Lidingö – En kommun med skulpturer och härlig natur

Det är dags att besöka en Stockholmskommun. Vi bestämmer oss för att ta en titt på Lidingö kommun med endast en halvtimmes bilresa hemifrån vår egen kommun.

Tyvärr är det lite kallt och ganska trist väder, åtminstone till en början när vi en lördag i februari gör en riktigt heldag på Lidingö. För att ta oss med bil till Lidingö kör vi via Stockholms stad och Lidingöbron. Bron sträcker sig över Lilla Värtan och tar oss vidare till Torsvik på Lidingö.

Väl på Lidingö hamnar vi i en småstadsidyll men med storstaden endast ett stenkast bort. Vi känner direkt att Lidingö har allt man kan önska sig av en kommun. Lidingö bjuder sina invånare på allt från ett trevligt centrum till fin natur med mycket vatten inpå knuten.

Vår vana trogen när vi gör kommunbesök är det kommunhuset vi vill starta vid och det ligger i Lidingö centrum. Här parkerar vi bilen och går på en liten upptäcktsfärd på mycket isiga gator, ja jag stapplar mig framåt och grämer mig över att inte tagit mina icebugs på fötterna.

Lidingö stad

Lidingö är gammal kulturbygd. Det vittnar gravfält från järnåldern och runskrifter från vikingatiden om. Ön tros ha varit bebodd sedan 600 – talet. År 1803 fick Lidingö sin första bro till fastlandet och ön kom därefter successivt utvecklas från en jordbruksbygd som levererade mjölk och fisk till stockholmarna till en modern villastad. I mitten av 1800 – talet lockades också sommargäster hit till ön genom att ångbåtarna hade börjat ha turer ut till sommaridyllen. Flera stora sommarvillor från sekelskiftet finns ännu kvar. Lidingö ligger knappt 15 minuter från Stockholms centrum. Trots närheten till storstaden känns det som att Lidingö har behållit sin karaktär av skärgårdsö och lantlig idyll.

Staden har cirka 48 000 invånare och det finns stora grönområden som ger goda möjligheter till friluftsliv och rekreation. Besökaren och invånarna kan strosa runt bland forntida gravplatser och hällristningar. Det finns även rik kultur med möjlighet till arkitekturvandringar bland offentlig konst, monument och konstsamlingar av högsta klass. På Lidingö är man lite bortskämda med spännande skapelser av både dåtida och nutida konstnärer inom flera områden.

Stadshuset

Vi hittar snart kommunhuset som är ett lite mer ovanligt stadshus i centrum. Här finns förutom kommunförvaltning, bibliotek, och kulturhus. Byggnaden uppfördes i början av 1970 – talet och anses ha ett högt arkitekturhistoriskt värde. Enligt kommunen är stadshuset “unik som anläggning och den blanka gestalten får betraktas som ovanligt för sin tid”.

Millesgården

En av de få sevärdheter som jag känner till som finns på Lidingö är Millesgården. Trots de stockholmare vi ändå är tycker jag att vi är riktigt dåliga på att besöka sevärda platser i vårt närområde. Så självklart tar vi oss till Millesgården och gör ett mycket trevligt besök i skulpturparken och på muséet.

Millesgården är skulptören Carl Milles och hans hustru konstnären Olga Milles hem. Det byggdes 1908 av Carl Milles själv och hans fru Olga Milles. Idag är Millesgården ett museum och konstnärshem, med antika samlingar, en vidsträckt skulpturpark, en konsthall med en museibutik samt en restaurang.

1906 köpte konstnärsparet Carl och Olga Milles tomten här på Lidingö. De planerade att bygga ett hem med konstateljé och 1908 stod huset klart. Flera om- och tillbyggnader gjordes under de år som paret var verksamma här men 1931 flyttade de till USA. Paret Milles skänkte 1936 Millesgården till svenska folket och den drivs av en stiftelse, Carl och Olga Milles Ldingöhem. Paret fick förstås bo kvar resten av sina liv här och vid sina återkommande besök till Sverige bodde de i Annes hus på nedre terrassen. Platsen på Hersudsklippan ligger vackert med vyer utöver Stockholm.

Aganippefontänen

Den nedre terrassen är insprirerad av Italien. En fantastisk piazza med fontäner, murar och massor av trappor möter oss här. Innan Carl Milles lät bygga den nedre terrassen var hans tanke att skapa en mötesplats för människor. Han ville bland annat bygga en skridskobana, badbassäng och även vattenfall.

Till slut blev den nedre terrassen en stor skulpturpark där flera kända fontäner och grekiska gudar. Den mäktiga Poseidon stoltserar mitt i parken och även Människan och Pegasus liksom Guds hand och många änglar sträcker sig mot himlen.

Millesgårdens skulpturpark kom till vid Milles hemkomst från USA 1950. I parken finns både fristående skulpturer och fontängrupper från USA och Sverige. De vackra pelarna ramar in parken från bägge sidor och utanför ligger Värtan med vyer över bland annat Hjorthagen och Norra Djurgårdsstaden.

Under 1920-talet köptes intilliggande tomtmark mot klippans sydsluttning. Den mellersta terrassen kom då till och blev en skulpturträdgård med verkstad.

Den övre terrassen kom till först och är Millesgården äldsta del. Det är här som Carl och Olga Milles hem ligger och som byggdes i nationalromantisk stil. Terrassen byggdes om vid flera tillfällen och Carl Milles flyttade runt sina skulpturer lite här och där för att prova olika placeringar. Idag är hela den övre terrassen inbyggd och är endast öppen mot sjösidan.

Den vackra Frescomålningen är gjord av konstnären Jürgen Wrangel och föreställer utsikten över Neapelbukten.

Förutom de olika terrasserna på Millesgården kan man även besöka konstnärshemmet i huvudbyggnaden. Här finns en fantastiska antika samlingar och konst. Det är så otroligt fascinerande att få ta del av alla vackra skulpturer som Carl Milles och hans Olga har lämnat till eftervärlden.

Vid nedre terrassen ligger även Annes hus från 1951. Det byggdes av Anne Hedmark som var värdinna och sekreterare här på Millesgården. Även paret Milles bodde i Annes hus när de var på besök under 1950 – talet här på Millesgården.

En mindre terrass som kallas “Lilla Österrike ” lät Carl Mille tillägna hustrun Olga som kom från Graz i Österrike. För Olgas skull ville Carl ha en terrass med atmosfär av Österrike. I slänten som skulle påminna Olga om alperna finns växter som växer i Österrike. Nedanför Olgas terrass ligger Rosenterrassen men tyvärr är det helt fel årstid för att njuta av både blomster och växter.

I området Lilla Österrike hittar vi också Skogskapellet där Carl och Olga Milles är gravsatta. Den lilla byggnaden anknyter till de vägkapell som är vanliga i Sydtyskland och Österrike. Carl Milles dog 1955 och Olga Milles dog 1967.

Att besöka Millesgården i februari månad är kanske inte helt optimalt. Det hade givetvis varit trevligt att se parken och trädgården med blommande växter och vatten i fontänerna. Men oavsett årstid är det absolut sevärt och har vi vägarna förbi en vacker sommardag kommer vi tillbaka.

Blir man sugen på lite mat finns Millesgårdens lanthandel med olika smårätter. Jag tittar in som allra snabbast och tycker det ser mycket trevligt och gott ut.

Precis innan vi hinner lämna Millesgården bryter solens strålar genom molnen allt mer. Resten av dagen blir en härlig solig vinterdag. Vi tar oss vidare mot Lidingö kyrka som ligger vackert uppe på en höjd.

Lidingö kyrka

Under medeltiden tillhörde norra Lidingö Danderyds socken och redan 1623, alltså för precis 400 år sedan uppfördes Lidingö kyrka och är också Lidingös äldsta byggnad. Kyrkbygget bekostades av ägaren till Djursholm och Lidingö, Svante Gustafsson Banér och hans hustru Ebba Grip. År 1756 byggdes kyrkan ut och fick en ny entré. Klocktornet kom till 1817 och skänktes till församlingen av Lars Fresk på Elfviks gård.

Elfviks gård

När jag tittar på olika sevärdheter i kommunen blir jag lite intresserad av Elfviks gård. Gården ligger i nordöstra delen av Lidingö i lantlig idyll cirka 6 kilometer från centrala delen av Lidingö.

Namnet Elfvik eller Aellevik som det stavades i ett dokument från 1300 – talet betyder “alskogsviken” som syftar på alla de alar som växte och fortfarande växer längs vikarna här i området.

Mangårdens äldsta del är från 1775 och uppfördes som sommarbostad åt den förmögne hovgulddragaren Petter Wiman. På platsen låg tidigare en timrad gårdsbyggnad. Från den här tiden finns två kakelugnar kvar från Rörstrands porslinsfabrik. Nästa ägare fabrikör Lars Fresk lät 1811 bygga till mangårdsbyggnaden. Med tiden behövdes en totalrenovering göras när byggnaden 1889 var i det närmaste helt obeboelig innan gården renoverades och blev betydligare modernare. Både vatten och elektricitet drogs in i början av 1900 – talet.

Under andra världskriget bedrev försvaret signalspaning från Elfviks gård. År 1946 sålde familjen Janse gården till Lidingö stad och fram till 1977 var mangårdsbyggnaden ett konvalescenthem. Ännu en genomgripande renovering gjordes och sedan dess har gården varit uthyrt till servering, festlokal och konferenser.

Vårt besök på Elfviks gård

Dryga sex kilometer från Lidingö centrum hittar vi Elfviks gård. Det verkar vara ett mycket populärt utflyktsmål. Det står en hel del bilar på parkeringen och extra roligt är det för barnfamiljer med smådjur och hästar. Det finns även flera mindre butiker i området och jag kan gissa att det säkert är ännu mer folk här under sommarhalvåret.

En bit nedanför själva mangårdsbyggnaden finns vattnet och här kan man promenera på strandpromenaden som går utmed vattnet.

Det är förmodligen härligt här på sommaren när det är möjligt att ta sig ett dopp från någon av bryggorna, men även i februariväder är det fint att strosa runt här på Elfviks gård.

Det finns flera sevärda platser på Lidingö men efter att ha tillbringat nästan en heldag här är börjar dagen lida mot slut. Vi har dessutom ett helt nytt gäng kommuner som väntar på besök från oss. Så tyvärr Lidingö, hinner vi inte mer idag, men vi är riktigt nöjda med vad Lidingö kommun har att erbjuda både sina invånare och oss som besökare.

Följ oss: “Besöka Sveriges 290 kommuner”:  (147/ 290)