Tre kommuner i skärgården – Österåker, Vaxholm och Norrtälje (11-13/290)

Vi är inne i februari månad och det är dags att besöka tre nya Stockholmskommuner. Eftersom vi själva bor i norrort passar det bra att hålla oss till våra grannkommuner ett tag till. Vi har ett flertal kommuner runt omkring oss och som tillhör Stockholms län.

Följ med på en ny runda kommuner i norra Stockholm…

Österåker kommun

Vi kör E18 norrut mot Norrtälje men tar av motorvägen mot Österåkers kommun. Kommunen har en befolkning på cirka 44 608 invånare och ligger därmed på en 56 plats av Sveriges alla kommuner. Österåkers kommun är en blandning av stad, villa och skärgård. Här finns ett flertal bostadsområden utspridda runt om i kommunen och som omges av mycket natur med havet inpå knuten. Centralort är Åkersberga och här ligger kommunens alla bekvämligheter som butiker, vårdcentral, bibliotek och skolor.

Österåker ligger en bit från Stockholm men med goda kommunikationer, hit går Roslagsbanan och även bussar. Ja, det är väl ingen hemlighet att Roslagsbanan ofta står stilla när nya spår ska läggas och renovering av de gamla ska genomföras. De flesta i kommunen håller sig nog med egen bil för att vara på den säkra sidan.

Österåkers kommunalhus ligger nära centrum och invigdes 1955. Kommunen hade under den här tiden började växa när allt fler av Stockholms invånare inte riktigt fick plats i stan och det blev populärt att flytta ut till kommuner runt om Stockholm. Här fick man möjlighet att köpa en bra bostad till ett rimligt pris.

Tätorten Åkersberga uppstod i Österåkers socken tack vare närhet till Stockholm och järnvägen. I början av 1900 – talet började Södra Roslags Kustbana byggas ut och man fick en station här vid ett gärde som tillhörde gården Berga. För att skilja den från andra stationer med samma namn skyltades den som “Åkers Berga” det vill säga “Berga i Åkers skeppslag”. Senare kom namnet att skrivas med bindestreck och slutligen bildades dagens namn.

Österåker är en riktigt småhuskommun även om det finns en del både äldre och nyare bostadsområden med lägenheter runt Åkersberga centrum. Jag tycker det är trevligt med en blandning av gammalt och nytt, vilket Åkersberga har lyckats väl med. Kommunen har förnyat sig i en lagom och varsam takt.

Under åren 1974 – 1983 var Åkersberga centralort i Vaxholms kommun men efter delningen övergick orten till att åter bli centralort i Österåker. Under 1990 – talet byggdes köpcentrumet ut och genomfartsleden däckades över och det blev en tunnel för trafiken.

Åkersberga centrum “Skutan” är ett lagom stort centrum med ett flertal butiker och med goda parkeringsmöjligheter alldeles intill. Här ligger även stationen Åkersberga där man tar roslagsbanan in till stan.

Inte långt från centrum ligger Åkers kanal som är resterna från farleden Långhundraleden som vikingarna färdades på när de skulle ta sig från Östersjön till Uppsala. Farleden var en mycket viktig förbindelse från bronsåldern och ända in i medeltiden. Kanalen började byggas i början av 1820 – talet av soldater och trafiken öppnades 1825 eftersom det fanns behov av regelbundna förbindelser med Stockholm. Den första passagerarbåten sattes i trafik på 1850 – talet och från 1880 – talet var det ångfartyget Åkers Kanal som gick rutten Stockholm – Brottby. Hon kallades i folkmun för Tuppen eftersom hon väckte folk med ångvisslan på sin tur tidigt på morgnarna.

Att promenera längs kanalen är oavsett årstid mysigt, men förmodligen lite roligare under sommarmånaderna när de restauranger som ligger vid ån, håller sina uteserveringar öppet. Här ligger även ett nytt bostadsområde med både flerbostadshus och trevliga villor med bästa läge mot kanalen.

När vi kör igenom Åkersberga hamnar vi på den “gamla” vägen mot Åkersberga och passerar Ekbacken som är Österåkers hembygdsgård. En februaridag som denna känns det långt tills ekarna i parken visar sin bästa sida, men ståtliga är de, även utan sin grönska.

Österåkers hembygdsgård- och fornminnesförening ligger i de röda stugorna.

När vi letar efter kommunens sevärdheter hittar vi bland annat den medeltida borgruinen Biskopstuna. Tyvärr får man inte gå in i ruinen just nu, men man kan kika lite utanför på borgen som uppförts under 1200 – talets slut av ärkebiskopen i Uppsala. Under reformationen tog Gustav Vasa gården Tuna av ärkebiskopen och borgen spelade ut sin roll.

Nu försöker kommunen att utveckla Biskopstuna till ett besöksmål. Det är ett komplicerat projekt då man jobbar med en fornlämning som är skyddad enligt kulturmiljölagen. Vi får återkomma vid ett senare tillfälle och se hur det hela utvecklats.

Österåker är ju en skärgårdskommun och vi passar på att ta oss till Österskär som ligger några kilometer från Åkersberga centrum. Vi kliver in i villaidyllen och husen här är av blandad stil, men närmast vattnet ligger ett par riktigt fina kåkar som kan njuta av den fina utsikten mot Trälhavet.

Vi har kört Strandvägen och når vägens slut där vi hittar Österskärs havsbad. Badplatsen anlades i början av 1900 – talet och var då avgiftsbelagd. Här fanns anställd simlärare, hopptorn och badhytter. Allt revs så småningom och istället anlades badplatserna Solbrännan och Badholmen. Idag drivs Solbrännan av kommunen, och vad vi kan se verkar det vara ett café.

Trälhavet utanför Österåker. 

En kyrka som vi många gånger kört förbi utmed vägen mot Vaxholm men som tillhör Österåkers kommun är den fina Östra Ryds kyrka som uppfördes av Stureätten under 1400 – talet. Idag när vi är ute på kommunbesök måste vi ta oss en närmare titt på den så populära kyrkan för både bröllop och dop. Kyrkan ligger vackert uppe på en kulle nära Rydboholm slott.

Vi har tur för kyrkan är öppen och vi får tillfälle att titta in och får till och med en liten pratstund med en av kyrkans personal. Och det är verkligen en sådan fin kyrka med underbara kalkmålningar av Johannes Ivan. I kyrkan finns även en stor tavelsamling som ätten Brahe skänkt till kyrkan i slutet av 1600 – talet.

Östra Ryds kyrka är en underbar liten kyrka som många av kommunens invånare väljer för bröllop eller dop.

I kyrkan hänger fantastiska tavlor.

Inte långt från Östra Ryds kyrka ligger Rydboholms slott undangömt. För ett par år sedan gjorde vi ett besök här, men tyvärr är inte slottet öppet för allmänheten. Däremot är den fina lummiga engelska parken från 1700 – talet tillgänglig för allmänheten. Den anlades av Magnus Fredrik Brahe och enligt tidens mode fick parken många romantiska accessoarer som man idag kan strosa runt och kika på med utsikt över Hällsundet.

Närmare än så här kom vi inte Rydboholms slott.

Minnestemplet vid Rydboholms slottspark ligger vackert vid Hällsundet.

Skogshyddan vid Rydboholms slottspark.

Ännu en vacker kyrka är Roslagskulla kyrka som ligger vid Wira Bruk och som också är en trevlig sevärdhet i Österåker kommun.

Läs mer om Wira Bruk 

Vaxholms kommun

Vi lämnar Österåkers kommun och tar oss vidare mot grannkommunen Vaxholm. En härlig skärgårdskommun där tiden tycks ha stått stilla och jag tror många med mig håller med om att Vaxholm har lyckas behålla sin charm. Med dagens 11967 invånare hamnar Vaxholm på 188 plats bland Sveriges 290 kommuner.

Kommunhuset

Vaxholm fick sina första reguljära ångbåtsförbindelser på 1850 – talet och än idag är båttrafiken livlig här i Vaxholm.

Då och då besöker vi Vaxholm. Det tar knappa halvtimmen för oss att köra hit från Vallentuna men kommer man från annat håll finns det även bussar och båt bland annat från Stockholm.

När solen skiner är Vaxholm alltid en trevlig utflykt. Vi brukar starta vår utflykt i hamnen som är Vaxholms hjärta. Sommartid är det full fart här med massor av folk som ska ta sig ut på öarna runt om med charmiga skärgårdsbåtar. Men även vintertid är Vaxholm en levande kommun där det alltid händer någonting runt hamnen. Bilfärjorna som kör över sundet fram och tillbaka till Rindö går ofta och oavsett årstid ringlar sig kön av bilar som ska på och av färjan.

Vaxholm är inte bara hamnområdet och de pittoreska kvarteren med butiker och restauranger. Det finns hela 70 öar runt om i kommunen varav 57 är bebodda. Några når man lätt med bilfärjan andra behöver man åka passagerarbåt för att nå. Sommartid brukar vi ibland göra en trevlig tur från Vaxholm till Rindö och vidare mot Värmdö. På Rindö finns flera sevärdheter som till exempel Fredriksborgs fästning.

I hamnen finns flera trevliga restauranger som ofta känns välfyllda av gäster, vardag som helg. Mest känt är Waxholms hotell med anor från slutet av 1800 – talet.

Även en regnig kväll i december är det mysigt att titta ut över hamnen från Vaxholms Hotell.

Vaxholm bjuder på trevlig stadsvandring, det är mysigt att strosa runt i de äldre kvarteren bland charmiga sekelskiftes hus som tronar på höjderna med utsikt över Kastellet och skärgården.

En linfärja går mellan Vaxholm och Kastellet och väl över på ön finns mycket att uppleva med bland annat Vaxholms Fästningsmuseum som skildrar fästningens historia. Det finns även gallerier och butiker och möjlighet att fika eller äta lunch på Bistro Kastellet.

I de äldre kvarteren ligger tjusiga trävillor som tronar ut över staden.

Vaxholm fick sina första stadsprivilegier år 1647, av drottning Kristina. På 1700-talet fanns en stark koppling mellan Vaxholm och fästningen, inte minst beroende på läget invid farleden mot Stockholm, eftersom lotsning och tull var viktiga verksamheter. Runt år 1770 arbetade cirka 800 personer  på fästningen. Hundra år senare började folkmängden öka och Vaxholm blev en viktig knutpunkt i skärgården. Sommargästerna börjar hitta ut till Vaxholm som blev mer och mer attraktivt som sommarort. Det byggdes stora sommarvillor som än idag finns kvar och gör Vaxholm till en riktigt idyll.

Vaxholms rådhus

Ute på Bogesund som inte är någon ö men väl omringad av vatten finns det läckra Bogesund slott som byggdes 1642 – 1650 av Per Brahe den yngre. Han var då Sveriges största godsägare och det sägs att han betraktade Bogesunds slott som sitt huvudslott och hem. Vi har ännu inte hunnit varit inne på slottet med däremot har vi gått flera vandringsleder runt i den fina naturen nära stränder och skog.

Härliga vandringsstigar finns det vid Bogesund.

Läs mera: Januari – Ett litet vinterbesök i Vaxholm 

Norrtälje kommun

Vi lämnar Vaxholm och tar oss vidare norrut på E18 för ett besök i Stockholms läns nordligaste kommun. Norrtälje ligger cirka 7 mil norr om Stockholm, men eftersom det är roligare att åka gamla “Norrtäljevägen” tar vi av vid Brottby som ligger utmed E18. Förr var det en mycket trafikerad väg men sedan motorvägen öppnades på 1990 – talet är det en rogivande tripp som går i lantlig miljö.

Under hela min barndom åkte vi “Gamla Norrtäljevägen” när vi i tid och otid skulle ut till landet som vi hade på Rådmansö. När motorvägen stod klar var jag utflugen ur boet och sedan var det endast sporadiska besök i Norrtälje som gällde. Lite synd eftersom Norrtälje är en riktigt härlig stad, särskilt sommartid.

Idag när vi ska göra kommunbesök kör vi “Gamla Norrtäljevägen” och precis innan vi är framme i Norrtälje kommer vi fram till Frötuna kyrka som tyvärr endast är öppen på vardagar. Det är synd eftersom kyrkan verkar vara både vacker och intressant.

Norrtälje är förvisso en kommun med många sommargäster, inte minst av stockholmare som har sina sommarbostäder runt om i kommunen. Men trots det är kommunen relativt stor med hela 63 000 bofasta invånare och ligger på 38 plats bland Sveriges alla kommuner. Kommunens folkmängd har de senaste åren ökat snabbt.

Norrtälje fick stadsprivilegier på 1600 – talet men var från början en liten handelsplats längst in i Norrtäljeviken.  I mitten av 1800 – talet blev Norrtälje känt som kurort tack vare sitt gyttjebad. Ett societetshus byggdes och i societetsparken låg varmbadhuset. Under 1840 – talet kom en båtförbindelse mellan Stockholm och Norrtälje att byggas. Eftersom många kom till Norrtälje för att bada var det naturligt att ta ångbåten från Stockholm. Tack vare båtförbindelsen kunde även gyttjan exporteras ut i Europa. Norrtälje var alltså en riktigt känd badort under en ganska lång tid men under andra världskriget dog badlivet ut.

Societetsparken är än idag ett välbesökt rekreationsområde med tennisbanor och promenadstråk. Under de senaste åren har ett nytt och ganska stort bostadsområde etablerat sig på andra sidan parken med både moderna höghus och flerbostadshus men som jag ändå tycker smälter in väl. Tidigare låg här ett trist industriområde med fula byggnader som nu är utbytta mot trevliga restauranger och mysiga små bryggor ut mot vattnet.

Utomhusscenen finns fortfarande kvar i societetsparken och används för olika musikevenemang, sedan tidigare låg här en musikpaviljong där badgästerna kunde lyssna på olika musikaliska framträdanden.

På 1960 – talet hade Norrtälje en färjelinje som trafikerade Norrtälje – Mariehamn – Åbo. 

En ny bro har byggs för att förbinda det “nya” Norrtälje med “Societetsparken”.  Även om jag gärna vill att allt ska vara som förut gillar jag när det byggs varsamt och med känsla. Det har man verkligen lyckats med här i Norrtälje. Trots att Norrtälje är en idyllisk stad med många villor smälter de nya husen väl in här vi inloppet till staden.

Så längs jag kan minnas har den söta ångbåten Norrtelje legat på samma plats. Fartyget byggdes på William Lindbergs Verkstad- och Varfs AB i Stockholm år 1900. Hon trafikerade Stockholm – Furusund – Norrtälje fram till 1950 då hon övergick till andra rutter, bland annat som Ålandsbåt med dagliga turer mellan Norrtälje och Mariehamn. Sedan 1968 är hon en musei- och restaurangbåt som ägs och förvaltas av Stiftelsen S/S Norrtelje tillsammans med en vänförening. Under snart 50 år har hon sin givna plats vid den norra kajen i hamnen.

Mitt genom staden virvlar Norrtäljeån och som mynnar ut i den glittrande Norrtäljeviken. Här finns ett trevlig promenadstråk med parker och lite konst.

Mitt i stan på Lilla Torget ligger Stadshotellet. 

På Lilla Torget ligger Wallinska gårdarna från 1730 – talet och är kanske de mest kända byggnaderna i Norrtälje.

Vinter som sommar är det mysigt att strosa runt i Norrtälje.

Norrtälje Rådhus ligger på Stora Torget med kullstensprydd trottoar. Redan 1622 stod en rådstuga här men den kom ryssarna att bränna ned 1719. Ett nytt rådhus byggdes upp byggdes upp 1730 som blev nedmonterat på grund av rötangrepp. 1792 blev det återfört i ursprunglig stil. I rådhuset inrymdes stadens förvaltning, rådhuskällare och vaktstuga. Idag finns bland annat kommunens vigselrum en trappa upp.

Från stationen i Norrtälje går det bussar, men en gång i tiden gick Roslagsbanan från Östra stationen i Stockholm till Norrtälje. Linjen Rimbo – Norrtälje lades ned 1969.

Norrtälje kommun är givetvis inte bara tätorten Norrtälje. Kommunen har många härliga skärgårdsområden som man kan nå med både bil och båt. Själv tillbringade jag alla mina somrar ute på Rådmansö. Här ligger ett helt gäng med trevliga orter som nu på vintern ligger ganska öde. Annat är det på sommaren då sommargästerna väller ut till Gräddö, Rävsnäs och Södersvik. Inte långt från dessa orter går färjor till både Finland och Estland.

Norr om Norrtälje ligger mysiga Grisslehamn och även därifrån går färja med Eckerö – linjen till Mariehamn på Åland. Här ligger också det populära Hotell Havsbaden som nog alla, utom jag har besökt.

Ålands hav.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

1 × fyra =