Bilresa genom Norrland – En roadtrip med roliga äventyr och vackra vyer

Norrland gav mersmak! Det trodde jag verkligen inte när maken tidigt i våras började prata lite om att vi borde göra resa i Sveriges norra delar. Jag vill alltid resa söderut och när vi reser i södra Sverige så brukar vi alltid bli ganska nöjda, men Norrland, hur kul kan det vara?

Jag var alltså ganska skeptisk, men under våren när coronarestriktionerna gjorde så att vi bara kunde resa och göra utflykter i närområdet började jag tänka om. Resorna i närområdet blev ju sedan tvåtimmars resor från hemkommunen och när vi sedan som ett under helt plötsligt fick börja resa fritt i Sverige kändes det nästan som vi vunnit högsta vinsten. Alla mina betänkligheter om Norrland försvann och jag började planera en resa som inte bara kom att innefatta Norrland utan hela Sverige.

När man har varit ute och rest ett tag tycker jag att det är lite roligt att göra en sammanfattning av hela resan. Vart körde vi och var stannade vi? Här kommer hela Norrlandsresan i en kort repris med länkar till de olika inläggen med våra stopp och bästa upplevelser genom Norrland.

Vi lämnade Stockholm och Vallentuna någon dag efter midsommarhelgen. Vi tog för ovanligheten skull det ganska lugnt och stoppade till för att göra en liten toppbestigning på Upplands högsta punkt – Upplandsberget, innan vi for vidare mot Sala i Västmanland, Avesta, Falun, Rättvik, och tillbaka till grannorten Tällberg i Dalarna. I Tällberg bodde vi sagolikt vackert med vy över Siljan. Alltså Dalarna, så underbart vackert, och vilken tur vi hade med vädret också. Bästa tänkbara.

Mitt inlägg om “Vallentuna till Tällberg”

Morgonen därpå fortsatte vi resan norrut via Mora och Orsa. Vi lämnade Dalarna och körde så småningom in i Härjedalen. Det blev en lång dag trots en resa på bara 33 mil men med många stopp utmed vägen tog det förstås ganska lång tid. Vi ville gärna köra över Flatruet som går mellan Funäsdalen och Ljungdalen. Vägen är dryga fyra mil lång och var verkligen häftig att köra, även om bilen inte blev sig riktigt lik utseendemässigt på de dammiga och grusiga vägarna.

Se mitt inlägg om “Vägen över Flatruet till Ljungdalen”

Efter att ha kommit fram till Ljungdalen och konstaterat att allt var sig likt förutom att jag glömt bort var man kan få tag på mat när Pensionat Helags restaurang var stängt. Vi blev lite sena och när vi äntligen hittade fram till STF s Fjällhornets Resort hade vi ingen mat  med oss. Vi var dessutom tvungna att gå med tung packning en bra bit mellan parkeringsplatsen och stugan. Hade vi vetat om detta hade vi naturligtvis packat om inför morgondagens fjällvandring innan vi kom fram. Allt ordnade sig till slut och vi hittade till och med middag på ortens enda öppna restaurang även om det inte var det godaste vi ätit. Morgonen därpå startade vi vår livs första fjällvandring. Trots att vandringen till Helags anses vara lätt blev det en ganska tuff vandring eftersom vädret slog om och blev till en av årets varmaste dagar.

Efter en riktigt svettig men vacker fjällvandring kom vi fram till STF:s Helags fjällstation. Det blev en strapatsrikt vandring och en fantastisk erfarenhet, precis så som det ska vara. Nu så här efteråt har vi inte gjort annat än pratat om göra en ny fjällvandring.

 Mitt inlägg om “Vandring till Helagsfjället del 1”

Mitt inlägg om “Vandring vid Helagsfjället del 2”

Efter två dagar ute på fjälläventyr var vi rejält trötta av framför allt värmen. Vi fortsatte för övernattning till Östersund i Jämtland. Även om det säkert finns många trevliga sevärdheter i Östersund var vi lite slitna, varma och med skärsår samt en rejäl blåsa på tårna haltade jag mest omkring och längtade efter att få gå och lägga mig när vi var där.

Ja, Östersund, får vi nog komma tillbaka till någon annan gång när vi är lite piggare i fötterna. Vi lämnade staden och körde mot Åre som vi inte besökt på många år. Härligt att vara tillbaka och ännu bättre att det fanns liftar för att ta oss upp på Åreskutan fram och tillbaka.

Mitt inlägg om “Övernattning i Östersund och en liten tur till Åre”

Innan dagen var slut hade vi kört tillbaka nästan hela vägen ner till Östersund för att köra norröver mot Strömsund där den så omtalade Vildmarksvägen startar. Målet för dagens slutdestination var Gäddede där vi hade vår nästa övernattning.

Vildmarksvägen

I år har det skrivits mycket i olika media om hur turister skrämmer renar och inte respekterar avgränsningar och låter hundar springa lösa på Vildmarksvägen. Verkligen bekymmersamt att sådant sker men Vildmarksvägen är absolut sevärd och här finns fantastiska sevärdheter utmed den över femtio mil långa vägsträckan. Själva körde vi Vildmarksvägen i slutet av juni och visst var det en hel del turister men långt ifrån vad som skulle komma senare på säsongen. Vi märkte inte något alls av det som skrevs i media men såklart var det en hel del husbilar parkerade uppe vid Stekenjokk.

Vildmarksvägen kommer vi förmodligen att köra igen, åtminstone delar av den. Jag fick äntligen besöka Vilhelmina som jag suktat efter i många år och ja, jag känner mig så mycket rikare nu när vi äntligen fick möjlighet att köra denna riktigt fina vägsträcka som sträcker sig mellan Jämtland och Lappland.

Mitt inlägg om “Gäddede och Hällingsåfallet – Roadtrip på Vildmarksvägen”

Mitt inlägg om “Ankarede och Stekenjokk – Roadtrip på Vildmarksvägen”

Mitt inlägg om “Fatmomakke kyrkstad – Roadtrip på Vildmarksvägen”

Mitt inlägg om “Saxnäs, Vilhelmina, Dorotea, forsar och sagostig – Roadtrip på Vildmarksvägen”

Efter två övernattningar på Vildmarksvägen fortsatte resan norrut. Nu var nästan alla husbilar, husvagnar och bilar som bortblåsta. Nu var vi ensamma på E45 – Inlandsvägen mot Gällivare. Skogar och fjäll, glittrande sjöar och ännu mer skog och en och annan ren var vårt enda sällskap. Vi gjorde en liten avstickare och körde upp mot Arjeplog där vi tillbringade en natt.

Mitt inlägg “Arjeplog en undangömd skatt i fjällens inre värld”

Efter en mysig kväll i Arjeplog körde vi åter ned mot Arvidsjaur och fortsatte E45 mot Jokkmokk, Gällivare och gjorde  ännu en liten avstickare till Malmberget. Kanske inte världens roligaste ställe nu när staden försvinner alltmer ner i “Gropen”, men så otroligt intressant och härligt att få komma hit upp.

Mitt inlägg “Vi upptäcker Lappland”

Samma eftermiddag körde vi vidare till Kiruna, som ligger så vackert mot fjällvärlden men är på väg att försvinna eller få en ny plats, mer mot de östra delarna av kommunen. Det var andra gången vi var i Kiruna och givetvis besökte vi Kirunas så fantastiskt vackra kyrka och i år fick vi möjlighet att även komma in i kyrkan.

Morgonen därpå vaknade vi till ett riktigt oväder, det hade blivit iskallt och regnet öste ner. Vi som hade tänkt göra en ny fjällvandring vid Abisko och Riksgränsen men när vi kom dit fick ställa om våra planer för att istället köra tillbaka till Kiruna. Vi besökt Ice Hotel i Jukkasjärvi, fast där var det ännu kallare och jag var nog lite glad att jag slapp sova över, även om isskulpturerna var helt fantastiskt vackra och idén om ett ishotell är ju så häftigt. Ja man är aldrig riktigt nöjd, men kan inte vädret vara lite lagom? Inte för varmt och inte för kallt, nej det går tydligen inte.

Mitt inlägg “Kiruna, Riksgränsen tur och retur”

Mtt inlägg “Vi besöker Jukkasjärvi och Ice Hotel”

Vi trodde att vädret eventuellt kunde vara bättre mot kusten och tog oss mot Pajala i Norrbotten och körde därefter utmed Torneälv ned mot Haparanda och Piteå. Så sakta blev vädret betydligt bättre och vi fick ett par soliga dagar både i Piteå och under vår trevliga dag vid Vindelälven där vi fick möjlighet att komma nära den brusande Mårdseleforsen när vi gjorde en liten vandring på broar och spångar över forsens olika förgreningar.

Mitt inlägg om “Mårdseleforsen vid Vindelälven och ett kort besök i Umeå”

Mårdseleforsen ligger inte alls så långt från Umeå i Västerbotten och där stannade vi över natten innan vi fortsatte E4 ned mot Stockholm igen. Vi gjorde ett kort stopp i Örnsköldsvik i Ångermanland för att köpa lite lunch och tanka, ja det var ju knappt ett år sedan vi var där sist.

Lite tråkigt att lämna Höga kusten eftersom vi gärna skulle vilja göra en vandring där, men när vi såg alla bilarna som dels var på väg att köra in på avfarten till parkeringen och dels alla bilar som redan stod där tänkte vi om och kände att vi spar den vandringen till en annan gång. Det var ju inte heller så länge sedan vi besteg självaste Skuleberget.

Istället tog vi vägfärjan över till Hemsön strax utanför Härnösand och besökte Hemsö fästning. En före detta topphemlig militäranläggning. Vi fick en mycket intressant och välorganiserad guidning i och utanför fästningen innan det var dags att lämna Norrland för att fortsätta Sverigeresan söderut.

Se mitt inlägg om “Hemsö fästning vid Höga kusten”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

fjorton − tretton =