Hofors, Sandviken, Ockelbo – Tre kommuner i Gävleborgs län

november 14, 2022 Christina

Det finns som bekant hela 290 kommuner i Sverige. Att besöka dem alla är ett utmärkt sätt att uppleva hela Sverige. Förmodligen finns det platser som vi aldrig någonsin skulle bekantat oss med om det inte hade varit för vårt kommunprojekt. Det är oavsett kommun alltid så fantastiskt roligt att uppleva dem och alltid lär vi oss något nytt om Sverige.

En lördag ska vi bara göra en kortare biltur men vi hamnar lite längre bort än vad vi tänkt. Efter flera mil genom skogarna i Västmanland kommer vi plötsligt in i Gävleborgs län. Då passar vi förstås på att göra lite kommunbesök. Vi besöker Hofors och kör sedan vidare till Sandviken och kommer på att Ockelbo inte ligger så långt härifrån. Det blir tre kommuner i Gävleborgs län.

Hofors kommun

Vi startar hemifrån norra Stockholm och tar oss via Uppsala och Heby upp mot Hofors kommun. Centralorten Hofors ligger lite avsides och det är inte något ställe som vi direkt passerar för att besöka andra kommuner. Närmare bestämt ligger Hofors mittemellan Sandviken och Falun. När vi närmar oss Hofors går det inte låta bli att lägga märke till är att kommunen har en hel del vacker natur runt om tätorten med små sjöar och nedlagda bruk som vi kör förbi.

Hofors känns ganska avslagen när vi anländer en lördag mitt på dagen. Vi tar en liten tur runt centrum innan vi fortsätter till kommunhuset som ligger i ett bostadsområde en bit utanför själva centrum.

Lite historia

Hofors kommun har sitt geografiska ursprung i det som en gång var Torsåkers socken. Vid kommunreformen 1862 bildades Torsåkers landskommun, och 1925 blev både Hofors och Torsåker självständiga kommuner. Efter delningen av Torsåker socken växte Hofors kommun fram, och 1971 slogs den åter ihop med den större kommunen Torsåker och bildade dagens Hofors kommun. Kommunen har tre tätorter: Hofors, Torsåker och Robertsholm, där Hofors fungerar som centralort.

Nedlagda industrier och bruk vittnar om en tidigare stor järnproduktion.

Hofors är kanske mest känt för sitt järn och stål. Järnhanteringen har länge varit en viktig del av regionens historia. Området kring Torsåker präglades av stora skogar, rika malmresurser och vattenkraft, vilket gjorde det perfekt för järnförädling. Varje by hade ofta sitt eget järngjuteri, och många byar har fortfarande namn som minner om den tiden.

Det centrala Hofors växte fram när järnproduktionen tog fart, och än idag finns spår kvar från denna epok. Ruiner av gamla gjuterier, dammar, kanaler och järnavfall vittnar om stadens industriella arv och ger en fascinerande inblick i hur livet såg ut under järnets storhetstid.

Vårt besök i Hofors

Vårt besök i Hofors blir inte så långt men vi hinner ändå titta in i centrum och köra till kommunhuset. Eftersom det är lördag är det stängt men runt om kommunhuset finns flera större bostadsområden där säkert många av de 9 578 invånare bor.

Uppleva i Hofors

Gillar man att spela golf sägs det att Hofors har en av Sveriges vackraste 18-hålsbanor som är belägen vid sjön Storgösken. I kommunen finns det även möjlighet att besöka olika bruk och gruvor. Bland de mest sevärda nämns Gammelstilla bruk och Storbergets gruvor

Viss industri lever kvar i Hofors.

Sandviken

Vi fortsätter cirka tre mil österut på E16 till Sandviken. Sandviken har växt fram i anslutning till det järnverk Göran Fredrik Göransson lät anlägga i Högbo socken 1862. Det blev snart en ansenlig tätort, och med flera tusen invånare var Sandviken vid sekelskiftet större än många andra städer. Järnverket har fortsatt att prägla Sandviken, som blev köping 1927 och stad 1943.

I Sandviken finns en del spännande arkitektur med gamla bruket från slutet av 1800-talet kombinerat med nyare bebyggelse som tog fart under 1970- och 80-talen. Några nya områden har också kommit till under 2000-talet.

Vårt besök i Sandviken

Solen skiner så fint när vi anländer till Sandviken, Vi tar oss förstås till kommunhuset eller stadshuset där kommunen har sin administration. Byggnaden sticker ut här i Sandviken den är enkel samtidigt som den är lite tjusig.

Vi fortsätter ut på stan och här det finns flera butiker, restauranger och några kaféer. Sandviken är faktiskt lite större än jag trott. I kommunen bor det cirka 39 250 invånare.

Sandviken har en trevlig stadskärna.

Baksidan av stadshuset.

Bessemermetoden kom till Sandviken

Göran Fredrik Göransson skapade svensk stålindustri. Han förbättrade och utvecklade Henry Bessemers metod för ståltillverkning. Metoden går ut på att färska flytande tackjärn till smidbart stål. Detta ska ha gjort att stål slutade vara en bristvara och blev en del av vår vardag.

Sandvikens kyrka

Högst upp på kyrkåsen i Sandviken ligger Sandvikens kyrka. Den nuvarande kyrkan uppfördes 1931 och ersatte en äldre kyrka på samma plats.

Högbo bruk

För att uppleva mer av Sandviken tar vi oss till Högbo bruk, en plats med rik industrihistoria. Här bodde Göran Fredrik Göransson, mannen som låg bakom den svenska ståltillverkningen. Bruket hade funnits i över 200 år, men 1858 förändrade Konsul Göransson historien när han smidde ut det första bessemerstålet – ett genombrott som revolutionerade ståltillverkningen.

Under åren tog nya ägare över bruket, och det började användas både för lantbruk och som sommarnöje. Konsul Göransson var verksam i Högbo Stål- och Jernverks AB, som senare blev Sandvikens Jernverks AB och 1972 bytte namn till Sandvik AB. Företaget tillverkade bland annat skruvar, fjädrar, rör, ståltråd och hjulringar till järnvägsvagnar. Idag har Sandvik vuxit till en världskänd industrikoncern.

Högbo bruk är idag ett öppet friluftsparadis med ett levande kulturarv och spelar fortfarande en viktig roll i samhället. Omgivningarna är vackra, och varför inte passa på att stanna över natten på Högbo Brukshotell för att verkligen uppleva platsens charm?

Lars Hans-gården Hembygdsgården

När vi kör mot Högbo bruk hittar vi den söta lilla Lars Hans-gården. Vi tycker den ser fin ut, stannar för att titta lite närmare.

Järnhanteringen vid Högbo bruk tog sin början under 1600-talet. I området fanns malm, skog och vatten som gjorde produktionen möjlig. 1700 – talet blev en expansiv tid för bruket och det behövdes arbetskraft. Många arbetare bland annat smeder sökte sig till Högbo. Den som ville anställa en smed måste också upplåta en bostad åt honom.

En av smedebostäderna är Lars Hans-gården och den första som flyttade in här år 1751 var mästare-smeden Lars Hansson med fru och sex barn. Smedyrket gick i arv och sonen även han med namnet Lars, var den som troligen gav gården sitt namn. På 1820-talet övergick smedjan till att bli bondgård. Första bonden på gården var Olof Andersson. I mitten av 1800-talet fick huset ännu en våning och flera byggnader tillkom under både 1800 och 1900-talen.

1968 köptes Lars Hans-gården av Högbo Distriktkyrkoråd, man tänkte rusta upp den slitna gården och använda den som församlingshem. 1974 bildades Högbo – Sandvikens hembygdsförening. Där man sedan dess haft sin verksamhet. Idag ägs gården av en stiftelse där bland annat hembygdsföreningen ingår.

Ockelbo kommun

Endast tre mil norrut ligger Ockelbo kommun. Hade inte prins Daniel kommit härifrån hade jag nog aldrig hört talas om orten. Vi kommer fram till Ockelbo som är kommunens centralort och där även kommunhuset ligger.

Vi parkerar bilen och tar oss en liten promenad på huvudgatan. Maken går in på Ica medan jag spanar in kommunhuset. Här i kommunen bor det cirka 5 865 invånare. Alltså en av Sveriges minsta kommuner när det gäller folkmängd. Kommunen är placerad i både Gästrikland och Hälsinglands landskap.

Lite Historia

Etableringen av Norra stambanan gjorde att flera småföretag sökte sig till Ockelbo och det som idag utgör centralorten blev en betydande stationsort. Kommunen har en lång tradition av industri till exempel Atlings Maskinfabrik AB som grundades av Gunnar Atling 1947 och som än idag har en väl fungerande verksamhet på orten. För dryga tjugo år sedan grundades Ysteriet Ockelbo Ost.

Ockelbos huvudgata.

På huvudgatan i Ockelbo ligger ett mysigt fik, Sveas kafé.

Ockelbo station

Ockelbos flagga med dess kommunvapen.

Wij Trädgårdar

När jag letar efter något att uppleva i kommunen hittar jag Wij Trädgårdar och namnet känns bekant. Vi är ju ändå lite intresserade av trädgård och såklart åker vi dit. Wij trädgårdar är anlagd vid det gamla säteriet. Trädgården har skapats och blivit möjlig tack vare trädgårdsmästaren Lars Krantz.

Det som nu är Wij Trädgårdar hette ursprungligen Wij säteri och bildades för mer än 350 år sedan år 1649. Herrgårdsbyggnaden var under lång tid navet i 1600- och 1700-talens Ockelbo-verken som under sin storhetstid styrdes av ”nådiga frun” Catharina Bröms. Under senare delen av 1800-talet var egendomarna i skogsbolaget Kopparfors ägo. Ett bolag som i slutet av 1970-talet köptes upp av Papyrus och tio år senare av Stora.

Herrgården med byggnader och mark såldes 1996 till ett bolag där Ockelbo kommun var majoritetsägare. Kring år 2000 tog Wij Säteri i Ockelbo AB kontakt med Lars Krantz, en nyskapande och välkänd trädgårdsmästare och bad honom skissa på en trädgårdsanläggning.

Wij Trädgårdar är både intressant och sevärt för den som vill uppleva och lära mer om trädgård, natur, konst, hantverk och mat. Men det gäller att passa på vid rätt tillfälle.

Vårt besök på Wij Trädgårdar

Det mesta verkar stängt när vi besöker parken en sen lördagseftermiddag i mitten av maj. Vi tar oss runt i de olika temaparkerna och tjusas även av herrgården som används till konferens och privata fester.

Vi tar oss även till smedjan som ligger med gångavstånd från parken. När det är öppet här kan man som besökare bland annat kan få lära sig att smida. Jag kan tänka mig att det är full fart här under sommarmånaderna när allt är öppet och blommorna står i sin fulla prakt.