En liten glimt av Sonfjällets nationalpark

Efter vår fjällvandring vid Helagsfjället bestämmer vi oss för att ta oss något söderut mot Hede och Sonfjällets nationalpark. Vi blir lite sena eftersom jag gärna vill besöka den lilla fjällbyn Storsjö och dess undersköna lilla kyrka. Det blir en omväg på nära nio mil vilket gör att vi kommer fram till Sonfjället ganska sent framåt eftermiddagen.

Tanken är i och för sig inte att göra någon längre vandring eftersom vi är lite trötta och ömma i ben och kropp efter turen till Helags. Det är nog framför allt nedstigningen av fjället som gav den värsta träningsvärken i låren.

Någon liten vandring är vi ändå beredda att göra nu när vi hittar fram till Sonfjället utan några större problem.

Det finns flera intressanta vandringar men att bestiga ännu en topp är inget vi orkar med idag. Jag hade tänkt Lillfjället som det inte ska vara så långt att gå till, men ser ingen vandringsled dit när vi tittar på informationskartan. Däremot finns en markerad led till Högfjället som är 5 km lång, det vill säga en tur på en mil tur och retur. Uppåt är det förstås också. Vi velar lite och bestämmer oss till sist för den minst utmanande men kanske den tråkigaste, “Familjeslingan”.

Familjeslingan 2,5 km

Vi går in i björkskogen och tar oss ut på en stenig och lerig stig full av rötter och mygg. Det känns långt från den fjällvandring som Sonfjället är känt för. Vi går ändå snällt den 2,5 kilometer långa slingan. Längs leden finns det små fina informationsskyltar som är uppsatta och vi lär oss allt om fjällets naturrikedomar och om alla djur som lever här.

Sonfjällets nationalpark

Sonfjället blev nationalpark 1909, som var känt som ett av Sveriges viktigaste områden för den då utrotningshotade björnen. Nu har stammen hämtat sig och visst kan man få se björn här uppe på fjällsluttningarna. Området är ett av Sveriges mest björntätaste områden med en permanent björnstam som vandrar över stora delar av parken. Hösten ska vara den bästa tiden för att se björn då är bären mogna att mumsa i sig. En björn som väger 100 kg kan äta så mycket som sex stora hinkar bär.

Stundtals tittar vi upp på det fjäll som ligger högt över vår lilla vandring. En annan gång ska vi absolut ta och göra vandringen till någon av fjälltopparna. Det verkar vara en spännande vandringar och av de bilder som jag sett känns det som en annan värld än den vi just nu strosar runt i.

Vandring från entré Nyvallen

Familjeslingan

Beräknad tidsåtgång: 1–2 timmar (cirka 2,5 km). Vill man bara göra en kort tur och ändå få lite utsikt över det storslagna landskapet. Där slingan viker av från leden finns en vacker öppen plats, där man kan blicka ut över skogslandskapet. Rastplatsen är utrustad med bänkar och bord. Slingan fortsätter tillbaka mot Nyvallen genom frodig granskog.

Lillfjället – den lilla toppen med den stora utsikten

Beräknad tidsåtgång: 2–3 timmar (cirka 4 km). Till Lillfjället kommer man genom att följa stigen förbi informationsstugan och vidare upp genom fjällbjörkskogen. Där skogen glesnar ser man ”Lilltoppen” till höger, en liten bit upp i sluttningen. Uppe på Lillfjället (1010 meter över havet) har man en fantastisk utsikt över det skogs- och fjällandskapet med fäboden och de klara småtjärnarna nedanför fjället.

Topptur till Högfjället

Beräknad tidsåtgång: 6–8 timmar (cirka 11 km). En topptur till Högfjället (1278 m ö h) är en givande men ganska krävande heldagstur. Från Nyvallen följer man stigen förbi informationsstugan upp genom fjällbjörkskogen. Lillfjället kan vara en lämplig plats att vila på, annars följer man bara den markerade stigen uppåt i den branta sluttningen tills man kommer upp på fjällplatån. Sedan är det bara att fortsätta vidare mot högsta toppen.

Nåväl ett besök i Sonfjällets nationalpark är nu gjort och vi far vidare till vår övernattning i Klövsjö.

Vad tyckte vi om Sonfjällets nationalpark?

Egentligen går det inte att tycka så mycket. Den lilla familjeslingan var visserligen intressant men ganska tråkig och tog betydligt längre tid att gå än vad vi tänkt. För att få en rättvis bild av nationalparken är det förstås ett måste att göra en tur åtminstone till Lillfjället eller helt till Högfjället.

Det finns en hel del parkeringsplatser och när vi besöker parken är den knapp halvfull. Däremot ser vi att ett par veckor senare står bilar lång bort på vägen i ett TV – inslag om massinvasionen i Sveriges fjällvärld. Det är inte bara Fulufjället och Steshuvuds nationalparker som är populära.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

tre × tre =