Resa i Sydostasien – Mot Phnom Penh, dag 7
Efter ett par händelserika dagar i Siem Reap är det dags att se mer av Kambodja. Vi lämnar vår lilla trygghet i Siem Reap och fortsätter med buss de nära 32 mil långa sträckan till, Phnom Penh, Kambodjas huvudstad. En resa som tar en cirka sex timmar med ett par stopp längs vägen.
Kanske är det en väl lång bussresa vi har framför oss, men med ett par intressanta stopp blir det inte alls långtråkigt. Några av resenärerna hinner slumra under resans gång, medan jag outtröttligt försöker se så mycket som möjligt av vägen genom Kambodja. Egentligen är jag inte så förtjust i att resa med buss. Det är ju bil som är vi alltid rest med tidigare, men jag tycker det går allt bättre för var dag resan fortsätter.
Naga-bron
Vårt första stopp mot Phnom Penh är en berömd naga-bro. “Naga” betyder att den är utsmyckad med nagor, det vill säga mytologiska ormväsen som är karakteristiska för kambodjanska tempel och broar.
I Kambodja finns det flera sådana broar, men vissa är särskilt kända och intressanta som den längs vägen mellan Siem Reap och Phnom Penh som vi besöker. Bron är nästan 900 år gammal och byggd under kung Jayavarman VII:s tid på 1100-talet, vilket gör den till en av de äldsta bevarade stenbroarna i regionen. Det är en imponerande bro särskilt med de vackra valven och den hållbara konstruktion och längs brons sidor slingrar sig nagor som gör den kulturell värdefull.
Det blir ett ganska lagom stopp på cirka 20 minuter då vi hinner ta oss fram och tillbaka på bron. Det är väldigt varmt och det känns faktiskt lite skönt att sätta sig i den luftkonditionerade bussen för lite svalka.
Flera turistbussar stannar till vid den berömda naga-bron.
Vägen genom Kambodja går på relativt bra vägar. Ibland är det till och med motorväg men inte i samma skick som våra hemmavid. Under resans fascineras jag av alla risfält vi kör förbi. Så mycket ris det finns här i Kambodja.
Utmärkta stopp utmed vägen
Innan vi gav oss iväg på vår första gruppresa var jag lite skeptisk till att inte få bestämma själv, något vi annars alltid gör när vi är vår egen “resekapten”. Funderingarna kretsade kring hur tidseffektiv resebyrån var och när vi under resans gång skulle stanna för pauser, mat och toalettbesök, men det visade sig vara helt i onödan.
Vi stannar och tar pauser när det är rimligt. Vid lunchtid har vi ibland förbeställt maten, så både bord och mat står redo när vi kommer. Vår lokala guide har koll på var man kan stanna, där det är fräscht och där det finns hyfsade toaletter. Under matpauserna behöver ingen stressa, men heller inte sitta och vänta längre än nödvändigt. Allt flyter på smidigt, vilket jag verkligen uppskattar.
Vi lunchar på ett trevligt ställe med utsikt mot floden och risfälten. Maten är okej och allt går smidigt.
Vid nästa paus stannar vi till vid spindelmarknaden i Skuon. Vi är förstås långt ifrån ensamma om det, när turistbussarna rullar in strömmar små barn, bara fem–sex år gamla, fram med sina stora spindlar. De vill att vi ska hålla dem en stund och sedan betala en slant. Ett sätt att överleva i en vardag där skolan inte är självklar.
Det finns mer än spindlar man säljer allt från frukt, snacks och souvenirer. Några ur resesällskapet handlar lite gott och så kör vi vidare.
Vid ännu ett stopp för att sträcka på benen möts vi av Buddhastatyer i alla storlekar. Kanske hade någon av dem fått plats i handbagaget. Nej, jag tror inte det, men visst hade det varit fint med en staty i trädgården.
Framme i Phnom Penh
Framåt eftermiddagen når vi Phnom Penh där vi checkar in på LCS Hotel & Apartment. Ett bra hotell men vi får tyvärr ett ganska trist rum på våningsplan två. Det är mörkt och vi har definitivt ingen rolig utsikt. Först försöker jag byta men det är fungerar inte alls på samma sätt när man åker på gruppresa som när man bokar själv. Här får man ta vad som erbjuds och vissa fall kan man uppgradera sig privat mot en kostnad, men det är inte alltid det fungerar heller.
Det är bara att strunta i vårt tråkiga rum och istället tar vi oss upp på hotellets högsta våning. Här finns det passande nog en takbar och pool. Ett välbehövligt dopp är inte dumt efter dagens långa resa innan vi ger oss ut på Phnom Penhs gator.
Härlig svalka i hotellets lilla pool.
Besöka stan
Vi bor knappt en kilometer från den stora marknaden i Phnom Penh, men till fots är det inte lätt att ta sig fram. Är det mycket bilar och mopeder i Siem Reap är det ingenting mot hur det är i landets huvudstad. Trottoarerna är heller inte riktigt utbyggda, några meter här och där finns, men sedan tar de slut och vi hamnar i sand och jord. Att ta sig över gatan är till en början ett gissel, men precis som i Bangkok blir vi allt tuffare och hittar strategier för att överleva trafiken.
Utmed huvudgatan som går parallellt med Mekongfloden ligger stora byggnader som skymmer utsikten, men snart kommer vi fram till en stor boulevard. Den ser förhållandevis ganska ny och modern ut. Här strosar både den inhemska befolkningen och vi turister. Precis intill ligger en hamn där de klassiska träbåtarna tar turister ut på floden för att få njuta av en eventuell solnedgång.
Mekongfloden i Phnom Penh
Vi blir faktiskt lite frälsta av att åka tuk-tuk och vill förstås göra det så mycket som möjligt. Dels är det väldigt roligt, dels är det otroligt billigt, nästan så att man skäms. Vart vi än väljer att åka kostar det sällan mer än 2 USD, vilket motsvarar cirka 20 kronor.
Framme vid hotellet väntar goda drinkar.
I Kambodja är man inte mycket för trafiksäkerhet. Det är inte ovanligt att se hela familjer på en och samma moped eller motorcykel. Ofta bär föräldrarna hjälm men däremot är det ovanligt att se barn använda hjälm. Någon gång ser vi även ett mindre barn på cirka tre år sitta bakom sin förälder med ett spädbarn emellan sig.
Eftersom vi snabbt upptäcker hur enkelt det är att ta sig runt med tuk-tuk blir det också lätt att ge sig ut i kvällsvimlet igen. Vi tittar bland annat in på marknaden intill boulevarden. Här finns också gott om restauranger att välja mellan, några större och mer påkostade, andra som inte ser mycket ut för världen men som serverar både god och billig mat.
Slutet gott, allting gott
Väl tillbaka på hotellet är det dags att gå till sängs, men den här gången slår ödet till. Jag hinner knappt duscha mer än någon minut innan vattnet börjar svämma över på hela badrumsgolvet. Det rinner inte undan utan bildar snabbt en liten pool, mitt i badrummet. Efter några irriterande samtal med receptionen, som först tror att problemet går att skura bort, lyckas vi till slut övertala dem att låta oss byta rum. Och visst finns det ett ledigt rum högst upp i huset, med fantastisk utsikt över gatan och Mekongfloden. Dessutom är det betydligt större och ljusare. Här trivs vi alldeles utmärkt.
