Kommuner nära Göteborg – Essunga, Vårgårda, Herrljunga, Alingsås, Lerum och Partille
Oj, vad många kommuner som ligger på rad utmed vår färdväg mot Göteborg. Först tror vi oss hinna med alla men inser snart att vi helt enkelt måste välja ut ett par stycken. Några kommuner är ganska små och kanske ser de lite likadana ut till en början. Ofta visar det sig att kommunerna har många intressanta platser som ligger utanför själva tätorten. När det gäller våra kommunbesök har jag bestämt att ett kommunbesök ska symboliseras med en bild på kommunhuset och gärna ett besök på någon eller några intressanta platser som kommunen anser vara en bra sevärdhet.
I flera av kommunerna finns det så många trevliga platser som vi vill se lite mer av och då tar det tar betydligt längre tid än vad vi egentligen har tid med. Ibland är det även svårt att bara välja en sevärdhet om kommunen har många att erbjuda. Ibland är det lite tvärtom, några av kommunerna består inte av så mycket mer än en tätort med ett litet torg, kommunhus, bostäder och skolor. Det kan vara svårt att hitta någon intressant plats i kommunen och det behövs lite tid att leta upp en sevärdhet som inte är placerade mitt framför näsan. Vi försöker göra så gott vi kan, om inte annat har vi flera kommuner att återkomma till så småningom. Här kommer ett nytt gäng besökta kommuner i Västra Götaland.
Essunga kommun
På vår jakt efter kommuner ligger plötsligt kommunerna på rad och vi tittar i listan för Sveriges alla kommuner och väljer Essunga kommun. Det är en kommun som jag inte hört talas om, men om man säger Nossebro känns namnet åtminstone lite bekant. Eftersom vi vill hitta kommunhuset är det till Nossebro vi ska.
Nossebro är ett förhållandevis ungt samhälle. Först vid mitten av 1800 – talet finns orten på kartan men då bara utmärkt som en bro över ån Nossan. På den mark som Nossebro idag ligger hittar man istället Stallaholm eller Stora Stall, som var namnet på ett säteri och en mindre by med anor från 1500 – talet.
Det som fick betydelse för Nossebro var järnvägen “Västgötabanan” mellan Göteborg och Gårdsjö som invigdes år 1900. Orten var då bara en liten by på cirka 150 invånare. Och med järnvägen utvecklade så småningom orten, hus byggdes och företag startades. Man fick även handlare, post och bank. Omkring 1916 blev det mer fart då man fick järnvägsförbindelse med Trollhättan via Trollhättan – Nossebro Järnväg. Orten växte ytterligare när Gustav Neck från Trollhättan startade en galvaniseringsfabrik “Necks Verkstäder” som hade när 400 anställda och var stor leverantör av galvaniserade smidesprodukter till Vattenfall och Televerket. 1994 flyttades dock större delen av verksamheten till Polen.
Även andra industrier från tidigt 1900 – tal hörde också Nossebro Mejeri, Nossebro Bryggeri, Centralföreningen och Sollebrunns Spannmålsprodukter. Av dessa finns nu endast den sistnämnda kvar under namnet Svenska Foder. År 1925 var befolkningen cirka 475 personer mot i dagens nära 5700 invånare.
När jag lite hastigt läser på om Essunga kommun hittar jag ett par intressanta saker. På kommunens hemsida nämns bland annat Retrovägen och Retro Nossebro för dem som intresserar sig särskilt för 50-, 60- och 70 – talen. Alltså tre decennier av kulturarv värda att uppmärksamma. Retrovägen sträcker sig över 30 mil från Göteborg och vidare upp genom Skaraborg på slingrande småvägar där man kan besöka skatter från förr – caféer, bensinmackar, butiker, restauranger, museer och mycket mer. Och i mitten finns retrosevärdheternas högborg Retro Nossebro.
Det är inte svårt att hitta Essunga kommunhus i Nossebro. Och det är inte heller det mest tjusiga kommunhus vi hittills sett när vi rest runt bland landets kommunhus. Fast det är ju bra att kommunen är sparsam med resurserna och sparar på lokalhyran. Essunga är dessutom inte bemannat förrän klockan tio på förmiddagen.
Kommunhuset är stängt när vi anländer strax efter klockan nio på förmiddagen (morgonen).
I Nossebro råder lugnet och vi ser knappt en enda människa. Vi hittar kommunhuset men någon större sevärdhet än själva Nossebro blir det inte. Precis innan vi lämnar orten ser vi en söt kyrka som tronar över sin bygd och här har det funnits en kyrka på samma plats ända sedan medeltiden som var i bruk fram till 1760. Därefter byggdes en ny stenkyrka som mellan åren 1903 – 1905 ersattes till den nuvarande i nyklassicistisk stil med högt spetsigt torn.
Vårgårda kommun
Vi kör vidare ett kort stycke och anländer Vårgårda kommun som ligger cirka 65 kilometer nordost om Göteborg. Centralort är Vårgårda där vi även hittar kommunhuset som är av de lite tjusigare slaget. Genom kommunen ringlar sig Säveån. Den södra delen av kommunen består av kuperat skogslandskap här finns även flera sjöar, de tre största är Säven, Ornungasjön och Kvinnestadsjön. Från sjön Säven tar Säveån sin början och ringlar sig genom kommunen.
Vårgårda – Lite historia
Riddaren av Vasaorden, Fredrik Sundler köpte gården Wårgårda år 1840. Fredrik Sundler hade etablerat nya landsvägar, järnvägar och stora byggnadsprojekt. Han ser till att Vårgårda station byggs och kring denna byggs sedan nuvarande Vårgårda upp. I december 1857 öppnas stambanan för trafik mellan Göteborg och Vårgårda. Sedan utvecklas Vårgårda vidare med eget bibliotek, handlare och den första banken öppnar 1864. Fredrik Sundler tjänstgör även som stins en tid och ser då till att stationen blir postinrättning.
Vårgårda storkommun bildas 1952 när flera mindre landskommuner slås ihop. 1975 invigs Vårgårda centrumhus men bara två år senare slutar tågen att stanna här, men 1996 återinförs ett tågstopp i Vårgårda.
Vi gör ett ganska kort stopp i Vårgårda och kör runt lite i centrum innan jag tar mig till kommunhuset. Även om det inte är så många sevärdheter i de centrala delarna av Vårgårda finns en liten rolig promenadslinga med “PepWalk – skyltar” som levererar tänkvärda och stärkande budskap utmed färden.
Letar man sig en bit utanför centrum vill kommunen framhäva bland annat vandringsleder. Själva blir vi lite nyfikna på “Sju sjöars led” som är 12 kilometer och går mellan Grästorpasjön i Herrljunga och Ingemarstorp i Vårgårda. Som namnet antyder passerar man hela sju sjöar längs med leden. Det finns både längre och kortare leder att vandra.
Vårgårda verkar vara en bra kommun med vacker och lantlig natur som kombineras med närheten till de större städerna i Västsverige vilka man når inom en timma med bil eller med tåg. Här passerar västra stambanan och här korsar E20 och riksväg 42 varandra. Kommunen har 11 946 invånare varav hälften av dessa bor på landsbygden.
Herrljunga kommun
Nästa kommun ligger inte helt i rak linje med de övriga kommunerna men vi väljer att ta med Herrljunga och gör en liten extra sväng något sydost för att hamna i Herrljunga kommun. Vägen mellan Vårgårda och Herrljunga är hårt trafikerad och det tar mer tid än tänkt. Väl framme hittar vi fram till kommunhuset som ligger fint mitt i tätorten Herrljunga.
Herrljunga – Lite historia
Från början var Herrljunga en kyrkby intill ån Nossan. Så småningom utvecklades byn till en utpräglad jordbruksbygd. Området var bebott långt tidigare vilket blir tydligt genom alla fornlämningar som finns runt om i kommunen. När Västra stambanan byggdes i mitten av 1800 – talet blev Herrljunga en viktig knutpunkt när Älvsborgsbanan mellan Uddevalla och Borås passerade genom orten.
Kommunen bildades 1971 genom en ny stor kommunreform som innebar att Herrljunga och Gäsene slogs samman till en stor kommun från och med 1974. Idag bor det 9500 invånare i kommunen.
Det finns ett litet centrum i Herrljunga med både hotell och flera butiker. Men Herrljunga är mycket mer än så. Vi tittar lite i Herrljungabygdens turistbroschyr där man berättar om bygdens omväxlande landskap som ger närproducerade matvaror som ost, mjölk, grädde, kött och korv. Även spannmål finns lokalproducerat och mångfalden här i kommunen erbjuder något för alla. Många unga som tidigare sökt sig till storstäderna vänder tillbaka och bosätter sig hemmavid. Det är inte så långt till de större städerna som till exempel Göteborg och förmodligen långt billigare att bo i Herrljunga än i storstaden.
Vi besöker Herrljunga en lite småkylig förmiddag tidigt i mars månad och möter inte den prunkande naturen som vi förstår måste finnas runt om i kommunen. Kanske är även Herrljunga en sådan kommun som gör sig bäst under sommarmånaderna.
Alingsås kommunhus – Rådhuset
Alingsås kommun – Potatisstaden
Vi fortsätter västerut och når snart fram till Alingsås. Vi trivs direkt i Alingsås som har en trevlig stadskärna med ett gulligt kommunhus i stadens självaste rådhus. Det är inte helt lätt att hitta då det inte finns någon skylt mer än en liten enkel tavla på husets gavel. När jag frågar om det inte finns någon kommunskylt skakar personalen på huvudet och säger att man inte får sätta upp några skyltar på huset eftersom det är det ett kulturminne. Nåväl det är i alla fall Alingsås kommunhus, så check på det!
Alingsås är känt som potatisstaden och det sägs att “Potatiskungen” Jonas Alströmer var den som populariserade rotfrukten i Sverige under 1700-talet då han uppmärksammade potatisens värdefulla näringsinnehåll och möjligheter i matlagning. Alströmer odlade potatisen på sin gård Nolhaga strax utanför Alingsås stadskärna. Nola blev en populär benämning för potatis bland lokalborna i Alingsås och lever kvar än idag. I Alingsåsbygden fick potatisen benämningen nola, i flertal noler.
Det hela började 1724 när Jonas Alströmer anlade den första svenska potatisodlingen för matbruk på sina ägor i Alingsås. Han upptäckte många fördelar med potatisen och kom att omvandla den för att använda den i matlagningen. Han började sprida kunskap om potatis och potatisodling och dess näringsvärde. Han skrev också en bok och fördelade ut små potatispartier till olika ståndspersoner i landsorten över hela landet. Utöver detta annonserade Alströmer dessutom i lokala och rikstäckande tidningar.
Lite historia
Efter ett kungabesök fick Alingsås stadsprivilegier 1619 och som var ett led i kronans försök att kontrollera marknadshandeln på platsen. Men staden förde under 1600 – talet en tynande tillvaro som köpstad. Under ett par decennier från 1720 – talet skedde dock en stark utveckling då staden blev berömd för Jonas Alströmers stora manufaktur för textilproduktion. Ett manufakturverk bestod av många olika verkstäder med en gemensam ledning, i Alingsås tillverkade man mest textil: tyg och kläder.
Under senare delen av 1700 – talet skedde en tillbakagång av manufakturverket och dess slutliga avveckling 1847 medförde en relativt långsam tillväxt för staden under tidigt 1800 – tal. Med Västra stambanans tillkomst kring 1860 liksom ett bomullsväveri startade en ny epok i Alingsås, när staden utvecklades till ett viktigt textilcentrum. Fram till 1950 – talet varade textilnäringen men efterhand kom textilkrisen som slog hårt mot Alingsås som åter hade en långsam tillväxt. Ett mer mångsidigt näringsliv växte fram med viktiga på regionala serviceuppgifter.
Idag bor det nära 42 000 invånare i Alingsås.
Alingsås stadskärna är trevlig med många butiker av olika slag i äldre bebyggelse i trähus.
Bokhandeln vid torget har funnits sedan 1848 kan vi se på huset. Johan Albert Öhman, var lärare och den som först startade bokhandeln. På 1800-talet gick skolbarnen hit för att köpa sina skolböcker och att få läxhjälp.
Lillån ringlar sig genom Alingsås, dess egentliga namn är Gerdska ström. Fram till början av 1700-talet slingrade sig ån fram mellan dyiga stränder. Stensättningen och rätningen av Lillån utfördes troligen mellan 1726 och 1737.
Ån har haft stor betydelse för stadslivet. Här tvättade kvinnorna, barnen metade mört och familjerna gick vintertid till ån för att mata änderna. Ån användes länge till att forsla bort stadens avfall då flera avloppsledningar hade sitt utlopp direkt i ån. Längre tillbaka har ån sannolikt haft stor betydelse som transportled.
Gotaleden är en 71 kilometer lång vandringsled mellan Göteborg och Alingsås i Västsverige. Vacker natur, stadsnära depåstopp och närhet till tågstationer karaktäriserar leden.
Nolhaga slott i Alingsås
Vi vill gärna se lite mer av Alingsås och valet faller på Nolhaga slott som ligger ganska centralt i stan. Tyvärr är vädret lite trist för att göra slottsparken rättvisa men en liten tur runt slottet gör vi innan vi far vidare.
Redan i slutet av 1720 – talet uppfördes en mangårdsbyggnad på samma plats där nuvarande slottet ligger. När Jonas Alström (adlad Alströmer 1751) återvände 1723 från sin vistelse i England köpte han Nolhaga där han bland annat gjorde experiment med potatisodling. Efter Alströmers död 1761 köptes godset på auktion av sonen August som strax efter sålde till sin bror Johan. Senare övertog dennes dotter Sara Magdalena Nolhaga. År 1801 såldes Nolhaga vidare till major Volrath Tham som i sin tur sålde till sin svåger Jean Adelsköld 1813. Sonen Claes Adelsköld köpte Nolhaga gård 1877 men då var byggnaden i så dåligt skick att den måste rivas. Det nuvarande slottet byggdes 1879 – 1880. Det ritades i italiensk nyklassisk villastil.
År 1887 såldes Nolhaga till grosshandlare Julius Lindström och sedan bytte Nolhaga ägare ytterligare några gånger. 1921 köpte Alingsås stad Gamla Nolhaga med slottet och angränsande park. Under åren har Nolhaga slott haft olika funktioner som pensionat, flyktingbostäder och nödbostäder. Mellan åren 1951 och 1969 fanns Landstingets handelsskola i slottet. Ett av rummen är idag kommunens vigselrum. Även Kulturnämnden har hyrt slottet som har används för konserter och konferenser.
Slottet håller öppet från maj och då visas en utställning “Från villa till slott” med fotografier på slottet under åren 1882 till 1965.
Lerums kommun
Vi kör vidare på E20 och närmar oss storstaden Göteborg men svänger av mot Lerums kommun. Vi siktar in oss på centrum där även kommunhuset ligger. Vi hittar centrumgallerian Solkatten där det finns några butiker, restauranger, caféer och Lerums kommunhus. Vi tar en liten promenad runt centrum innan vi far vidare till nästa kommun.
Bebyggelsen där Säveån och Lerån möts utvecklades till en by varifrån bosättningar spred sig till andra delar av Lerumsdalen. Namnet “Lerum” kommer av ler som betyder “lera” och um med betydelsen “hem/gård/by”. Järnvägen drogs förbi 1855-1857. Lerums station existerade som hållplats från 1858. Stationsbyggnaden är från 1892.
Bebyggelsen runt centrum känns som bostäder från 60 – talet.
Inte lång från centrum ligger naturen med strövområden i park och kring Säveån.
Nääs slott i Lerum
Precis innan vi svänger av mot Lerum ser vi att Nääs slott ligger i kommunen och tar oss förstås en titt på slottet. Tyvärr är det stängt som många andra sevärdheter så här i mars månad. Trots det måste man betala för parkeringsplatsen. Det står några bilar på den stora parkeringsplatsen och även om vi inte stannar länge betalar vi avgiften och tar oss en tur runt slottet.
Nääs slotts historia börjar på 1500 – talet när det var en kronogård. Erik Göransson Ulfsparre uppförde den första säteribyggnaden på Nääs i början av 1600 – talet som kom att rivas under mitten av 1700 – talet av den dåvarande ägaren Jakob von Utfall. Han uppförde en ny mangårdsbyggnad i en våning på grunden av det gamla huset och två tillhörande flyglar. Det nuvarande utseendet med två våningar fick byggnaden på 1830 – talet under grosshandlare Peter Wilhelm Bergs ägo.
År 1868 köpte grosshandlare August Abrahamson Nääs och moderniserade huset. Hela hans hem står kvar som ett förnämligt exempel på det sena 1800 – talets inredningsideal. Slottet och egendomen förvaltas sedan 1901 av August Abrahamsons stiftelse. Slottet visas för bokade grupper året om och under sommaren är det dagliga visningar.
Partille kommun
Vi lämnar Lerums kommun och tar oss ut på E20 igen. Vi behöver inte köra lång förrän nästa kommun ligger i vår färdväg, Partille kommun. Det känns att vi närmar oss Göteborg som ligger knappt en mil bort. Det är ganska mycket trafik i Partille när vi kör mot centrum för att kolla till kommunhuset.
Lite historia
Under medeltiden ingick Partille som en socken av fyra med Örgryte, Härryda och Landvetter i Sävedals härad. Namnet Sävedal kommer från Säven som rinner genom Partille. I början av 1600 – talet var Partille danskt när det pantsattes till Danmark under 6 år efter fredsfördraget i Knäred då Sverige tvingades betala en miljon riksdaler till Danmark för att återfå Älvsborgs fästning. Tiden då Partille låg under dansk ockupation beskrivs som hård. En mängd ekskog höggs också ner i trakten som bönderna i Partille tvingades köra till Älvsborg där den senare användes för att bygga danska fartyg. Under kriget med Danmark 1657 blev Partille platsen för ett slag då Harald Stake mötte och besegrade en dansk styrka.
I den stora kommunreformen 1862 blev Partille en landskommun. Under en kort period 1931 – 1954 delades Partille upp i tre municipalsamhällen; Jonsered, Sävedalen och Partille. 1954 övergick Partille till landsortskommun och 1971 blev Partille en kommun och det nya kommunhuset invigdes.
Idag har Partille kommun nära 40 000 invånare.
Vårt kommunbesök i Partille går snabbt, men vi har tagit den obligatoriska bilden och kört en sväng runt centrum och även tittat på Partille kyrka som ligger intill centrum. När vi letar efter någon av kommunens sevärdheter nämns bland annat Jonsered Trädgårdar och Herrgård. Kanske är det en sevärdhet som upplevs bäst sommartid.
Följ oss “Besöka Sveriges 290 kommuner” Antal kommuner: (26 -31/290)
