Transportsträckor med härliga upplevelser i Norrland
Resor genom Norrland kan erbjuda mer än att bara komma fram till målet. Transportsträckor med natursköna vyer och intressanta stopp gör resan till en del av äventyret.
Vi övernattar i Funäsdalen efter vår vandring och toppbestigning av Helags. Dagen efter är vi lite trötta och ganska stela. Det ömmar lite här och där, men fötterna mår bra och det är huvudsaken. Vi har ett hektiskt schema för våra semesterdagar och vill förstås passa på att både besöka de nationalparker och landskapstoppar som ligger utmed vår färdväg. Det finns en hel del andra sevärdheter och upplevelser som vi också passerar på bilresan norrut. Några av dem gör vi ett stopp vid .
Funäsdalen
Infart mot vägen till Flatruet från Funäsdalen.
Vägen över Flatruet
Det är mycket som vi vill passa på att se under resans gång. Vi passerar bland annat vägen via Flatruet hela fyra gånger under vår vistelse i Härjedalen, dels i samband med vandring till Helags. Vi gör ytterligare en tur och retur mellan Funäsdalen och Ljungdalen eftersom jag vill göra en liten avstickare till den lilla söta byn Storsjö Kapell för att spana in Storsjö kyrka.
Klart att det blir några extra mil, men det är inte vilka mil som helst, vägen över Flatruet är enastående vacker och kan göras hur många gånger som helst.
Läs mitt inlägg ”Vägen över Flatruet till Ljungdalen”
Storsjö Kapell
I den charmiga lilla orten Storsjö finns den söta lilla kyrka som jag sedan barnsben varje år alltid stannade till vid innan vi for hem från fjällen. Inte så intressant för ett barn kanske men minnet av den har alltid funnits kvar. Kyrkan går inte att glömma. Redan förra året var vi här men då var kyrkan under restaurering och täckt med presenningar och vi bestämde att återkomma en annan gång.
Och trots lite pressat tidsschema tar vi oss tillbaka till Ljungdalen och fortsätter därifrån cirka 1,5 mil till Storsjö Kapell. Och det är värt den extratid det tar för kyrkan är vackrare än någonsin.
Till vår stora förtjusning är kyrkan öppen och klart vi går in.
Kyrkan byggdes i Storsjö första gången år 1751 av sex bönder. Den ombyggdes och utvidgades år 1812 till nuvarande skick av byggmästare Fransman i Särvsjö. År 1933 skedde en genomgripande renovering som återställde kyrkans målningar. Förmodligen har kyrkan restaurerats flera gånger även utvändigt, senast förra året.
Jämt – Norgevägen
Vägförbindelser tvärs över den skandinaviska halvön uppkom redan i uråldrig tid. Jämt – Norgevägen är mycket gammal förbindelse mellan Bottenhavet och Atlanten. Dessa öst- västliga leder har haft långt större betydelse för vanligt folk än statsmakternas riksgränser, eftersom de blev betydligt närmare än att ta sjövägen runt.
Vägen var viktig för jämtar att nå Norge, tidigt uppfördes färdmansstugor för skydd och övernattning. Gamla källor kallar leden ”Kungsväg” vilket kan tyda på att kungen ålagt bönderna att sörja för vägunderhållet.
Idag är vägen till viss del återskapad tillsammans med det moderna vägnätet. Leden är röjd och markerad som pilgrimsled mot Nidaros. Det har byggts enkla vindskydd som övernattningsställen. På några platser som till exempel i Storsjö finns vandrarhem och camping för övernattning. Storsjö är beläget ungefär halvvägs mellan Selånger och Trondheim.
Storsjö är en litet samhälle som ligger fint vid stranden av Storsjön i Ljungans dalgång. Byn tillhör Bergs kommun i Jämtlands län.
Rastplatser med det lilla extra
Vid långa bilresor är det förstås viktigt att rasta lite då och då. I Norrland finns många fina rastplatser, flera av dem ligger vid vackra forsar och sjöar. Det är lätt att dröja sig kvar och bara vara. Det ser riktigt mysigt ut när husbilarna ställer upp sig, plockar fram solstolar, fika och riktigt boar in sig.
Det kan man knappast säga att vi gör. Det brukar bara bli ett kort stopp, med kaffe och en lättare lunch på stående fot, ibland hinns det med liten godbit också. Det finns helt enkelt inte tid för några längre raster när dagarna ska delas mellan transportsträckor, vandring och toppbestigningar. Detta är ju givetvis ett självvalt projekt som både är spännande och roligt. Ibland blir det ändå ett par längre raster för att njuta av alla härliga platser utmed vägarna.
Rastplats runt Idrefjäll
Inte bara landskapstoppar
Visst är vi ute efter landskapstoppar och har egentligen inte tid att göra för många avstickare för att traska upp på andra utsiktsplatser. Ibland kan vi ändå inte låta bli ta oss upp för att kolla in fina vyer, som i Tännäs där vi tog oss lite tid för att se orten från ovan. Mycket väl spenderad tid.
Misslyckad toppbestigning gav vackra kyrkor
Varje dag är noga planerad och jag har dessutom gjort markeringar på min papperskarta var de olika landskapstopparna ligger. När vi besökt Hamra nationalpark är tanken att vi även ska hinna göra en toppbestigning på Hälsinglands högsta punkt, Garpkölen. Den ligger inte alls långt från nationalparken och vi är dessutom ute i god tid och har vad vi tycker en bra vägbeskrivning.
I ett par timmar kör vi runt på dammiga och mycket smala skogsvägar utan att lyckas hitta toppen eller var man påbörjar vandringen mot den. Internetuppkopplingen är dessutom svag och efter flera försök måste vi avbryta eftersom eftermiddagen börjar lida mot middagstid och någon måtta får det vara. Vi får helt enkelt komma tillbaka och då får vi ta med en mer detaljerad karta, dessutom är det galet mycket bromsar och mygg när vi då och då stannar för att gå ur bilen för att leta. Det hela börjar känns som ett höstprojekt.
När vi kör mot vår övernattning i Östersund ser vi två gudomligt söta kyrkor som ligger utmed Norrälvens strand. Vi orkar egentligen inte med flera utflykter idag, men vi stannar ändå. En hel turistbuss står parkerad på parkeringsplatsen, men de håller på att lassa in sig för att lämna.
Vi hastar in i kyrkan och träffar reseledaren för ressällskapet, hon berättar att vi kan tacka henne för att det är öppet minsann. Det visar sig att hon ringt prästen som precis hade gått på semester, men eftersom en hel turistbuss gärna ville besöka kyrkan hade denne ordnat att den skulle vara öppen idag. Tur kan man säga eftersom Älvros gamla kyrka är så fantastisk vacker. Även Älvros nya kyrka har guiden fixat så att den är öppen. Vi får alltså möjlighet att se bägge.
Älvros gamla kyrka
Den vackra kyrkan i Älvros har troligen funnits redan under tidig medeltid. Under katolsk tid gick Pilgrimsvägen genom Härjedalen till domkyrkan i Nidaros, via Älvros. Först mot slutet av 1500-talet och början av 1600-talet nämns sockenkyrkan i Älvros i skriftliga källor. Den träkyrka som står idag byggdes 1739–1740, men delar av den äldre kyrkan bevarades och ingår fortfarande i byggnaden. Under senare delen av 1700-talet tillkom flera fina utsmyckningar, bland annat predikstolen och en snidad dopängel i trä.
Efter en lång period av sakta förfall insåg man kyrkans kulturvärde och den genomgick en restaurering mellan 1929 och 1932. På västläktaren, som byggdes vid restaureringen, finns målningar av apostlarna som flyttats dit från två rivna läktare i norr och söder. Numera används kyrkan för gudstjänster under sommarmånaderna.
Älvros gamla kyrka är en av de vackraste kyrkor som vi har besökt och ska även vara en av landets finaste äldre träkyrkor med klockstapel. Den har genuin inredning från 1700-talet och är en av fyra kyrkor i Sverige som har stjärnvalv av trä.
Klockstapeln uppfördes 1796.
Älvros nya kyrka
Knappt en kilometer från Älvros gamla kyrka ligger Älvros nya kyrka. Den uppfördes i trä i nygotisk stil mellan 1880 och 1886. Arkitekten hämtade inspiration från fornnordiska former, vilket gjorde kyrkan unik i länet. Tornet fick en ovanlig placering i ena hörnet av gaveln istället för mitt på.
Under kyrkans tak, hängande från en vakande kyrktupp, finns två kyrkklockor från 1700-talet. Dessa gjöts ursprungligen för Älvros gamla kyrka och skulle flyttas hit när den gamla kyrkan skulle rivas. Rivningen blev aldrig av, vilket gör att den lilla byn idag har två kyrkor. På 1950-talet restaurerades den nya kyrkan och fick sitt nuvarande utseende.
Personligen upplevs kyrkans interiör som enklare och något kyligare än dess yttre, som är mer utsmyckat och karakteristiskt.
Rast vid Piteälven
En annan trevlig rastplats med en liten ställplats för husbilar/ vagnar stannar vi till vid en morgon på vår bilresa norrut. Vi befinner oss norr om Arvidsjaur och ska vidare mot Norrbottens högsta topp. Det är en strålande och varm sommarförmiddag när vi stannar till en stund vid E45:an och njuter av den oreglerade Piteälven som är en av Norrbottens största turistattraktioner. Älskad av både fiskare, paddlare, campare och många andra besökare som söker vildmark.
Storforsen
Vi är som sagt på väg till Västerbottens högsta punkt, Vitberget och kör runt en bra stund på grusiga småvägar för att hitta skylten. Den tidiga förmiddagen har övergått till lunchtid och värmen stiger rejält, men det är inget som hindrar mig från att göra en toppbestigning. Det finns dock andra marodörer som mygg och broms, när vi stiger ur bilen blir vi direkt överfallna av alldeles för många och riktigt stora bromsar. De störtdyker mot oss och vi ger upp. Det får bli Storforsen istället.
Ingen dum ersättare alls lär det visa sig. Vi får en trevlig eftermiddag och kan njuta av lite sol och en häftig fors innan bilresan går vidare norrut.
Promenadslinga
Vi gör en trevlig promenad runt forsen och den är riktigt maffig. Storforsen är Nordens största outbyggda fors med 82 meters fallhöjd på 5 kilometer. Under forsens sista 600 meter faller den 50 meter.
Vi går en liten slinga med några utsiktsplatser. Det är förstås en hel del folk den här varma och soliga dagen men någon trängsel om stenhällarna upplever vi inte. Det finns möjlighet till att ta sig ett dopp i de lugnare delarna av Storforsen.
Vi fortsätter färden mot Kiruna
Vi tittar på väderprognosen för de närmaste dagarna och ser att ett högtryck med temperaturer nära 30 grader kommer att dominera i Norrbotten. Planen var att ta oss till Saltoluokta fjällstation, där jag länge har velat övernatta för att bland annat besöka Stora Sjöfallets nationalpark. Jag är dessutom väldigt sugen på att göra en helikoptertur, där det ska vara möjligt att uppleva det så kallade ”Treparksmötet” utan större ansträngning.
Men att vandra i för höga temperaturer är inte särskilt behagligt, och varken regn eller rusk lockar heller. När vi ser att vädret verkar något svalare uppe i Abisko, väljer vi istället att ta oss dit och hoppas på lägre temperaturer nästa vecka, så att vi då kan fortsätta till Saltoluokta.
Det blir en övernattning i Kiruna och det är något visst med Kiruna ändå. Vi vill gärna ta oss en titt ännu en gång medan staden fortfarande är någorlunda intakt. Vi var ju här förra året också och mycket har hänt sedan dess. Sakta men säkert monteras det gamla Kiruna ner och ett nytt byggs upp i en rasande fart. Inte tillräckligt snabbt säger man, det har blivit en hel del förseningar, men snart så…
