Kors och tvärs mellan Vättern och Vänern
Mellan Vättern och Vänern finns gott om vägar att välja på och ännu fler platser som är värda ett stopp. På vår weekendtripp från Askersund till Trollhättan låter vi nyfikenheten styra och svänger av där något fångar vårt intresse. Det blir en resa kors och tvärs genom landskapet, med små avstickare, fina vyer och stopp som gör själva vägen till en lika stor del av upplevelsen som målet.
Vi vaknar till ett lite trist och mulet väder i den söta lilla staden Askersund. Efter frukost känner vi de första regnstänken och förstår att den utlovade väderprognosen med regn under stora delar av dagen förmodligen kommer att slå in. Typiskt vi som har rymt hemifrån för en liten weekendresa söderöver. Vi vet inte riktigt vart vi ska, men mellan Sveriges största sjöar Vättern och Vänern finns det mycket att se och en liten plan börjar ta form för resten av helgen.
Stjernsunds slott
Precis strax söder om Askersund utmed sjön Alsen och som sedan övergår till Vättern, ligger söta Stjernsunds slott. Eftersom vi ser skylten när vi kör söderut passar vi på att stanna till för att ta en liten morgonpromenad här. Vi är förstås ensamma på parkeringsplatsen, slottet är stängt, men har öppet mellan 15 maj och 31 augusti. En lite sightseeing utomhus är ändå lite kul att göra.
Stjernsunds Slott – Lite historia
År 1637 grundade greve Johan Gabrielsson Oxenstierna Stjernsunds säteri och lät uppföra ett slott på platsen. Säteriet fick sitt namn efter grevens efternamn. Slottet stod färdigt samma år som Oxenstierna avled, 1664.
I slutet av 1700-talet köptes egendomen av brukspatronen Olof Burén, som adlades för sin duglighet och tog namnet Burenstam.
Det då förfallna slottet revs och ersattes av ett nytt, som stod färdigt 1808 och inreddes i den tidens antikinspirerade stil. Efter Burenstams död 1821 såldes slottet vidare till kung Karl XIV Johan. Kungen stannade gärna till här på sina resor till Norge, och Stjernsund blev ett kungligt rastställe.
Slott och park ligger med utsökt läge vid Vättern.
Stjernsund ärvdes senare av kung Oskar I, som i sin tur sålde det till sin son prins Gustaf år 1851. Prins Gustaf lät påbörja en omfattande renovering och nyinredning, mycket av vilken finns kvar än i dag. Inredningen räknas som en av de bäst bevarade i Sverige från 1850-talet.
Senare såldes Stjernsund till brukspatronen Knut Cassel. Hans son ärvde därefter säteriet. Under denna tid blev Stjernsund ett centrum för Sveriges nötkreatursavel.
Efter sonens bortgång levde hans änka Augusta Cassel ensam på slottet. År 1948 sålde hon jord och skog till Uppsala universitet. Slottet och parken testamenterade hon till Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien, som än i dag förvaltar slottet. Fru Cassel avled själv 1951.
Välskött med krattad grusplan.
Agave-växterna pryder trädgården, men snart är de dags att plocka in dem.
Vi får en uppfriskande promenad i duggregnet. Kanske får vi möjlighet att återkomma för att även titta in på slottet. Nu fortsätter vi istället bilresan söderut utmed Vätterns västra sida och hamnar bara någon halvtimme senare i militärstaden Karlsborg. Här ska det finnas en sluss för Göta kanal, men även Karlsborgs fästning.
Karlsborg
Egentligen är det slussen vi är mest intresserade av men glömmer bort den när vi ser Karlsborgs mäktiga fästning. Vi tar bilen genom området innanför den tunga muren och här kan man nog stanna till en bra stund om man vill göra en guidad tur i fästningen. Vi nöjer oss att åka genom det ganska stora samhället med välbevarade militära byggnader för olika ändamål.
Det finns givetvis flera fina sevärdheter än Karlsborgs stora fästning och läget vid Vättern gör staden till mycket mer än bara en militärstad.
Tyvärr är vädret inte så roligt trots att vi befinner oss i årets bästa månad – september. Det brukar ju vara stabilt och vackert sensommarväder den här tiden men idag känns sommaren som ett minne blott.
Vi kör istället vidare till ännu en mycket trevlig stad – Hjo. Jag har nog inte ens haft en tanke på att göra ett besök i trästaden Hjo, som också har ett mycket fint läge längs Vätterns västra strand. Det är egentligen lite märkligt att vi aldrig har kört på den västra sidan av Vättern, när vi ändå har gjort otaliga resor längs den östra.
Hjo
Vi hittar en parkeringsplats mitt på torget i Hjo och strosar runt i duggregnet. Hjo är en mysig trästad med en trevlig stadskärna, fint hamnområde och den trevliga stadsparken med sin vackra bebyggelse från 1800-talet. Utsikten över Vättern är kanske den allra bästa uppifrån parken sett.
Hjo – Lite historia
Hjoåns mynning gav förmodligen goda förutsättningar för staden att växa fram. På 1100-talet kom de franska klosterbröderna från Clairvaux i Frankrike upp till ett kallt och kargt nordanland, de delvis motstridiga göterna och svearna skulle kristnas fullt ut. På Östgötasidan byggdes Alvastra och på Västgötasidan Varnhems kloster. Sjötrafiken över Vättern ökade och Hjo fick en allt större betydelse. År 1413 fick Hjo stadsrättigheter av Erik av Pommern.
Hjo ansågs nu vara en viktig handelsplats dit handelsmän reste för att sälja sina varor och bebyggelsen började sakta växa fram runt torget.
Hjo förskonad mot bränder
För tre, fyra hundra år sedan, var det vanligt att städer brann, men Hjo lyckades klara sig ända fram till 1794. En ödesdiger dag i april brann den medeltida kyrkan vid torget ned tillsammans med flera byggnader i närheten. Kyrkan byggdes upp igen och står i dag vitputsad och vacker, nästan på samma plats där den gamla medeltida kyrkan en gång låg.
Hamnen
Mellan åren 1851 och 1855 anlades en hamn i Hjo som på sin tid ansågs vara Vätterns bästa. I dag återstår bara två byggnader från den ursprungliga hamnbebyggelsen – Hamnmagasinet och den lilla hamnvaktarbostaden, där en av glassrestaurangerna numera finns. Trots en hel del förändringar ser hamnen fortfarande nästan ut som den gjorde i mitten av 1800-talet.
Hjo kurort och stadspark
Vi lämnar stadskärnan och beger oss ned mot hamnen och ser att stadsparken ligger inom räckhåll. Trots att det regnar mer kraftigt nu tar vi oss en lite promenad mot parken.
Aktiebolaget Hjo Vattenkuranstalt bildades i december 1876 av både godsägare, grevar och grosshandlare med anknytning till Hjo. Man köpte en lantegendom som blev Hjo stadspark och det byggdes vackra trävillor för rekreation.
Vi promenerar runt bland de välbevarade trävillorna och kan nästa känna hur det en gång i tiden kan ha varit att strosa runt här bland äppellundar och rosodlingar med Vättern inpå knuten. Fin miljö för att tillfriskna från diverse krämpor.
Moster Elins glass
Det är inte alls läge för någon glass idag, det är uselt väder men en varm sommardag måste Moster Elins glass i Hjo vara det mest perfekta stället för att köpa sig en glass. Det finns hela 40 sorter att välja mellan och jag som har svårt att bestämma vilken sort kommer inte att få det lättare här.
Även fast säsongen för glass snart är slut ringlar det sig en liten kö utanför den populära glasskiosken nere vid hamnen i Hjo. Och visst ser det ut att finnas en hel del smarriga glassar, men vi ska alldeles snart inta lunch och skippar glassen för den här gången.
Göta kanals slussar mellan Vättern och Vänern
Vi är nere vid den sydvästra delen av Vättern och tar oss sakta men säkert något västerut. Vi stannar till i Skövde för en bit mat på första bästa ställe, men mer än så får vi inte se av den staden. Det är ingen idé att lämna bilen mer än nödvändigt eftersom regnet öser ner. Vi kör helt enkel tillbaka till Karlsborg för att sedan fortsätta västerut längs Göta kanal och några av de slussar som ligger mellan sträckan, Vättern och Vänern.
Det finns flera mysiga slussar längs vägen, och vi börjar med Forsvik innan vi fortsätter mot bland annat Vassbacken, Töreboda, Hajtorp, Norrkvarn och Sjötorp. I dag är det inte särskilt mycket aktivitet vid slussområdena, men någon enstaka båt passerar. Annat var det i somras när vi besökte Söderköpings slussområde, då fick man köa en bra stund för att ta sig igenom slussen.
Sverige minsta färja
När vi stannar till vid slussen i Töreboda vill vi förstås titta lite närmare på Sveriges minsta färja. Det är färjan Lina som är Sveriges minsta reguljära färja och trafikerar Göta kanal på tvären. Denna unika färjeförbindelse startades 1919 av den pensionerade lokföraren Oskar Lindhult. Från början skedde överfarten med en enkel vrickeka men från slutet av 1930 – talet fick skepparen Färje – Karl tillstånd att spänna en lina över kanalen och därefter kunde en speciell farkost byggas och tas i drift. Den korta färden tar bara 20 – 25 sekunder och färjan dras för hand över kanalen.
Bo i en stubbe eller svamp
Dagen rusar på och sevärdheterna vid Göta kanal är många. Semester utmed Göta kanal är nog något jag kan tänka mig, kanske cykla vissa sträckor och ta bilen andra. När vi kommer fram till slussen vid Norrkvarn hittar vi ett spännande och väldigt annorlunda boende. Tänk att få bo i en stubbe eller svamp, hur häftigt är inte det?
Motorsågskonstnären Sören Niklasson har skapat fyra olika boenden av trä, betong och plywood. De kallas för Flugsvampen, Karljohansvampen, Lilla Stubben och Stora Stubben.
Om man hellre vill bo på hotellet ligger Hotell Norrqvarn precis i anslutning till den lilla stubb- och svampbyn.
Barnens minikanal
Förutom att Norrkvarn håller med sluss, rastplats, hotell och en stubb- och svampby finns här ett mycket fint och roligt område även för barn, en minikanal. Det är ett gullig litet kanalområde med vatten, broar och små byggnader. Det måste vara toppen för en barnfamilj att stanna till här.
Vänerns östsida
Det upphör att regna och snart kan vi se små luckor på himlen. Kanske kan det ändå bli en fin avslutning på vår dag, men den är långt ifrån klar. Vi lämnar den sista slussen vid Sjötorp och kör söder ut igen fast nu utmed Vänern. Vi vi gör ytterligare några korta besök i Mariestad, Kinnekulle och Lidköping innan vi till sist når Trollhättan som blir dagens slutdestination. Och vad händer? Solen kommer fram och vi blir hyfsat nöjda med vårt boende för natten alldeles vid Trollhätte kanal.
