Bilresa genom Småland med spännande och trevliga sevärdheter

För mig är Småland sagornas värld. Alltid när jag tänker på landskapet Småland dyker Emil i Lönneberga och såklart Barnen i Bullerbyn upp. Småland är Astrid Lindgren även om hon använde andra landskap i sina sagor. Småland är för mig lite mystiskt, det finns många orter och städer i landskapet som jag givetvis hört talas om men aldrig trott mig hinna besöka.

I år är det ju inget vanligt år, det blir troligtvis inte många utlandsresor för vår del men däremot kan vi besöka just Småland. Vi startade redan under sportlovet med Kalmar och även Vimmerby. Vi fick mersmak och under mitt påsklov vill vi förstås se lite mer av Småland efter det att vi stannat till och haft en övernattning i småländska Västervik vid havet.

Vädret är lite nyckfullt den här påskveckan, från strålande solsken till riktiga snöbyar. På bilradion varnas för snömodd så lång ner som i Skåne och utanför Ljungby på E4:an har en stor olycka skett med många bilar inblandade och med långa köer som följd. Tur att vi ännu inte satt på sommardäcken. I vår lilla Smålandsbubbla skiner solen, åtminstone när vi stannar till i några av Smålands alla små söta städer.

En pausbild i verkligheten

Jag vet inte riktigt var vi är men när vi kör förbi en skylt är det plötsligt något som känns väldigt bekant när namnet på skylten är Ankarsrum. Kör av här hojtar jag åt maken, det är något med Ankarsrum som gäckar mitt minne. Vi behöver inte köra långt när jag förstår varför. Det är en bild, en pausbild på tv, en sån där bild som ibland visas några sekunder innan man byter tv – program.

Stationshuset i Ankarsrum, klart jag minns. Tv – bilden måste ju ses i verkligheten. Och det söta stationshuset är minst lika fint i verkligheten som på tv, möjligen ser det lite mer romantiskt ut i kvällssolen som visas på tv, men ändå.

Smalspåret Västervik – Hultsfred

Vi stiger av vid stationshuset men något tåg ser vi inte av. Det är lite för tidigt för att åka tåget här, men under sommarmånaderna går det dagligen att åka rälsbuss på en 7 mil lång och 891 mm bred räls mellan Västervik och Hultsfred. Sträckan går genom de småländska skogarna i väster, förbi sjöar, små samhällen och jordbruk, vidare till skärgårdslandskapet i öster. Sedan 1950 – talet har de gula och orangea rälsbussarna guppat fram på den byggnadsminnesförklarade smalspårsjärnvägen.

Jag blir väldigt sugen att testa det här tåget som ska ge känslan av hur det var att åka tåg förr i tiden. Tåget stannar på över ett tjugotal välbevarade stationer, och ett av de största stationshusen är det som ligger i Ankarsrum.

Ankarsrum stationsbyggnad har restaurerats varsamt ett flertal gånger sedan byggnaden stod klar 1879.

Ankarsrum

Ankarsrums Bruk hade en stor del i banans tillkomst och stationshuset byggdes för att inrymma banans administration.

Samhället Ankarsrums historia hänger ihop med järnbruket och som fick sina privilegier och grundades 1655. Att det hamnade just här beror på tillgången av skog och vattenkraft. Järnvägsstationen med byggnader och trädgård började anläggas i anslutning till järnvägsbygget mellan Västervik och Hultsfred 1877 – 79.

Näs prästgård i Vimmerby

Astrid Lindgrens hembygd

Älskade Astrid Lindgren, alla hennes underbara sagor har gett mig, mina barn och förhoppningsvis mina barnbarn oförglömliga sagor som även har filmatiseras. Saltkråkan, Pippi och Barnen i Bullerbyn, Emil, Madicken och så många fler. Trots att jag läst sagorna både fram och baklänges kan jag inte få nog av dem. Oavsett om vi är på Gotland, Stockholms skärgård eller i Småland gör Astrid Lindgrens sagor oss påminda om en värld både i verkligheten och i sagan.

För ett par veckor sedan stannade vi till i Astrid Lindgrens födelsestad Vimmerby. Om det varit sommar och vi hade haft våra barnbarn med skulle vi naturligtvis stannat till för ett besök i temaparken Astrid Lindgrens Värld. Det måste vara ett givet besök för både gammal som ung som älskar Astrid Lindgrens alla sagofigurer.

Vimmerby är en charmig liten stad med kullerstensgator.

Vimmerby rådhus och turistbyrå.

Vimmerby

Klart att vi måste stanna till en liten stund i Vimmerby när vi kör genom Småland. Vimmerbys stora attraktion är förstås Astrid Lindgrens Värld, men även Vimmerby är en mysig liten stad att strosa runt i. Här finns en äldre del med trähus och trånga gator som får oss att känna Astrid Lindgrens närvaro i varenda gathörn.

Barnen i Bullerbyn

Vi lämnar Vimmerby och fortsätter en bit och får syn på en lite oansenlig skylt “Bullerbyn”. Från huvudvägen är det cirka 4 kilometer att köra på en mindre väg men givetvis vill vi titta hur det ser ut i Bullerbyn.

Norrgården, Mellangården och Sörgården – Barnen i Bullerbyns hem.

Sevedstorp i Pelarne socken

Sevedstorp är en gammal by men man har inte kunnat bestämma hur gammal den är. I “stolregistret” för Pelarne kyrka där folk från torp och gårdar hade sina bestämda platser i kyrkbänkarna finns från 1664 tre gårdar nämnda i Sevedstorp; Södergården, Krongården och Östergården. År 1802 drabbades byn av en brand varvid två gårdar brann ned till grunden.

Astrid Lindgrens far Samuel August Ericsson föddes på Hamphovra , en by någon kilometer härifrån, och flyttade i 7 – årsåldern med familjen till “Mellangården” i Sevedstorp. Här levde familjen och verkade i 10 år innan de flyttade in till Näs i Vimmerby och tog hand om prästgårdsarrendet. Samuel August tog sedan efter sin far och där föddes senare Astrid Lindgren.

Pelarne Kyrka

Pelarne socken är en bygd med gamla anor. Om detta vittnar inte minst den lilla kyrkan som är en av Sveriges äldsta träkyrkor. Pelarna kyrksocken finns dokumenterad från 1330 men kyrkan är ännu äldre. Den kan vara byggd i slutet av 1100 – talet eller i början av 1200 – talet. Den fristående klockstapeln är från 1699 och har idag tre klockor varav den äldsta är från 1200 – talet.

På 1500 – talet hade biskopen Hans Barsk i Linköping en gård i Pelarne, Hult. I granngården Pelarnehult föddes Astrid Lindgrens mor Hanna på 1800 – talet.

Pelarne kyrka

Inspelningsplats för Barnen i Bullerbyn

1985 letade man efter en inspelningsplats för filmerna om Bullerbybarnen. Valet blev byn Sevedstorp som Astrid haft som förebild när hon skrev böckerna om Barnen i Bullerbyn. 1986 spelades filmerna in med Lasse Hallström som regissör. Sedan dess är Sevedstorp  den “riktiga” Bullerbyn.

De tre trästäderna Eksjö, Hjo och Nora

Det har trots allt varit ett riktigt innehållsrikt år när vi rest genom Sverige. När vi besökte Nora förra sommaren läste jag om möjligheten att göra de tre trästadsklassikerna Eksjö, Hjo och Nora. De tre trästäderna är ganska olika varandra men har ändå en hel del gemensamt, de har alla fått utmärkelsen Europa Nostra som är Europas största medlemsorganisation för arbetet med att uppmärksamma Europas kultur- och naturarv. Alla tre städerna har fått denna utmärkelse för sitt arbetet med att bevara och vårda den unika bebyggelsen och kulturmiljöerna som finns i städerna.

Under förra året besökte vi bägge trästäderna Nora och Hjo. I Nora sken solen och det var grymt mycket turister mitt i sommaren. När vi besökte Hjo hade hösten kommit och regnet stod som spön i backen. Mitt i den trolska smålandsskogen ligger vår tredje trästad – Eksjö.

Trästaden Eksjö

Vi parkerar bilen mitt på torget utanför Stadshotellet, solen strålar och Eksjö visar oss sin allra bästa sida. Det passar ju perfekt för en liten sightseeing runt Eksjös gamla kvarter, Gamla stan.

Gammal bebyggelse

Bebyggelsen är ett av Sveriges bästa exempel på en bevarad sammanhållande trästad. En riktigt kulturskatt som följer den senmedeltida stadsplanen. Några av husen uppfördes redan på 1600 – talet och stora delar av Gamla stan är kulturminnesmärkt.

Eksjö är en av de få trästäderna som grundades på sin nuvarande plats så tidigt som 1568 och har rest sig från två stadsbränder under fyra sekel.

I Gamla stan kan man strosa runt bland hela 58 byggnadsminnen på mysiga smågator och gränder. Här finns både Stora och Lilla torget, några av innegårdarna är även tillgängliga att besöka. Här finns handels- och borgargårdar som till exempel Aschanska gården och givetvis en vacker kyrka. Mitt i mot kyrkan ligger Rådhuset som numera är stadshotell.

Trevlig tur i Eksjö

Vi strosar runt en bra stund i Eksjös gamla kvarter och i fantasin kastas vi tillbaka flera hundra år. Det sitter mycket historia i väggarna och egentligen skulle vi nog ha gjort en övernattning eller en guidad tur för att få veta lite mer om stadens spännande historia och välbevarade bebyggelse. Så pass välbevarat att man 1997 tilldelades Europa Nostras utmärkelse med motiveringen “utomordentlig renovering av denna betydelsefulla samling av äldre trähusbebyggelse som givit liv åt den gamla stadskärnan”.

Luncha i Eksjö

Vi är hungriga redan innan vi kommer fram till Eksjö men eftersom det är en liten kö utanför ett av konditorierna i staden får vi vänta tills den värsta lunchrusningen är över. När vi flanerat runt en stund på kullerstensgatorna kommer vi åter fram till Lennarts Konditorit och nu har det lugnat ner sig så pass att vi vågar oss in för en liten lunchmacka.

Ännu en god räkmacka.

Genom skogar mot Sävsjö

Vi fortsätter resan genom Småland. Det är ganska många mil som går genom skogar, de småländska trolska skogarna. Kanske påminner skogen om de norrländska skogarna, vackra men lite trista. Roligare blir det när vi kommer fram till ännu en småländsk stad – Sävsjö. Vi tankar bilen och ser en intressant ruin som ligger strax utanför Sävsjö mot vägen till Vetlanda, vi måste givetvis ta oss en titt. Ruinen ligger vackert på en liten ö i Eksjöhovsjön

Eksjöhovgård – Stureättens gamla jaktslott

Det är ruinerna efter Eksjö- Hovgårds slott. Under medeltiden stod här en mindre byggnad som på 1600 – talet byggdes ut med det stora stenhuset som numera bara finns rester av idag. Eksjöhov gård omnämns i skriftliga källor för första gången 1287. Enligt traditionen ska det ha varit Sten Stures jaktslott. Från 1420 till år 1616 tillhörde gården Stureätten av Natt och Dagsläkten (Den yngre Stureätten). Därefter fick fältmarskalk C. M. Lewenhaupt Eksjöhovgård av kronan som ersättning för sina tjänster. Lewenhaupt lät bygga ut och uppföra stenhuset i tre våningar.

I mitten av 1600 – talet genomströmmades arkitekturen av en ny klassicism, där man förespråkade en symmetrisk indelning och på Eksjöhovgård är de östra rummen spegelbilder av de västra. Huset var ännu inte klart när Lewnhaupt dog 1666. Arvingarna drabbades av Karl XI:s reduktion och hade inte råd att bygga klart slottet.

På 1730 – talet lät den nya ägaren Magnus Julius de la Gardie riva den östra våningen och ingången flyttades. 1765 kom ännu en ny ägare, Fredriksbergs bolag. De ägnade sig främst åt kopparhantering och upplöstes år 1809. År 1812 såldes slottets koppartak och byggnaden fick förfalla ända fram till 1920 – talet då en omfattande restaurering gjordes. Ytterligare restaureringar gjordes under 1960 – talet och även på 1980 – talet.

Eksjöhovgård 1707

Bilden ovan visar Eksjöhovgård från år 1707. Grundplanen är i det närmaste kvadratisk. En låg sockelvåning för ekonomiutrymmen som var vanligt i 1600 – talsslott saknas på Eksjöhovgård. Den första våningen var förmodligen inredd som bostad och köket fanns i östra flygeln.

Huvudingången låg i markplanet och rumsindelningen var exakt densamma i de båda våningarna och troligen också i den tredje.

Huvudbyggnaden var flankerad av två flyglar och några mindre ekonomibyggnader. Ladugården låg i sluttningen mot sjön i väster och längs vägen till ön stod två spannmålsmagasin i ett gammalt stall.

I dag är det bara ruiner kvar av det gamla jaktslottet.

Eksjöhovgård är en spännande och rolig ruin att besöka dessutom ligger den vackert på en liten ö med sjön alldeles intill.

Vallsjö kyrka

Alldeles intill Eksjöhovgårdens slottsruin ligger en mycket vacker kyrka. Kyrkan kallas ofta för Vallsjö nya kyrka trots att den är över 300 år gammal. Men i jämförelse med Vallsjö gamla, som är när 900 år gammal är den rena ungdomen.

Kyrkan är byggd av granit i nygotiks stil efter ritning av arkitekt Gustaf Petterson. Det är en riktigt fin kyrka med flera torn och spännande arkitektur.

Sävsjö Häradsväg

Innan vi lämnar Småland för den här gången ser jag en intressant skylt; Sävsjö Häradsväg mellan Vallsjö och Norra Ljunga. Vid närmare granskning ser vi att det ska vara en sevärd vägsträcka på cirka 2 mil som visar ett Småland när det är som bäst. Vägen ska passera sjöar, åkrar och ängar. Mitt på sträckan ligger staden Sävsjö som växte upp som ett stationssamhälle i slutet av 1800 – talet när järnvägen drogs fram mellan södra och norra Sverige.

Vår tid i Småland är något begränsad men jag är övertygad om att vi kommer tillbaka en annan gång och då vill vi förstås titta närmare på den här intressanta vägen. Utmed vägen passerar man en rad intressanta platser som Eksjöhovgård som vi precis besökt men även Komstad, 1100 – talskyrkor och runstenar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

19 − nitton =