Söderköping – En dröm vid Göta kanal
Söderköping är en charmig och pittoresk liten stad i landskapet Östergötland. Förutom den idylliska stadskärnan med sina historiska byggnader går även Göta kanal genom Söderköping. Häng med på en liten tur genom småstadsidyll och båtslussning.
Att besöka Söderköping är ett trevligt stopp på vår Sverigeresa 2020. men det gäller att besöka staden när man kan få ha den lite för sig själv. Redan under gårdagen körde vi förbi Söderköping när vi bilade upp från Kristianstad till Norrköping och tänkte då passa på att stanna till där. Men när vi såg alla folksamlingar av sommarturister, bilar och stora husbilar köande för att överhuvudtaget ta sig in i Söderköping insåg vi att det nog var smartare att besöka denna pittoreska stad en tidig förmiddag istället.
Tidig förmiddag i Söderköping
Vi checkar ut från hotellet i Norrköping och kör tillbaka cirka 16 kilometer till Göta kanal och staden Söderköping. Här har vi varit ett par gånger tidigare men det känns som det är dags att återuppleva Söderköpings stadskärna med lite nya ögon.
Dessutom är vädret perfekt och knappast en enda turist har hunnit slå sina klor i kanske en av Sveriges absolut sötaste städer.
Rådhustorget
Vi parkerar bilen helt utan konkurrens av andra bilister vid Storån och Rådhustorget som är stadens nav. Härifrån utgår huvudgatorna och här ligger även flera tjusiga byggnader. Den av dem är rådhuset.
Efter att de första rådhuset brann ned 1567 byggdes ett nytt i renässansstil. Det revs 1773 och fyra år senare stod det nuvarande rådhuset klart ovanpå den medeltida källare som fått bli kvar. Idag är Rådhussalen en populär plats för bland annat vigslar.
Stenbron från 1850 – talet.
Lite historia
Under medeltiden fick Söderköping stor betydelse på grund av sitt läge mellan Storån som rinner ut i Östersjön och vägen till Kalmar. Söderköping kom att bli en av landets viktigaste hamnstäder under denna tid.
Under 1600 – talet kom staden dock att förlora sin betydelse som hamnstad och först under 1800 – talet när Göta kanal, Söderköpings brunn och järnvägen byggdes levde staden upp igen.
Söderköping förblev en småstad och är idag ett välbesökt turistmål med idylliskt småstadscharm från 1800 och 1900 – talen.
Charmigaste gatan?
Vi njuter av vår stillsamma förmiddagspromenad och svänger in på en gata kantad av små, charmiga hus i milda pastellfärger. Hus som vi knappt kan slita ögonen från. Kameran åker fram och bilderna tas för glatta livet. Stockrosrabatterna är fyllda med blomklasar i mjuka gula, rosa, aprikosa och vita nyanser som matchar husfasaderna på ett fint sätt.
Kullerstensgatan, tillsammans med den vackra husidyllen, tar oss tillbaka till en annan tid. Jag kan nästan se Astrid Lindgrens sagofigur Madicken springa längs gatan i sin randiga spetsklänning med vita förklädet. Och det är kanske inte så konstigt, eftersom filmerna om Madicken spelades in här i kvarteren i slutet av 1970-talet.
S:t Laurentii Klockstapel
Vi går vidare och ser den vackra klockstapeln som står utanför kyrkan S:t Laurentii. Klockstapeln uppfördes 1583 av stapelmakare Anders Börjesson.
Klockstapeln är renoverad flera gånger. De nuvarande tre klockorna i den 50 meter höga klockstapeln är från 1897 och väger tillsammans fyra ton.
Trevligt initiativ för att inspirera till läsning. Låna bok och ligga i hängmattan är inte dumt.
Roligt målat elskåp – Mouse Hotel
Det är så mysigt att strosa runt bland Söderköpings gamla bebyggelse.
Skulptur av Katarina Sunesdotter
Här sitter Katarina Sundesdotter, änkedrottning efter Erik Eriksson, den ”Läspe och Halte”. Skulpturen föreställer när Katarina sitter i Gudhems kloster och skriver sitt testamente.
Med råd av den ädle herr Birger svenskarnas Jarl, skänker hon hela Söderköping med vad därtill bör och alla egendomar och gods till sin älskade syster Benedicta.
Göta kanal
Inte långt från stadskärnan ligger kanske Söderköpings största sevärdhet, Göta kanal. Det är förmodligen hit de allra flesta turister beger sig för att se slussningen på kanalen.
Innan slussen byggdes låg Sankt Illians kyrka på samma plats som dagens sluss. Kyrkan fick tas bort inför det nya kanalbygget. Av den 190 kilometer långa vattenvägen grävdes hela 87 kilometer för hand med träspadar. De 87 000 arbetarna var till största delen soldater som levde under fältmässiga förhållanden. Man grävde bort åtta miljoner kubikmeter jord och sprängde samt forslade bort 200 000 kubikmeter berg. Arbetet med slussar, broar och dockor utfördes av både hantverkare och engelska ingenjörer.
Invigning
År 1832 var det dags för invigningen av Göta kanal, ett av Sveriges stora ingenjörsprojekt. Carl XIV Johan och drottning Desideria anlände med sin kungliga jakt från Söderköping till Mem, där kanalen möter Östersjön. Här hade folkmassor samlats, båtarna gled längs vattnet och kanalen sträckte sig som en ny, glänsande livsnerv genom landskapet.
Från Mem vid Östersjön går kanalen ända till Sjötorp vid Vänerns östra strand – 190 kilometer handgrävd sträcka som förbinder landets östra och västra delar. Det är lätt att förstå varför detta blev en sådan milstolpe och en historisk attraktion som än idag lockar besökare
Spännande att kolla slussning
Vi är ute tidigt och får nöjet att följa flera slussningar. Allt går lugnt och stilla, båtfolket verkar rutinerade och följer anvisningarna. Slussvakterna är unga, troligen skolungdomar på sommarjobb, men även de är mycket rutinerade och ger instruktioner lugnt och sakligt.
Jag fascineras särskilt av en familj med två småbarn. Mamman står på land och håller tamparna medan pappan sitter längst bak i båten och håller ordning på den under slussningen. De två små barnen, förvisso med flytväst, står alldeles själva i fören med varsin nappflaska, säkert fem–sex meter från pappan. Som hönsmamma av rang får jag kalla kårar när jag föreställer mig alla möjliga scenarier som kan hända på en hundradels sekund…
Men inget händer, allt går utmärkt. Coola föräldrar får man ändå säga, även om jag inte kan låta bli att tänka: tänk om…
Smultronstället
Glass i Söderköping är lika med Smultronstället. Ibland älskar jag glass och godsaker, men just denna morgon med hotellfrukost fortfarande guppande i magen är det bara att tacka nej. Glass äter man på eftermiddagen i min värld.
Trots tidig förmiddag har kön börjat växa, men det är ingenting mot var kön kommer att vara senare under dagen. Självklart är det värt att köa för glassen här, sist jag smakade på den var den gudomligt god.
Vi börjar bli klara med Söderköping men jag är säker på att vi då och då ha anledning att återkomma till denna pärla vid Göta kanal.
