Äventyr i Dalarna – Vi besöker Mora, Orsa, Älvdalen och Sälen/Malung

Dalarna är kanske ett av Sveriges vackrast landskap. I Dalarnas län finns 15 kommuner ganska väl utspridda och för oss som bor i Stockholmstrakten är det förstås en bit dit. En helg i slutet av september beger vi oss till Dalarna och bekantar oss mer med de fyra kommunerna; Mora, Orsa, Älvdalen och Sälen-Malung.

__________________________________________________________________________________

Vi startade vårt äventyr i Dalarna redan på fredagskvällen med en övernattning i Falun även det en kommun i Dalarna. Efter en intressant förmiddag i Falun tar vi oss vidare via Rättvik och hamnar så småningom i Mora. Det är inte riktigt lunchdags ännu men i Mora råder det full fart en lördagsförmiddag vilket inte är så konstigt när Mora känns som en slags knutpunkt för vidare färd åt olika väderstreck i landet.

Mora kommun

Vi startar vårt besök vid kommunhuset, vilket vi alltid gör när det dags att göra kommunbesök. Vi konstaterar att Mora har ett ganska stort kommunhus för sina 20 679 invånare. Jag gör ju en jämförelse med de kommuner vi besökt tidigare och har börjat reflekterat över kommunhusens storlek i förhållande till invånarantal. Ibland finns annan medborgarservice i samma lokaler och ofta är det även ett bibliotek i anslutning till kommunhuset. Vilket är bra då stora kommunhus kan användas till annat än kontor. I Mora har man dock andra lokaler till kommunens fyra bibliotek.

Lite historia

Mora består egentligen av flera byar. Det gamla namnet för centrala Mora är “Morastrand”, i dagligt tal “Stranden”. Namnet Mora nämns i handlingar från 1325, men bofast befolkning har funnits sedan förhistorisk tid. Österdalsälven bidrog till bosättning på näset mellan Siljan och Orsasjön redan så tidigt som 600 e. Kr. Man har gjort gravfynd från vikingatiden som vittnar om en rik kultur omkring 1000 e.Kr som byggde på fiske, pälsdjursjakt och myrjärnhantering. Vid år 1539 vet man att Mora storsocken innehöll 53 byar.

Platsen vid Siljans norra strand var en god förutsättning för att bedriva tings- och handelsplats och även kyrka.

Men kanske var det Gustav Vasa som år 1520 kom flyende till Mora för att slippa de danska knektarna som gjort Mora mest känt. Vid Mora kyrka ska Gustav Vasa bett morakarlarna att resa sig mot den danska kungen, men de tvekade dock att ge Gustav Vasa sitt fulla stöd och den blivande kungen fortsatte sin flykt mot Norge. I Mora ångrade man sig och sände ut två löpare som hann i fatt Gustav Vasa i Sälen. Han återvände till Mora och kom till sist att störta Kristian II.

En mörkt period i Moras historia är de stora häxjakterna som härjade i Mora under 1600 – talet. Både kvinnor och män blev avrättade under denna tid, först under den senare delen av 1700 – talet togs dödstraffet för häxeri bort från svensk lag. Det blev även många svåra missväxtår under 1700 – talet vilket gjorde att tusentals människor lämnade sina hemtrakter för att söka arbete i bland annat Stockholm.

Många kom tillbaka med både pengar och nya erfarenheter, jordbruket kunde till exempel effektiviseras och man hade även med sig ny kunskap om hantverk, bland annat hur man tillverkar klockor. I slutet av 1700 – talet startades produktion av de berömda moraklockorna. Produktionen blev lyckosam och under 1800 – talet tillverkades nära 50 000 moraklockor.

På 1860 – talet minskade efterfrågan på klockorna och man ställde om produktionen till symaskiner. När andra länder började konkurrera ut Moras symaskiner mot billigare maskiner tog produktion av andra metallprodukter över, till exempel började man producera de kända moraknivarna i slutet av 1800 – talet. Även järnvägens tillkomst fick betydelse för Mora.

Trevlig stadskärna

Stadskärnan i Mora är inte så stor men har en gågata med lite butiker. Det känns trevligt och ganska mysigt att strosa runt bland affärerna här i byn.

Vasaloppet

Ett av de största idrottsevenemang  i Sverige är Vasaloppet. Sedan starten 1922 har många skidåkare årligen skidat den legendariska sträckan på 90 kilometer, vilket är världens äldsta och största skidlopp. Redan 1521 när Gustav Eriksson, alltså Gustav Vasa flydde från de danska soldaterna genomfördes det första Vasaloppet. Under sin flykt stannade han ju upp i Sälen och följde med tillbaka till Mora.

Är man i Mora så är det förstås givet att besöka Vasaloppsmålet. Portalen med sin text “I fäders spår för framtids segrar” finns på Vasagatan. Den komponerades av konstnären Gustaf Ankarcrona från Leksand till 1923 års Vasalopp. 1986 permanentades portalen och har sedan dess stått kvar året om.

Karta över Vasaloppet.

Flera sevärdheter i Mora

Det finns förstås ganska många sevärdheter än de som vi hinner besöka när vi gör kommunbesök men något som jag gärna skulle vilja besöka nästa gång vi kommer till Mora är Zorngården. Gården var en gång i tiden makarna Anders och Emma Zorns hem i Mora. Förutom att konstnärsparet bodde på gården besöktes det flitigt att konstnärer som bland annat Carl och Karin Larsson, Albert Engström och även prins Eugene kom till gården.

Att stiga in i Zorngården är som att färdas 100 år tillbaka i tiden. Här blandas konst och konsthantverk från när och fjärran.

Tyvärr måste man förboka sitt besök och huset kan enbart besökas tillsammans med en guide.

Mora kyrka

Orsa kommun

Vi förflyttar oss något nordost och kommer fram till Orsa kommun. Första gången som Orsa omnämns i skrift var i ett brev till påven i Rom redan på 1200 – talet. Brevet handlade om en försäljning av jaktfalkar som skulle till påvedömet.

Centralort i Orsa kommun är Orsa, vilket gör kommunen till en av de 42 som har ett tidigare municipalsamhälle som centralort. Idag bor det cirka 6 934 invånare i kommunen.

Lite historia

Till en början var Orsa en fattig socken vilket kan ha berott på att många av socknens unga män befalldes ut i krig av de kungar som regerade. De lades också en hel del skatter på bönderna för att hålla Orsa skans, som var en befästning vid Ore älv. Skansen byggdes 1657, för att hindra norska anfall från Härjedalen. Därefter stod skansen övergiven men fick åter tas i bruk i krig men 1686 lades skansen ned för alltid, men fortfarande kan man se den fullt synliga skansens vallar och skyttegravar.

I bygden bröts sten i slipstensgruvorna och för att dryga ut inkomsterna fraktade gruvlagen hem och formade till brynen och slipstenar som sedan såldes över hela landet. Slipstensbrytningen gav dock upphov till att arbetarna drog i sig stendamm och fick stendammslunga. När Carl von Linné besökte Orsa 1734 konstaterade han att de som fått i sig dammet inte levde mer än till mellan 20 – 40 år.

Under 1800 – talet blev Orsa en rik ort när Orsa besparingsskog bildades 1879. Plötsligt blev de skogar som använts till husbehov för ved och byggmaterial, oerhört värdefulla. Jordägarna i Orsa fick andelar i den gemensamma skogen efter hur mycket mark man brukade nere i Orsa. I slutet av 1800 – talet när skogen avverkades gick Orsa från att vara en Dalarnas fattigaste orter till att bli en av nordliga Europas rikaste.

Orsa brann ner

Trots att Orsa som hade skaffat tidens mest moderna brandspruta, men lånat ut den till en utställning i Gävle när den stora branden sommaren 1901 slog till. Branden förstörde nästan hela den gamla dalabyn. Kyrkan var en av de få byggnader som klarade sig.

Orsa byggdes förstås upp igen och det nya Orsa flyttades till järnvägen som kommit till orten 1894. Den nya Centralgatan, Järnvägsgatan, blev ortens nya huvudgata och byggdes efter järnvägen, där hamnade också de flesta butikerna. Orsa kyrkby är därför inte någon klassisk dalaby till strukturen utan har mer gemensamt med andra järnvägsknutar i landet.

Vårt besök i Orsa

Vi kommer till Orsa för att göra kommunbesök och tar oss till centrum för att leta upp kommunhuset. Vi ser att det finns ett par intressanta byggnader i de centrala delarna av stan. Här ligger bland annat August Larsson-huset, kanske Orsas mest ikoniska byggnad.

Det byggdes 1902 av Carl Strandell, som hade gjort sig en ansenlig förmögenhet på skogs- och egendomsaffärer, men huset kom att kallas för August Larsson – huset i folkmun. Anledningen till det var Sjööns August Larsson som 1910 startade en manufakturaffär i huset. Affären blev en av de mest långlivade i Orsa, och drevs av familjen ända in på 1990 – talet.

Orsa kaffestuga

Vår vana trogen har vi nästan alltid medhavt kaffe, men lite gott fika bröd brukar vi gärna unna oss på våra utflykter runt om i Sverige. Strax utanför själva centrum hittar vi Orsa Kaffestuga som förutom kaffebröd även säljer smörgåsar och andra godsaker. Det går fint att sitta både inne och utomhus.

Självklart finns en pizzeria även i Orsa. Vill man köpa andra godsaker hittar vi Saluhallen mitt emot 

Orsa tings- och kommunhus

Efter lite fika passar det bra att ta oss till Orsas kommunhus. Det pampiga Orsa tings- och kommunhus är byggt i tegel och sandsten. Huset ritades av Rudolf Arborelius, han var son till Orsas kyrkoherde Olof Ulrik Arborelius och hade som barn sprungit bland de gårdar som liksom det gamla tingshuset försvann i branden 1901.

Rudolf Arborelius hade gjort sig ett namn genom att formge flera stora parkvillor i Djursholm utanför Stockholm. Han hade även jobbat med ombyggnaden av Djursholms slott och Älvdalens kyrka. 1904 stod Orsa tings- och kommunhus klart, husets fasad har flera symboler för Orsas näringar som skogen och slipstenstillverkningen. Det sista ordinarie tinget hölls i huset 1973, idag har den kommunala verksamheten tagit över huset.

Sevärdheter i Orsa

Orsa kommun är en välkänd och omtyckt turistkommun med ett brett utbud av natur- och kulturupplevelser, spännande aktiviteter, storslagen natur och ett rikt friluftsliv.

Själva fastnade vi för Orsas fina och varierande natur. Det finns hela 16 naturreservat i kommunen och vi begav oss till Orsas hembygdsgård högt över Orsa och Siljan. Härifrån utgår bland annat Enåns vandringsled, den går längs båda sidorna av Enåns dalgång. En rundtur på cirka 4 kilometer.

Siljansleden

En av STF:s signaturleder Siljansleden går runt Siljan och Orsasjön. En del av den 34 mil långa leden går genom Orsa kommun, leden passerar bland annat Storstupet och Helvetesfallet.

Älvdalens kommun

Vi fortsätter nordväst i Dalarna och kommer fram till Älvdalens kommun. Här är det Älvdalen som är centralort. När vi anländer en lördag mitt på dagen ser vi knappt en enda person. Huvudgatan som leder oss fram till kommunhuset ligger öde och tom.

Älvdalen bildades på medeltiden genom en utbrytning ur Mora socken som kapellförsamling för att 1586 bli ett eget pastorat och fristående socken. Mellan åren 1645 och 1651 var Särna och Idre socknar en del av denna socken. Namnet Älvdalen kommer av namnet Elffuedalen vilket syftar på bygden vid Österdalälven. Namnet skrevs före 1902 Elfdalens socken.

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Älvdalens församling och för de borgerliga frågorna till Älvdalens landskommun. Landskommunen ombildades 1971 till Älvdalens kommun.

Idag bor det cirka 7000 invånare i kommunen.

Glesbygd

Älvdalen är en glesbygdskommun och omfattar stora delar av norra Dalarnas vildmark och fjällvärld men också två mindre delar i Härjedalen. Cirka två tredjedelar av kommunens invånare bor i tätorter, främst Älvdalen, Särna och Idre.

Kommunens näringsliv har traditionellt dominerats av jord- och skogsbruk. Under senare år har turismen blivit alltmer betydelsefull, särskilt då i kommunens norra del, där Idre fjäll med goda möjligheter till skidåkning.

Industrin dominerar sysselsättningen i kommunens södra del med verktyg och trävaror.

Språk

Älvdalens kommun uppvisar en stor språklig variation. I kommunen talas rikssvenska, älvdalska, sydsamiska samt idre- och särnamål. Älvdalskan hör till de egentliga dalmålen och talas i södra delen av kommunen i Älvdalens socken. Ibland räknas den som ett eget språk på grund av sin mycket särpräglade karaktär och att älvdalskan generellt är oförståeligt för en talare av rikssvenska. Den har inte status som minoritetsspråk i Sverige, men talas av ungefär tre tusen personer.

Vårt besök i Älvdalen

Lite förvånade över att det är så ödsligt i centralorten mitt på dagen tar vi oss fram till kommunhuset som ligger mitt i centrala Älvdalen. Vi ser att kommuninvånarna har ett rejält kommunhus där kommunvapnet lyser upp i fina färger.

Älvdalens kommunvapen, “Lien” skapades 1946.  Symbolen är hämtad ur ett sockensigill från 1600 – talet och syftar på järnhantering och smide. Armborstet syftar på försvarsberedskap och jakt.

Armborst

Apropå armborst, ser vi den berömda armborsten vid ortens infart. Det är världens största armborst med sina 12 meter och en vikt på 5 ton.

Älvdalens kyrka

En av Älvdalens främsta byggnader och kanske den vackraste tycker vi att Älvdalens vackra kyrka är. På platsen där dagens kyrka står lär det även ha funnits en medeltida kyrka. År 1585 färdigställdes Älvdalens första stenkyrka som delvis ingår i dagens kyrkobyggnad. Under åren har kyrkan byggts till och nuvarande kyrktorn uppfördes 1816-17. Övriga delar byggdes om mellan åren 1824-26 och vid en stor ombyggnad 1905 fick tornet sin nuvarande spira med lanternin.

Älvdalens tingshus

Strax bredvid Älvdalens kommunhus ligger en annan mycket tjusig byggnad som fångar vårt intresse. Det är Älvdalens tingshus. Det började byggas 1912 började och invigdes 1913, arkitekten till det vackra huset var Edward Dahlbäck från Falun och entreprenör byggmästare J. Eriksson från Stora Tuna. Kostnaden gick på 75.000 kr inklusive möblering. Över huvudentrén står texten “Land skall med lag byggas.” ingraverad.

År 1974 flyttade tinget till Mora och i mars 1977 hölls invigningen av biblioteket i det gamla tingshuset. År 2018 flyttades biblioteket från tingshuset till den nybyggda Älvdalsskolan och istället flyttades Älvdalens musikskola in i tingshuset.

Älvdalens stationshus

Se och göra i Älvdalen

Älvdalen ligger lite ensligt mitt i de djupa skogarna och ganska långt bort från andra städer. Kanske är det inte inomhusaktiviteter man tänker på vid ett besök här i Älvdalen. Men för den som är intresserad av museer, gallerier och konst finns till exempel ett försvarsmuseum med sommarservering. Museet har ett flertal historiska byggnader med redskap som har anknytning till skogsbruket i Särnabygden.

Ett annat museum är Porfyr- och Hagströmmuseet, det ligger centralt beläget i Älvdalen. Här finns bland annat en omfattande samling bruks- och prydnadsföremål i porfyr, en utställning om framställningen av järnmalm samt en stor utställning av instrument tillverkade av AB Albin Hagström i Älvdalen åren 1925–1983.

Annars handlar mycket om äventyr och utomhus­aktiviteter i Älvdalens kommun. Vandring, cykling, fiske, skid­åkning och skoteråkning gör Älvdalen till den perfekta destina­tionen för den som söker ett friluftsliv – året runt.

Skog, dalar, vatten­drag och maffiga vyer står alltid redo i Älvdalens kommun.

På vägarna i dalaskogarna

Vi lämnar Älvdalen och kör vidare något sydväst med en liten ostlig krok mot nästa kommun, Sälen / Malung, där centralorten och kommunhuset ligger i Malung. Vägarna här i de norra delarna av Dalarna känns ensliga och vi blir varnade för älg när jaktlaget håller till utmed Vasaloppsvägen. Och vips står en älg på vägen, men den hinner försvinna innan kameran kommer upp.

Vi passerar Evertsberg och associerar förstås till Vasaloppet, härifrån brukar en del av tv – sändningen pågå men är även en officiell kontroll av Vasaloppet. Evertsberg var tillsammans med Mångsbodarna och Oxberg en officiell kontroll redan vid den första upplagan av Vasaloppet 1922. Förr var det vanligt att man vallade om över öppet eld, vilket man ordnade vid kontrollerna.

Vi passerar även Mångsbodarna och flera andra kända orter från Vasaloppsspåret. Istället för att köra mot Sälen, startplatsen för Vasaloppet tar vi söderut och hamnar i vår sista kommun Malung /Sälen.

Malung – Sälens kommun

Att vi befinner oss lite i vildmarken får vi nog ändå påstå. Det är glest mellan bilarna och vi ser väldigt mycket skog från bilfönstret. Annat är det säkert vintertid när skidsäsongen är i full gång. Området är populärt för fjällturister.

Vid vår färd mot Malung ser vi bland annat Kläppen och dess liftsystem och förmodligen kommer det inte dröja länge förrän snön är här och orten öppnar upp.

Vid Limedsforsen stannar vi till på en vacker rastplats. Hösten är betydligt tidigare här än nere i Stockholm och även om det är skönt att slippa en alltför tidig höst är höstfärgen något av det vackraste som finns.

Sixten Jernberg (1929 – 2012), känd längdskidåkare. Han föddes i Lima i Kopparbergs län. Han tog sammanlagt 9 medaljer, varav 4 guld, vid olympiska vinterspel.

Lite historia

Bebyggelsen låg i äldre tid intill älvstranden i den låglänta älvdalen. Under 1700- och 1800-talen kom bebyggelsen genom återkommande översvämningar, utvidgning av den odlade arealen, skiften och vägdragningar att flyttas upp mot dalgångens skogskanter. Man fick så småningom en mer spridd bebyggelse i landskapet.

Även turismen som näring har en lång historia i Dalarnas fjällområden. Turismen  i fjällbygden hade en betydande roll för och tog sin början i slutet av 1800-talet då turister sökte naturen, den rena luften och fjällvidderna både sommar och vinter. 1922 arrangerades det första Vasaloppet med start i Sälen. Sälen blev då en känd skidort både i Sverige och ute i världen.

När järnvägen kom till Sälens by 1928 så öppnades möjligheterna för en expansiv turistnäring i Sälenområdet. Häst och släde transporterade fjällgästerna från järnvägsstationen och vidare till pensionat och fjällbönder som tog emot för mat och logi.

Mellan åren 1935-36 byggdes de första delarna av Sälenstugan ut och 1937 var Högfjällshotellet uppfört och kunde ta emot sina första gäster. Vid Sälenstugan byggdes den första slalombacken i Sälen och 1946 hölls den första slalomtävlingen. Den första liften invigdes 1949 vid Sälenstugan, och i slutet av 50-talet byggdes vägen över fjället.

Det öppnade möjligheter för Tandådalen och Hundfjällets liftanläggningar. Lindvallen invigdes 1967, Stöten 1976 och Kläppen 1982. Under 1970- och 80-talet skedde en explosiv utveckling som även fortsatt i hög takt under efterföljande år.

Vårt besök i Malung – Sälen

Kanske hade det varit roligt att besöka även Sälen men eftersom vi alltid lider av tidsbrist tar vi den snabbaste vägen, alltså ett besök vid kommunhuset. Det ligger i Malung som är en trevlig liten ort med den nödvändigaste servicen. Man har några mataffärer, café, pizzeria, systembolaget och till och med ett hotell.

Kommunhuset ligger inhyst i ett flerbostadshus och är inte särskilt pampigt kan tyckas. Kanske kommunen spar in lite på lokaler för att satsa på viktigare saker.

Sevärdheter i kommunen

Tätorten Malung känns som en viktig knutpunkt med vägar som bär till olika destinationer runt om i både Dalarna och Värmland. Förutom en fantastisk fjällvärld med möjlighet till alpina aktiviteter finns flera naturreservat och en hel del kultur med hembygdsgård och kyrka.

Själv blir jag intresserad av att ta mig till Lybergsgnupen med ett brant stup på 200 meter. Det ligger några mil norr om Malung och här ska man ha en storslagen utsikt mot vildmarken i både Malung och Mora.

Mycket nöjda med vårt besök i Dalarna kör vi vidare mot Värmland för nya äventyr.

Följ oss på:  “Vi besöker Sveriges 290 kommuner”

Antal kommuner: 183-186/290