecklingen. Området blev ett viktigt centrum för järnindustrin och ett flertal hyttor och smedjor etablerades här.

Under 1600 – talet växte Smedjebacken fram och blev en viktig handels- och kommunikationsplats, där land- och vattenvägar möttes. De naturliga resurserna som järnmalm och vattenkraft gjorde området idealiskt för järnproduktion. Fram på 1800 – talet expanderade järnindustrin, produktionen och effektiviteten ökade när ny teknik och nya metoder infördes. Ett av de mest betydande företagen var Smedjebackens Valsverk, grundat 1868. Det blev en av de största arbetsgivarna här i trakten och spelade stor roll för den lokala ekonomin.

På 1900 – talet fortsatte järnindustrin vara viktig, och än idag är Smedjebacken känt för sin metallindustri.

Vårt besök i Smedjebacken

Vi har varit i Smedjebacken vid ett flertal tillfällen. Någon gång var det hundutställning, en annan gång passerade vi orten och vid något tillfälle stannade vi till för att handla vid en genomresa.

Nu när vi är här på kommunbesök vill vi förstås se lite mer av orten. Redan vid infarten till Smedjebacken om man kommer söderifrån kan man se den vackra sjön Barken. Här finns en liten rastplats där vi gärna stannar till för att njuta av vyn över sjön.

Smedjebacken är ett ganska litet samhälle, men vi finner det riktigt gemytligt trots att regnet hänger illavarslande i luften. Efter ett besök vid järnvägsstationen tar vi oss till kommunhuset.

Kommunhuset i Smedjebacken

Kommunkontoret, kallar man sitt kommunhus här i Smedjebacken. Det ligger mitt i centrum vid ortens torg. Här finns ett par affärer och en pizzeria. Kommunhuset känns förhållandevis ganska stort för sina cirka 10 913 invånare.

Kommunvapnet

Alla kommuner har sitt eget vapen. I Smedjebacken symboliserar vapnet kommunens historiska och ekonomiska bakgrund. Segelbåten ska symbolisera sjöfarten och de vattenvägar som har varit viktiga för kommunens utveckling. Kugghjulen representerar industrin och den tekniska utvecklingen.

Smedjebackens hamn

Ett trevligt område här i Smedjebacken är hamnen. Här ligger en del av industrilandskapet kvar men numer är det en stor småbåtshamn med många fritidsbåtar. Intill slussen finns en liten del av det gamla kvar och vi får hoppa på en gammal skuta som tjänat på sjön mellan Barken och Mälaren sedan 1800 – talet. Den är förstås renoverad av några eldsjälar och används som passagerarbåt sommartid.

Hamnen i Smedjebacken var tidigt en knutpunkt för transporter. Här möttes sedan medeltiden flera vägar från många håll. Behovet att transportera järn från Västerbergslagen var stort och Strömsholm kanal hade öppnats ökade båttrafiken mellan Smedjebacken och Stockholm markant. Gods- och passagerartrafiken blomstrade och bebyggelsen i och kring hamnen växte.

I hamnområdet fanns lagerplatser, järnbodar och magasin samt hantverkare och handlare. I mitten av 1800 – talet förlängdes kanalen med en smalspårig järnväg.

I dag är Smedjebackens hamn en av Mellansveriges största insjöar för fritidsbåtar. Under sommarsäsongen håller hamnkontor, kafé och restaurang öppet. Det ska även gå en ångbåtstur på sjön Barken och utmed kanalen.

Strömsholms kanal och slussar

Strömsholms kanal byggdes för transportbehovet från bruken i orterna Smedjebacken, Fagersta, Virsbo, Ramnäs, Surahammar och Hallstahammar. Färdiga produkter fraktades ned till Västerås och Stockholm där de exporterades ut i världen. Kanalbygget startade 1777 och invigdes 1787 av Gustav III. Helt klart blev det inte förrän 1795. Vid invigningen åkte kungen i öppen slup från sjön Barken ner till Hallstahammar. Längs vägen stannade han till för fest vid bruken och samtidigt gav kungen namn till alla slussarna.

Smedjebackens äldre del

Smedjebackens centrum är en typisk ort från 1950 – 60 talen med gråa flerfamiljshus. Däremot finns en äldre bebyggelse i trä med lummiga trädgårdar och en och annan tjusig villa sedan förr.

Här hittar vi den flotta disponentbostaden, ritad 1918 i nationalromantisk stil. Det var viktigt att byggnaden symboliserade vem som var dess ägare och  bodde i den. Huset i Smedjebacken har alltid varit putsat och är byggt i “timmertavlor” i förväg hopspikade sektioner av stående timmer. Idag ägs disponentbostaden av företaget Ovako.

Norrbärke kyrka

Redan på 1300 – talet fanns en kyrka på platsen men förmodligen byggdes kyrkan på 1400 – talet, men det mesta som syns av den idag är från 1661 – 1724.

Ludvika kommun

Inte långt från Smedjebacken ligger Ludvika, som är centralort i kommunen.

Gustav Vasa lät anlägga ett bruk här 1552, men redan långt tidigare fanns flera gårdar och bergsbruk i området. Mot 1700 – talets slut växte bebyggelsen kring bruket som var ett förhållandevis stor och betydande bruk i riket. Så småningom fick man i likhet med många andra bruk problem och tillverkningen upphörde i slutet av 1800 – talet.

Med  järnvägens tillkomst utvecklades Ludvika alltmer och när orten fick stadsrättigheter 1919 började Ludvika expandera. Fram till 1950 – talet var staden en av Sveriges mest expansiva tätorter.

Staden i sig utvecklades dock inte nämnvärt förrän järnvägens tillkomst med tåg till Göteborg och Stockholm. Ludvika fick stadsrättigheter 1919 och därefter fram till 1950 var staden en av Sveriges mest expansiva tätorter.

Ludvika stadshus

Kommunhuset ligger i Ludvika stadshus. Det är en vacker byggnad i tegelröd kulör. Huset stod klart 1937, dess tak är täckt med kopparplåt och krönt med ett litet klocktorn. I byggnaden håller kommunstyrelsen sina möten och i de andra rummen håller kommunchef, kommunalråd och tjänstemännen till. När vi besökte Ludvika stadshuset var det lunchstängt en hel timme.

Förhoppningsvis har alla 26 402 invånare i kommunen möjlighet att ta en paus mitt på dagen liksom kommunens tjänstemän.

Det moderna Ludvika har växt upp i anslutning till elektroindustrin, ASEA-Ludvikaverken, numera ABB. Ludvika är ett viktigt industri- och handelscentrum i västra Dalarna.

Ludvika Ulrika kyrka

Alldeles intill Ludvikas stadshus ligger Ludvika Ulrika kyrka. Kyrkan är från 1752 och dess namn kommer från drottning Lovisa Ulrika, som även kallades Ludvika Ulrika. 

Vårt besök i Ludvika

Ludvika har en liten stadskärnan där det går snabbt att ta sig runt. På gågatan finns flera butiker och en galleria. Vi hade tänkt övernatta i Ludvika men det är lite för tidigt för att det ska passa dagens bilresa. Vi ser att stadshotellet ligger med perfekt läge mitt i stan och här finns även ett stort konditori vilket passar utmärkt för att inköpa eftermiddagens fikabröd.

Efter lite sightseeing och besök vid kommunhuset lämnar vi Ludvika och far vidare till Grängesberg som ändå känns viktigt att besöka då orten har en intressant historia och även tillhör Ludvika kommun.

Grängesberg

Området runt Ludvika har ju präglats av bergsbruket. Att människor bosatte sig här i trakten berodde främst på koppar, silver och framför allt järnmalmen. För att ta del av detta unika området finns Ekomuseum i Bergslagen där samtidskonst och industrihistoria kan upplevas i genuin miljö.

Även om Grängesberg är en liten ort finns det en hel del lämningar efter gruvdriften sedan 1300 – talet. Gruvdriften lades ned 1989 men har en rik och mycket spännande historia att ta del av.

Skutborraren är en symbol för en flerhundraårig gruvepok i Grängesberg. Skulpturen invigdes 24/11 1996 och är gjord av träsnidaren Wilhelm Asplund. 

Spendrups

Kanske är det inte gruvdriften som tilldrar sig den största uppmärksamheten när vi kör in i den lilla orten. Enorma skyltar visar att här ligger Spendrups bryggeri. Det grundades 1897 som Grängesbergs Bryggeri AB. Här i Grängesberg ligger en stor del av produktionen vilket man kan se utmed huvudvägen som tar oss in i orten Grängesberg.

Vansbro kommun

En av Sveriges 290 kommuner har gäckat oss länge. För oss är det en svårtillgänglig kommun. Vi har snuddat vid den tidigare men var då tvungna att prioritera en annan kommun för att hinna. Lite snöpligt eftersom det inte är det lättaste att återkomma, sådär lite apropå.

Vansbro ligger 81 kilometer från Ludvika i nordvästlig riktning. Och det är ganska långa mil när hastigheten är satt på max 80 km/timme men mestadels går det i 60 km/timme. Men när vi fått vittring att besöka vår sista kommun i Dalarna är det bara att njuta av bilfärden. Efter att ha passerat en hel del skogar och sjöar i ett vackert landskap kommer vi fram till Dala Järna en liten ort strax utanför Vansbro.

När jag letar efter sevärda platser dyker “Eiffeltornet” upp. Klart vi ska hitta det.

När vi kommer körande längs E16 tar vi av vid Dala Järna söderifrån men om vi hade fortsatt E16 framåt skulle vi snart se Eiffeltornet som står precis vid den norra infarten till Dala Järna. Tornet är cirka 15 meter högt och är en skalenlig modell och byggdes av snickaren Källbäcks Gunnar Johansson.

Tornet skänktes till Dala-Järna Köpmannaförening hösten 1999 och flyttades då till sin nuvarande plats intill E16. Tornet återinvigdes förra årets på själva Frankrikes nationaldagen den 14 juli efter en omfattande restaurering.

Eiffeltornet är inte vad man kan förvänta sig att se när man kör här uppe i Dalarna precis. Kanske är Dala Järna mer känt för att vara Gunde Svans födelseort.

Vansbro kommun

Vi kommer äntligen fram till Vansbro som är centralort i kommunen. Vi behöver sträcka på benen och parkerar bilen för en fin promenad i ortens centrum.

Vi startar förstås vid kommunhuset men redan innan kan vi ana att Vansbro är omåttligt stolt över en av sina gamla invånare, nämligen Björn Skifs. När vi kör huvudgatan fram ser vi hur vimpeln svajar över gatan med Björn Skifs kanske mest kända låt “Hooked on a Feeling”. Och att Björn Skifs är uppvuxen i Vansbro är nog det enda jag känner till om orten, förutom Vansbrosimningen då.

Namnet Vansbro härstammar från en flottbro som ska ha funnits intill Vanån, där samhället började byggas. Först när järnvägen kom till orten skedde en viss tillväxt. Platsen var även innan en viktig korsning då älvarna som flöt samman gjorde att mycket flottning passerade.

1890 öppnades järnvägstrafiken mellan Mora – Kristinehamn och 1907 blev Vansbro en järnvägsknut när Stockholm-Västerås-Bergslagens Järnvägar öppnade sträckan Björbo-Vansbro. År 1969 började dock nedläggningarna av järnvägstrafiken och 2011 lades det sista persontågen också ned, men det finns fortfarande viss godstrafik på Västerdalsbanan mellan Borlänge och Malung.

Förutom att järnvägen har haft betydelse för orten blev Vansbro på 1890 – talet en sågverksbygd då flera sågverk etablerade sig här.

Åka dressin

Vill man återuppleva något från järnvägens dagar kan man under sommarsäsong färdas på dressin utmed den nedlagda inlandsbanan. Utgångspunkt är  Station Sågen, där man kan hyra dressin för att på egen hand ge sig ut på ett förmodligen häftigt äventyr.

Vansbro station

Den allra vackraste byggnaden här i Vansbro måste vara stationshuset. Den första stationsbyggnaden var i trä från 1890 men brann dock ner och ersattes 1898 av dagens stationshus i sten. Den tjusiga byggnaden är sedan 1975 byggnadsminne och har flera gånger utsetts till Dalarnas vackraste byggnad.

Mitt tips till kommunen är att använda det vackra stationshuset till kommunhus. Vad sägs om det, Vansbro kommun?

Kommunhuset i Vansbro

Mitt i centrum ligger Vansbros kommunhus. Här finns också bibliotek och bio samt en liten utställning av bygdens kände son, Björn Skifs. Kanske skulle man behöva uppdatera sig lite för att hedra Björn Skifs lite mer seriöst, nu står en ganska sliten glasmonter och några tavlor hänger i foajén.

Walk of Fame

Utanför Medborgarhuset har Vansbro, precis som i Hollywood, sin egen ”Walk of Fame”. Kanske är dessa plattor väl slitna och skulle behöva en restaurering.

Vansbro centrum

Vansbrosimningen

En av Sveriges största öppet vatten-tävlingar “Vansbrosimningen” och som är en del av “En svensk klassiker” hålls varje år i juli månad här i Vansbro. Tävlingen består av en simsträcka på 3000 meter där de första 2000 meterna simmas nedström i Vanån och de sista 1000 meterna uppströms i Västerdalälven.

Här avslutar vi vår resa genom Dalarnas kommuner, men besöken har gett mersmak av landskapet och det finns väldigt mycket mer att både uppleva och upptäcka.

Läs mer om våra besök på sidan om:  “Vi besöker Sveriges 290 kommuner”

Antal kommuner: 221 – 223/290