Kommuner nära Göteborg: Essunga, Vårgårda, Herrljunga, Alingsås, Lerum och Partille
Oj, vad många kommuner som ligger längs vår färdväg mot Göteborg. Först tror vi att vi hinner med alla, men inser snart att vi måste välja ut några. En del är små och kan vid första anblicken kännas lika, men ofta visar det sig att de rymmer många intressanta platser utanför tätorten. För varje kommunbesök tar jag en bild av kommunhuset och försöker också hinna med en eller flera sevärdheter. Under dagens resa besöker vi Essunga, Vårgårda, Herrljunga, Alingsås, Lerum och Partille.
I flera av kommunerna finns det så många trevliga platser som vi vill se lite mer av och då tar det tar betydligt längre tid än vad vi egentligen har tid med. Ibland är det även svårt att bara välja en sevärdhet om kommunen har många att erbjuda. Ibland är det lite tvärtom, några av kommunerna består inte av så mycket mer än en tätort med ett litet torg, kommunhus, bostäder och skolor. Det kan vara svårt att hitta någon intressant plats i kommunen och det behövs lite tid att leta upp en sevärdhet som inte är placerade mitt framför näsan. Vi försöker göra så gott vi kan, om inte annat har vi flera kommuner att återkomma till så småningom. Här kommer ett nytt gäng besökta kommuner i Västra Götaland.
Essunga kommun
På vår jakt efter kommuner ligger plötsligt kommunerna på rad och vi tittar i listan för Sveriges alla kommuner och väljer Essunga kommun. Det är en kommun som jag inte hört talas om, men om man säger Nossebro känns namnet åtminstone lite bekant. Eftersom vi vill hitta kommunhuset är det till Nossebro vi ska.
Nossebro är ett förhållandevis ungt samhälle. Först vid mitten av 1800-talet finns orten på kartan men då bara utmärkt som en bro över ån Nossan. På den mark som Nossebro idag ligger hittar man istället Stallaholm eller Stora Stall, som var namnet på ett säteri och en mindre by med anor från 1500-talet.
Det som fick betydelse för Nossebro var järnvägen ”Västgötabanan” mellan Göteborg och Gårdsjö som invigdes år 1900. Orten var då bara en liten by på cirka 150 invånare. Och med järnvägen utvecklade så småningom orten, hus byggdes och företag startades. Man fick även handlare, post och bank. Omkring 1916 blev det mer fart då man fick järnvägsförbindelse med Trollhättan via Trollhättan – Nossebro Järnväg. Orten växte ytterligare när Gustav Neck från Trollhättan startade en galvaniseringsfabrik ”Necks Verkstäder” som hade när 400 anställda och var stor leverantör av galvaniserade smidesprodukter till Vattenfall och Televerket. 1994 flyttades dock större delen av verksamheten till Polen.
Även andra industrier från tidigt 1900-tal hörde också Nossebro Mejeri, Nossebro Bryggeri, Centralföreningen och Sollebrunns Spannmålsprodukter. Av dessa finns nu endast den sistnämnda kvar under namnet Svenska Foder. År 1925 var befolkningen cirka 475 personer mot i dagens nära 5700 invånare.
När jag lite hastigt läser på om Essunga kommun hittar jag ett par intressanta saker. På kommunens hemsida nämns bland annat Retrovägen och Retro Nossebro för dem som intresserar sig särskilt för 50-, 60- och 70 – talen. Alltså tre decennier av kulturarv värda att uppmärksamma. Retrovägen sträcker sig över 30 mil från Göteborg och vidare upp genom Skaraborg på slingrande småvägar där man kan besöka skatter från förr – caféer, bensinmackar, butiker, restauranger, museer och mycket mer. Och i mitten finns retrosevärdheternas högborg Retro Nossebro.
Det är inte svårt att hitta Essunga kommunhus i Nossebro. Och det är inte heller det mest tjusiga kommunhus vi hittills sett när vi rest runt bland landets kommunhus. Fast det är ju bra att kommunen är sparsam med resurserna och sparar på lokalhyran. Essunga är dessutom inte bemannat förrän klockan tio på förmiddagen.
Kommunhuset är stängt när vi anländer strax efter klockan nio på förmiddagen (morgonen).
I Nossebro råder lugnet och vi ser knappt en enda människa. Vi hittar kommunhuset men någon större sevärdhet än själva Nossebro blir det inte. Precis innan vi lämnar orten ser vi en söt kyrka som tronar över sin bygd och här har det funnits en kyrka på samma plats ända sedan medeltiden som var i bruk fram till 1760. Därefter byggdes en ny stenkyrka som mellan åren 1903 till 1905 ersattes till den nuvarande i nyklassicistisk stil med högt spetsigt torn.
Vårgårda kommun
Vi kör vidare ett kort stycke och anländer Vårgårda kommun som ligger cirka 65 kilometer nordost om Göteborg. Centralort är Vårgårda där vi även hittar kommunhuset som är av de lite tjusigare slaget. Genom kommunen ringlar sig Säveån. Den södra delen av kommunen består av kuperat skogslandskap här finns även flera sjöar, de tre största är Säven, Ornungasjön och Kvinnestadsjön. Från sjön Säven tar Säveån sin början och ringlar sig genom kommunen.
Vårgårda – Lite historia
Riddaren av Vasaorden, Fredrik Sundler köpte gården Wårgårda år 1840. Fredrik Sundler hade etablerat nya landsvägar, järnvägar och stora byggnadsprojekt. Han ser till att Vårgårda station byggs och kring denna byggs sedan nuvarande Vårgårda upp. I december 1857 öppnas stambanan för trafik mellan Göteborg och Vårgårda. Sedan utvecklas Vårgårda vidare med eget bibliotek, handlare och den första banken öppnar 1864. Fredrik Sundler tjänstgör även som stins en tid och ser då till att stationen blir postinrättning.
Vårgårda storkommun bildas 1952 när flera mindre landskommuner slås ihop. 1975 invigs Vårgårda centrumhus men bara två år senare slutar tågen att stanna här, men 1996 återinförs ett tågstopp i Vårgårda.
Vårt besök i Vårgårda
Vi gör ett ganska kort stopp i Vårgårda och kör runt lite i centrum innan jag tar mig till kommunhuset. Även om det inte är så många sevärdheter i de centrala delarna av Vårgårda finns en liten rolig promenadslinga med ”PepWalk – skyltar” som levererar tänkvärda och stärkande budskap utmed färden.
Letar man sig en bit utanför centrum vill kommunen framhäva bland annat vandringsleder. Själva blir vi lite nyfikna på ”Sju sjöars led” som är 12 kilometer och går mellan Grästorpasjön i Herrljunga och Ingemarstorp i Vårgårda. Som namnet antyder passerar man hela sju sjöar längs med leden. Det finns både längre och kortare leder att vandra.
Vårgårda verkar vara en bra kommun med vacker och lantlig natur som kombineras med närheten till de större städerna i Västsverige vilka man når inom en timma med bil eller med tåg. Här passerar västra stambanan och här korsar E20 och riksväg 42 varandra. Kommunen har 11 946 invånare varav hälften av dessa bor på landsbygden.
Herrljunga kommun
Nästa kommun ligger inte helt i rak linje med de övriga kommunerna men vi väljer att ta med Herrljunga och gör en liten extra sväng något sydost för att hamna i Herrljunga kommun. Vägen mellan Vårgårda och Herrljunga är hårt trafikerad och det tar mer tid än tänkt. Väl framme hittar vi fram till kommunhuset som ligger fint mitt i tätorten Herrljunga.
Herrljunga – Lite historia
Från början var Herrljunga en kyrkby intill ån Nossan. Så småningom utvecklades byn till en utpräglad jordbruksbygd. Området var bebott långt tidigare vilket blir tydligt genom alla fornlämningar som finns runt om i kommunen. När Västra stambanan byggdes i mitten av 1800-talet blev Herrljunga en viktig knutpunkt när Älvsborgsbanan mellan Uddevalla och Borås passerade genom orten.
Kommunen bildades 1971 genom en ny stor kommunreform som innebar att Herrljunga och Gäsene slogs samman till en stor kommun från och med 1974. Idag bor det 9500 invånare i kommunen.
Vårt besök i Herrljunga
Det finns ett litet centrum i Herrljunga med både hotell och flera butiker. Men Herrljunga är mycket mer än så. Vi tittar lite i Herrljungabygdens turistbroschyr där man berättar om bygdens omväxlande landskap som ger närproducerade matvaror som ost, mjölk, grädde, kött och korv. Även spannmål finns lokalproducerat och mångfalden här i kommunen erbjuder något för alla. Många unga som tidigare sökt sig till storstäderna vänder tillbaka och bosätter sig hemmavid. Det är inte så långt till de större städerna som till exempel Göteborg och förmodligen långt billigare att bo i Herrljunga än i storstaden.
Vi besöker Herrljunga en lite småkylig förmiddag tidigt i mars månad och möter inte den prunkande naturen som vi förstår måste finnas runt om i kommunen. Kanske är även Herrljunga en sådan kommun som gör sig bäst under sommarmånaderna.
Alingsås kommunhus – Rådhuset
Alingsås kommun – Potatisstaden
Vi fortsätter västerut och når snart Alingsås. Vi trivs direkt i staden, som har en trevlig stadskärna och ett charmigt kommunhus i det gamla rådhuset. Det är dock inte helt lätt att hitta – det finns ingen tydlig skylt, bara en liten tavla på husets gavel. När jag frågar om detta förklarar personalen att byggnaden är ett kulturminne och därför inte får skyltas. Nåväl, det är i alla fall Alingsås kommunhus, check på det!
Alingsås är känt som Potatisstaden, och här sägs “potatiskungen” Jonas Alströmer ha spelat en viktig roll i att sprida potatisen i Sverige under 1700-talet. Han odlade den på sin gård Nolhaga strax utanför stadskärnan, och i trakten kallades potatisen för nola (i plural noler).
Det var redan 1724 som Alströmer anlade Sveriges första potatisodling för matbruk. Han insåg potatisens värde och arbetade aktivt för att sprida kunskap om odling och användning. Genom både bokutgivning, utdelning av potatis till ståndspersoner och annonsering i tidningar bidrog han till att göra potatisen känd i hela landet.
Lite historia
Efter ett kungabesök fick Alingsås stadsprivilegier 1619, vilket var ett led i kronans försök att kontrollera marknadshandeln på platsen. Under 1600-talet förde staden dock en tynande tillvaro som köpstad.
Under ett par decennier från 1720-talet skedde en stark utveckling, då staden blev berömd för Jonas Alströmers stora manufaktur för textilproduktion. Ett manufakturverk bestod av många olika verkstäder med en gemensam ledning, och i Alingsås tillverkades främst textilier såsom tyg och kläder.
Under senare delen av 1700-talet skedde en tillbakagång för manufakturverket, och dess slutliga avveckling 1847 medförde en relativt långsam tillväxt för staden under det tidiga 1800-talet.
I och med Västra stambanans tillkomst kring 1860, liksom etableringen av ett bomullsväveri, inleddes en ny epok i Alingsås, då staden utvecklades till ett viktigt textilcentrum. Textilnäringen bestod fram till 1950-talet, men därefter slog textilkrisen hårt mot Alingsås, som återigen fick en långsam tillväxt.
Ett mer mångsidigt näringsliv växte så småningom fram, med viktiga regionala servicefunktioner.
Idag bor det nära 42 000 invånare i Alingsås.
Alingsås stadskärna är trevlig med många butiker av olika slag i äldre bebyggelse med trähus.
Bokhandeln vid torget har funnits sedan 1848 kan vi se på huset. Johan Albert Öhman, var lärare och den som först startade bokhandeln. På 1800-talet gick skolbarnen hit för att köpa sina skolböcker och för att få läxhjälp.
Lillån ringlar sig genom Alingsås, dess egentliga namn är Gerdska ström. Fram till början av 1700-talet slingrade sig ån fram mellan dyiga stränder. Stensättningen och rätningen av Lillån utfördes troligen mellan 1726 och 1737.
Ån har haft stor betydelse för stadslivet. Här tvättade kvinnorna, barnen metade mört och familjerna gick vintertid till ån för att mata änderna. Ån användes länge till att forsla bort stadens avfall då flera avloppsledningar hade sitt utlopp direkt i ån. Längre tillbaka har ån sannolikt haft stor betydelse som transportled.
Gotaleden är en 71 kilometer lång vandringsled mellan Göteborg och Alingsås i Västsverige. Vacker natur, stadsnära depåstopp och närhet till tågstationer karaktäriserar leden.
Nolhaga slott i Alingsås
Vi vill gärna se lite mer av Alingsås och väljer att åka till Nolhaga slott, som ligger ganska centralt. Vädret är tyvärr lite trist och gör inte slottsparken rättvisa, men vi tar ändå en kort promenad runt slottet innan vi far vidare.
Redan i slutet av 1720-talet uppfördes en mangårdsbyggnad på platsen där dagens slott står. När Jonas Alström (adlad Alströmer 1751) återvände från England 1723 köpte han Nolhaga, där han bland annat experimenterade med potatisodling. Efter hans död bytte egendomen ägare flera gånger innan den i slutet av 1800-talet fick sitt nuvarande utseende. Det nuvarande slottet uppfördes 1879–1880 i italiensk nyklassicistisk villastil.
Under 1900-talet har Nolhaga haft många olika funktioner, bland annat som pensionat, flyktingbostäder och skolverksamhet. Sedan 1921 ägs området av Alingsås stad, och i dag används slottet bland annat för vigslar, konserter och konferenser.
Slottet håller öppet från maj, då utställningen “Från villa till slott” visas med fotografier från åren 1882 till 1965.
Lerums kommun
Vi kör vidare på E20 och närmar oss storstaden Göteborg men svänger av mot Lerums kommun. Vi siktar in oss på centrum där även kommunhuset ligger. Vi hittar Centrumgallerian Solkatten där det finns några butiker, restauranger, caféer och Lerums kommunhus. Vi tar en liten promenad runt centrum innan vi far vidare till nästa kommun.
Lerum – Lite historia
Bebyggelsen vid Säveåns och Leråns sammanflöde utvecklades tidigt till en by, från vilken bosättningar successivt spred sig till andra delar av Lerumsdalen. Områdets läge vid vattendragen gav goda förutsättningar för både jordbruk och kommunikationer. Namnet ”Lerum” kommer av ler, som betyder lera, och um, som betyder hem, gård eller by.
Under 1800-talet fick orten ökad betydelse i takt med att nya kommunikationer växte fram. Järnvägen drogs förbi området under åren 1855–1857, och från 1858 fanns Lerums station som hållplats. Den nuvarande stationsbyggnaden uppfördes 1892. Järnvägen bidrog till att Lerum utvecklades från jordbruksbygd till ett samhälle med växande handel och service.
Bebyggelsen runt centrum känns som bostäder från 60-talet.
Under 1900-talet fortsatte utvecklingen, och Lerum kom alltmer att präglas av sin närhet till Göteborg, med en växande befolkning och utbyggnad av bostäder och samhällsservice.
Idag finns det cirka har 43 570 invånare i Lerums kommun.
Inte lång från centrum ligger naturen med strövområden i park och kring Säveån.
Nääs slott i Lerum
Precis innan vi svänger av mot Lerum passerar vi Nääs slott, som ligger i kommunen, och bestämmer oss för att ta en titt. Tyvärr är slottet stängt, som många andra sevärdheter så här i mars. Trots det behöver man betala för parkeringen. Några bilar står redan på den stora parkeringen, och även om vi bara stannar en kort stund betalar vi avgiften och tar en promenad runt området.
Nääs slotts historia sträcker sig tillbaka till 1500-talet, då platsen var en kronogård. I början av 1600-talet uppförde Erik Göransson Ulfsparre en säteribyggnad, som senare revs i mitten av 1700-talet av ägaren Jakob von Utfall. Han lät i stället bygga en ny mangårdsbyggnad i en våning på den gamla grunden, tillsammans med två flyglar. På 1830-talet, under grosshandlaren Peter Wilhelm Berg, fick byggnaden sitt nuvarande utseende med två våningar.
År 1868 köptes Nääs av grosshandlaren August Abrahamson, som moderniserade huset. Hans hem finns fortfarande bevarat och är ett fint exempel på 1800-talets inredningsideal. Sedan 1901 förvaltas slottet och egendomen av August Abrahamsons stiftelse. I dag visas slottet för bokade grupper året runt, och under sommaren erbjuds dagliga visningar.
Partille kommun
Vi lämnar Lerums kommun och tar oss ut på E20 igen. Vi behöver inte köra lång förrän nästa kommun ligger i vår färdväg, Partille kommun. Det känns att vi närmar oss Göteborg som ligger knappt en mil bort. Det är ganska mycket trafik i Partille när vi kör mot centrum för att besöka kommunhuset.
Lite historia
Namnet Partille går tillbaka till 1300-talet, då det skrevs som ”Partaella” eller ”Partila”. Stavningen har varierat genom århundradena, men 1917 fastställde regeringen den nuvarande formen Partille.
Under medeltiden var Partille en socken tillsammans med Örgryte, Härryda och Landvetter i Sävedals härad. Namnet Sävedal kommer från Säveån, som rinner genom området. I början av 1600-talet tillhörde Partille Danmark under en sexårig period, efter freden i Knäred, då Sverige tvingades pantsätta området för att betala lösen för Älvsborgs fästning. Tiden under dansk kontroll beskrivs som svår. Bland annat höggs stora mängder ekskog ner, som bönderna i trakten tvingades transportera till Älvsborg för att användas i dansk skeppsbyggnad.
Under kriget mot Danmark 1657 blev Partille skådeplats för ett slag, där Harald Stake besegrade en dansk styrka.
I samband med kommunreformen 1862 blev Partille en landskommun. Under perioden 1931–1954 var området uppdelat i tre municipalsamhällen: Jonsered, Sävedalen och Partille. År 1954 återförenades dessa, och 1971 bildades den nuvarande kommunen.
I dag har Partille kommun närmare 40 000 invånare.
Vårt kommunbesök i Partille går snabbt, men vi har tagit den obligatoriska bilden och kört en sväng runt centrum och även tittat på Partille kyrka som ligger intill centrum. När vi letar efter någon av kommunens sevärdheter nämns bland annat Jonsered Trädgårdar och Herrgård. Kanske är det en sevärdhet som upplevs bäst sommartid.
Läs mer: “Besöka Sveriges 290 kommuner” Antal kommuner: (26 -31/290)
