Kors och tvärs mellan Vättern och Vänern

Vi vaknar till ett lite trist och mulet väder i den söta lilla staden Askersund. Efter frukost känner vi de första regnstänken och förstår att den utlovade väderprognosen med regn under stora delar av dagen förmodligen kommer att slå in. Typiskt vi som har rymt hemifrån för en liten weekendresa söderöver. Vi vet inte riktigt vart vi ska, men mellan Sveriges största sjöar Vättern och Vänern finns det mycket att se och en liten plan börjar ta form för resten av helgen.

Stjernsunds slott

Precis strax söder om Askersund utmed sjön Alsen och som sedan övergår till Vättern, ligger söta Stjernsunds slott. Eftersom vi ser skylten när vi kör söderut passar vi på att stanna till för att ta en liten morgonpromenad här. Vi är förstås ensamma på parkeringsplatsen, slottet är stängt, men har öppet mellan 15 maj och 31 augusti. En liten utomhussightseeing är ändå lite kul att göra.

Stjernsunds Slott – Lite historia

År 1637 bildade greve Johan Gabrielsson Oxenstierna Stjernsunds säteri samt uppförde ett slott här. Säteriet fick namn efter grevens efternamn. Slottet stod klart samma år som Oxenstierna avled, år 1664. I slutet av 1700 – talet köptes egendomen av brukspatronen Olof Burén, som adlades för sin duglighet med namnet Burenstam.

Slottet var förfallet och ett nytt slott byggdes och det stod färdigt 1808 och inreddes med den tidens antikinspirerade stil. Efter Burenstams död 1821 såldes slottet vidare till Kung Karl XIV Johan. Kungen stannade gärna till här på sina resor till Norge och blev ett kungligt rastställe. Stjernsund ärvdes av kung Oskar I som i sin tur sålde det till sin son prins Gustaf år 1851.

Prins Gustav lät påbörja en stor renovering och nyinredning som finns kvar än i dag. Inredningen är bland de bäst bevarade i Sverige från 1850 – talet. Senare såldes Stjernsund till brukspatronen Knut Cassel. Hans son ärvde senare säteri. Under den Casselska tiden blev Stjernsund centrum för vårt lands nötkreatursavel. Sedan Cassels son avlidit levde hans änka Augusta ensam här. 1948 sålde hon jord och skog till Uppsala universitet. Slottet och parken testamenterade hon till Kungliga Vitterhets Historie och Antikvitets Akademin som än idag förvaltar slottet. Fru Cassel själv avled 1951.

Slott och park ligger med utsökt läge vid Vättern.

Välskött med krattad grusplan.

Agave – växterna pryder trädgården, men snart är de dags att plocka in dem.

Vi får en uppfriskande promenad i duggregnet. Kanske får vi möjlighet att återkomma för att även titta in på slottet. Nu fortsätter vi istället bilresan söderut utmed Vätterns västra sida och hamnar bara någon halvtimme senare i militärstaden Karlsborg. Här ska det finnas en sluss för Göta kanal, men även Karlsborgs fästning.

Karlsborg

Egentligen är det slussen vi är mest intresserade av men glömmer bort den när vi ser Karlsborgs mäktiga fästning. Vi tar bilen genom området innanför den tunga muren och här kan man nog stanna till en bra stund om man vill göra en guidad tur i fästningen. Vi nöjer oss att åka genom det ganska stora samhället med välbevarade militärbyggnader för olika ändamål.

Det finns givetvis flera fina sevärdheter än Karlsborgs stora fästning och läget vid Vättern gör staden till mycket mer än bara en militärstad.

Tyvärr är vädret inte så roligt trots att vi befinner oss i årets bästa månad – september. Det brukar ju vara stabilt och vackert sensommarväder den här tiden men idag känns sommaren som ett minne blott.

Vi kör istället vidare till ännu en mycket trevlig stad – Hjo. Jag har nog inte haft ens en tanke på att göra ett besök i trädstaden – Hjo, som också har ett mycket fint läge utmed Vätterns västra strand. Det är egentligen lite konstigt att vi aldrig kört på den västra sidan av Vättern när vi ändå har gjort otaliga resor på den östra sidan.

Hjo

Vi hittar en parkeringsplats mitt på torget i Hjo och strosar runt i duggregnet. Hjo är en mysig trästad med en trevlig stadskärna, fint hamnområde och den trevliga stadsparken med sin vackra bebyggelse från 1800 – talet. Utsikten över Vättern är kanske den allra bästa uppifrån parken sett.

Hjo – Lite historia

Hjoåns mynning gav förmodligen goda förutsättningar för staden att växa fram. På 1100 – talet kom de franska klosterbröderna från Clairvaux i Frankrike upp till ett kallt och kargt nordanland, de delvis motstridiga göterna och svearna skulle kristnas fullt ut. På Östgötasidan byggdes Alvastra och på Västgötasidan Varnhems kloster. Sjötrafiken över Vättern ökade och Hjo fick en allt större betydelse. År 1413 fick Hjo stadsrättigheter av Erik av Pommern.

Hjo ansågs nu vara en viktig handelsplats dit handelsmän reste för att sälja sina varor och bebyggelsen började sakta växa fram runt torget.

Hjo förskonad mot bränder

För tre, fyra hundra år sedan, var det vanligt att städer brann, men Hjo lyckades klara sig ända fram till 1794. En ödesdiger dag i april brann den medeltida kyrkan vid torget ned tillsammans med flera byggnader i närheten. Kyrkan byggdes upp igen och idag står den fint vitputsad, på nästan samma ställe där den gamla medeltida kyrkan stod.

Hamnen

Mellan åren 1851-1855 anlades en hamn i Hjo som ansågs på sin tid vara Vätterns bästa. Idag återstår bara två byggnader av den ursprungliga hamnbebyggelsen, Hamnmagasinet och den lilla Hamnvaktarbostaden där en av glassrestaurangerna numera finns. Hamnen ser trots en hel del förändringar nästan ut på samma vis som den gjorde  på mitten av 1800 – talet.

Hjo kurort och stadspark

Vi lämnar stadskärnan och beger oss ned mot hamnen och ser att stadsparken ligger inom räckhåll. Trots att det regnar mer kraftigt nu tar vi oss en lite promenad mot parken.

Aktiebolaget Hjo Vattenkuranstalt bildades i december 1876 av både godsägare, grevar och grosshandlare med anknytning till Hjo. Man köpte en lantegendom som blev Hjo stadspark och det byggdes vackra trävillor för rekreation.

Vi promenerar runt bland de välbevarade trävillorna och kan nästa känna hur det en gång i tiden kan ha varit att strosa runt här bland äppellundar och rosodlingar med Vättern inpå knuten. Fin miljö för att tillfriskna från diverse krämpor.

Moster Elins glass

Det är inte alls läge för någon glass idag, det är uselt väder men en varm sommardag måste Moster Elins glass i Hjo vara det mest perfekta stället för att köpa sig en glass. Det finns hela 40 sorter att välja mellan och jag som har svårt att bestämma vilken sort kommer inte att få det lättare här.

Även fast glassäsongen är slut ringlar det sig en liten kö utanför det populära glasstället nere vid hamnen i Hjo. Och visst ser det ut att finnas en hel del smarriga glassar, men vi ska alldeles snart inta lunch och skippar glassen för den här gången.

Göta kanalslussar mellan Vättern och Vänern

Vi är nere vid den sydvästra delen av Vättern och tar oss sakta men säkert något västerut. Vi stannar till i Skövde för en bit mat på första bästa ställe, men mer än så får vi inte se av den staden. Det är ingen idé att lämna bilen mer än nödvändigt eftersom regnet öser ner. Vi kör helt enkel tillbaka till Karlsborg för att sedan fortsätta västerut längs Göta kanal och några av de slussar som ligger mellan sträckan, Vättern och Vänern.

Det finns flera mysiga slussar och vi startar med Forsvik för att fortsätta mot bland annat Vassbacken, Töreboda Hajtorp, Norrkvarn och Sjötorp. De råder ingen större aktivitetet vid slussområdena i dag men en och annan båt ser vi som passerar slussarna. Annat var det i somras när vi var vid Söderköpings slussområde, då köade man en bra stund för att ta sig igenom slussen.

Sverige minsta färja

När vi stannar till vid slussen i Töreboda vill vi förstås titta lite närmare på Sveriges minsta färja. Det är färjan Lina som är Sveriges minsta reguljära färja och trafikerar Göta kanal på tvären. Denna unika färjeförbindelse startades 1919 av den pensionerade lokföraren Oskar Lindhult. Från början skedde överfarten med en enkel vrickeka men från slutet av 1930 – talet fick skepparen Färje – Karl tillstånd att spänna en lina över kanalen och därefter kunde en speciell farkost byggas och tas i drift. Den korta färden tar bara 20 – 25 sekunder och färjan dras för hand över kanalen.

Bo i en stubbe eller svamp

Dagen rusar på och sevärdheterna vid Göta kanal är många. Semester utmed Göta kanal är nog något jag kan tänka mig, kanske cykla vissa sträckor och ta bilen andra. När vi kommer fram till slussen vid Norrkvarn hittar vi ett spännande och väldigt annorlunda boende. Tänk att få bo i en stubbe eller svamp, hur häftigt är inte det?

Motorsågskonstnären Sören Niklasson har skapat fyra olika boenden av trä, betong och plywood. De kallas för Flugsvampen, Karljohansvampen, Lilla Stubben och Stora Stubben.

Om man hellre vill bo på hotellet ligger Hotell Norrqvarn precis i anslutning till den lilla stubb- och svampbyn.

Barnens minikanal

Förutom att Norrkvarn håller med sluss, rastplats, hotell och en stubb- och svampby finns här ett mycket fint och roligt område även för barn, en minikanal. Det är ett gullig litet kanalområde med vatten, broar och små byggnader. Det måste vara toppen för en barnfamilj att stanna till här.

Vänerns östsida

Det upphör att regna och snart kan vi se små luckor på himlen. Kanske kan det ändå bli en fin avslutning på vår dag, men den är långt ifrån klar. Vi lämnar den sista slussen vid Sjötorp och kör söder ut igen fast nu utmed Vänern. Vi vi gör ytterligare några korta besök i Mariestad, Kinnekulle och Lidköping innan vi till sist når Trollhättan som blir dagens slutdestination. Och vad händer? Solen kommer fram och vi blir hyfsat nöjda med vårt boende för natten alldeles vid Trollhätte kanal.